tisdag 30 mars 2010

Dwight är missnöjd och klagar över olika saker

Idag är ämnet missnöje med ett stänk ”göra rätt” för sig. Ska se hur det går, jag tycker mig få svårare och svårare att hålla mig till ämnet. Allt drar åt olika håll, mycket vill bli sagt och inget blir det till fullo. Allt blir halvt, skissartat och ofullständigt. Nåväl, missnöjda är vi alla och ”gör rätt för sig” finns det ingen som gör, vad dom än tror om sig själva. Vi börjar där så får vi se var det slutar.

Bland en del grupper finns ett slags missnöje över att folk är missnöjda trots att dom egentligen inte har något att vara missnöjda över. Det är givetvis smått svagsinta som inte lärt sig att skilja på äpplen och päron som ägnar sig åt den första sortens missnöje och medföljande gnäll. Ett exempel; ibland läser jag att vi inte har några fattiga i Konungariket, att säga att man är fattig i Sverige påstås vara ett hån mot dom som är fattiga på riktigt: ”Titta hur dom har det i (valfritt Afrikanskt land), det är fattigdom på riktigt”. Dom som vräker ur sig sådana här dumheter brukar vara samma människor som klagar på att vi har världens högsta skattetryck, och det i sin tur är, med samma retorik, ett hån mot den ryska adeln som 1917 fick betala 100% i egendomsskatt och som avslutning blev utsläpade på bakgården där dom fick ett nackskott som tack. Där kan vi prata om skattetryck. Som ni ser blir det ett förbannat löjligt resonemang, påminner en hel del om en Hasse & Tage-sketch.

Missnöje är en del av den mänskliga naturen och alltid finner vi något nytt att klaga över, och det ska givetvis vara så. Utan missnöje och klagan blir det ingen förändring, allt stannar upp eftersom det är bra som det är. ”Man ska inte klaga”, tyckte jag mig höra, ett litet ynkligt pip från nåt hörn... Jo du, min lille vän, här ska klagas så det står härliga till. Dagens klagan är i sex punkter, utan någon speciell ordning;

Klagan nummer 1.

Det mesta som tillverkas är skräp som har designats för att gå sönder strax efter att garantin har gått ut. Att tillverka kvalitet är med dagens ekonomiska system inte försvarbart eftersom saker som fungerar drastiskt minskar efterfrågan. Det säger sig självt att ett sådant systemet ett enda stort slöseri med naturresurser, människor och människors tid. Tekniken och kunskapen finns för att kunna ge alla människor föda och frihet, men viljan saknas. Förnuft får stå tillbaka eftersom folk i allmänhet inbillar sig att ett rikt liv betyder papperslappar med siffror på som kan bytas mot saker som går sönder strax efter att garantin har gått ut. En fullständig idioti som tyder på global sinnesjukdom och vi är alla, mer eller mindre, drabbade.

Klagan nummer 2.

Politiker och tjänstemän är dom största samhällsproblem vi har idag. Yrkesbestämmare av alla de slag har mycket sällan, eller aldrig, befolkningens bästa för ögonen utan det är själva bestämmandet som är deras drivkraft. Det spelar inte så stor roll vilken ideologi man företräder. Som exempel kan vi ta Tyskland, där många av dom Nazistiska bestämmare som överlevde Nürnbergprocessen senare bytte partibok och fortsatte att bestämma fast nu åt Kommunisterna. Jag är övertygad om att 90%, eller mer, av konungarikets politiker med glädje skulle göra samma rockad. Att tro att en politiker, oavsett partifärg, vill oss något gott är väldigt blåögt.

Klagan nummer 3.

Så kallad cutaway på akustiska gitarrer är hysteriskt fult och borde förbjudas. Det är på gränsen till omöjligt att hitta en bra ack-gitarr med mikrofon och till rimligt pris, som inte blivit utsatt för denna vandalism. Ställ dom ansvariga mot muren...


Svinfult, förbjud genast denna styggelse

Klagan nummer 4.

Att hävda att en förkortad skuldsanering skulle vara en fara för ekonomin och kreditsamhället är samma argument som vissa använde sig av när förslaget om att införa en skuldsaneringslag lades fram för en herrans massa år sedan. Givetvis är det lika befängt idag som det var då. Att hålla på och älta samma skitsnack en gång till är antingen ett bevis på att man är gravt oärlig, dvs att man ljuger, eller att man är efterbliven.

Klagan nummer 5.

Det är på tok för lite gödsel på Svenska gator. När ett gäng Franska bönder var upprörda över något, kommer inte ihåg vad, för ett antal år sedan så uttryckte dom sitt missnöje genom att tippa ut vagnslaster med kogödsel på vägarna. Resultatet blev ett fullkomligt trafikkaos och mediauppmärksamhet så att det räckte och blev över. Själv sitter jag här, gnäller och skriver saker som läses av några få hängivna, när jag egentligen borde ställa mig på inkassobranschens gudfader Claes Månssons garageuppfart, skrika i megafon, kasta sten, pissa i hans brevlåda och elda upp hotbreven som hans underlydande envisas med att skicka till mig.

Klagan nummer 6.

Folk gnäller och klagar alltför mycket utan att ens göra ett försök att sätta sig in i den andra sidans tänkande och motiv. Jag brukar försöka men det är inte alltid jag lyckas, och ibland lyckas jag alltför väl. Det är vid sådana tillfällen jag ser mig i spegeln och försöker att komma underfund med vem jag är. Jag kan förstå att politikerna inte har en möjlighet i helvete att tillgodose allas intressen och att dom då väljer att i första hand tillgodose sina egna. Jag kan förstå att dammsugartillverkare Karlsson vill att hans dammsugare går sönder efter två år så att folk måste köpa en ny. Jag kan förstå att Claes Månsson och hans gangsterkompisar vill tjäna pengar och kunna åka segelbåt eller vad dom nu håller på med. Men jag betvivlar att Classe har gjort några större försök att sätta sig in i vad hans segelbåt har kostat, egentligen, och jag pratar inte kronor och ören nu, jag betvivlar även att politikerna till fullo inser hur människor faktiskt påverkas av deras beslut och jag betvivlar fullständigt att dammsugarfabrikör Karlsson inser att det är ett förbannat slöseri med begränsade tillgångar att tillverka skräp och om han nu gör det så tvivlar jag på att han bryr sig nämnvärt.

Som ni ser så fortsätter jag den gamla fina traditionen att säga emot mig själv. Först gnäller jag över folks envishet att gnälla om pengar och sedan ägnar jag mig åt att gnälla om just pengar. Fundera nu en stund på varför jag gör det... den som svarar rätt får en kaka.

Medan ni låter era tankar leka med den frågan så tycker jag att ni ska ta och besöka följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting:





lördag 27 mars 2010

Dwight är lite besviken


Idag är jag ett par snäpp argare än vanligt, någon ond och elak människa i Skåne har roffat åt sig mina pengar. Jag hade paxat dom... det får fan inte gå till så här. Antagligen är det någon som tänker jobba kvar på margarinfabriken och som kommer att slänga sig med repliker som; "Jag ska inte ändra mitt liv, det kommer att vara som vanligt", "Jag ska nog kosta på mig en Thailandsemester", "Jag kanske köper en ny bil". Ahhhrrrrgggghhhhaahhh... jag får fan hjärtstillestånd... Ring en ambulans... eller för resten, gör inte det... jag vill dö...

Låter det som att jag är avundsjuk?

Det kan ni ge er fan på att jag är...
Något helt ohyggligt...

Länk till intressant.se

Länk till Bloggkartan

fredag 26 mars 2010

Dwight ser framtiden och den är underbar


I Svenska Dagbladet läser jag idag, till min stora glädje, att företaget Kontorsgrossisten AB trots svartlistning fortsätter att skicka ut bluffakturor till både företag och privatpersoner. Varför jag gläds åt detta ska jag försöka förklara.

Vissa av dom företag som ägnar sig åt hittepå-fakturor är så pass kalla att dom går till Kronofogden och ber om hjälp ifall någon skulle få för sig att vägra betala för saker dom vare sig beställt eller erhållit. Handläggaren på Kronofogdemyndigheten i sin tur säger ”Javisst, det ordnar vi. Vi ska se till att dom gör rätt för sig, sanna mina ord.” Den som nu får ett brev från ”Fogdafan” angående en skuld dom inte har, måste själv bestrida ärendet inom en viss tid och om detta inte görs så är det dags för löneutmätning och betalningsanmärkning. Och så har Svenska staten, med tjänstemän avlönade med skattemedel, hjälpt ett företag som ägnar sig åt bedrägeri att få betalt. Är det här lagligt? Ja, tydligen. Något utförligare beskrivs detta på "Signerat Stockholm".

Det här föder en tanke hos mig. Det verkar ju ganska riskfritt att ägna sig åt bluffakturor då myndigheterna inte gör något åt det. Förstår ni varåt mina tankar vandrar? Om det nu går att komma över namnlistor på samtliga anställda på inkassobolag och på Kronofogdemyndigheten så har jag ett bra kundunderlag när jag sätter igång med min nya affärsverksamhet. Kommer jag åt en enda av dom djävlarna så ser jag det som en seger. Tänk er vilken jublande glädje när man får läsa i bladet att Claes Månsson inte bara fått en betalningsanmärkning utan även numera har löneutmätning. Och allt detta på grund av att han har inte gjort rätt för sig gentemot ”Dwight’s Naturliga Konstgödsel AB”.

Den andra tanken jag har är att om det här lurendrejeriet fortsätter, så kommer till sist majoriteten av Konungarikets medborgare ha betalningsanmärkningar och vara utsatta för ekonomiska sanktioner från Staten/Kronofogdens sida. Då, och först då, tror jag att herrar och fruar riksdagsmän kanske börjar klia sig i huvudet och mumla att det kanske är något fel på det här systemet.

Jag ser en ljus framtid närma sig.
Det är paradiset mina vänner, paradiset...


På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

onsdag 24 mars 2010

Dwight ägnar sig åt personangrepp och hot


Idag tänkte jag att skrivandet skulle handla om det förslag till en ny skuldsaneringslag som presenterades igår, Tisdag 23/3. Nej just det , det visade det sig att det inte kom något sådant, att "Moderater i Civilutskottet" ljög. Det kunde man väl i och för sig vänta sig eftersom Katarina Brännström är politiker och, så att säga, har lögnen i blodet. Vi får också tänka på att justitieminister Beatrice Ask är upptagen med att välja färg till kuvert som ska skickas till misstänkta brottslingar, allt annat får vänta.


Jag känner inte Bettan personligen men förstår att hon måste vara ett svårt fruntimmer. Christer Wennerholm var under lite mer än tio år sambo med damen och hon hunsade honom så pass hårt att han till sist blev homofil. "Nej fy fan, aldrig mer en kärring" lär han , enligt en osäker källa, ha sagt angående sitt liv med Bettan. Även den 27-årige sonen lär, enligt samma källa, föredra manliga sängkamrater. "Ja det räcker ju bara att se på morsan för att bli bög, det handlar om självförsvar helt enkelt." ska han ha sagt.

Nu sägs det att man ska lämna familjerna utanför när man träter med någon. Det ska jag göra den dag Beatrice Ask kallar tillbaka bandhundarna på Kronofogdemyndigheten och ser till att dom lämnar min familj ifred. Som det är nu så är det totalt omöjligt för mig att leva tillsammans med min fru, om vi skulle dela bostad så anser myndigheterna att dom kan ta i princip hela min inkomst och att min fru sedan ska försörja mig. Det innebär att även hon då skulle få leva på existensminimum de närmsta 40 åren och detta på grund av skulder vars tillkomst hon inte har haft någon som helst del i. Så Bettan, om du ser till att det förfarandet ändras så lovar jag att aldrig mer nämna din familj. Tills dess så ska jag minst en gång i veckan rapportera vad dom har för sig, jag får en jämn ström av rapporter från mina källor.

En sak till... Du som värnar om kvinnorna, hur känns det att ha Gunnar Axén springa omkring i riksdagshuset? Jo, åtalet blev nedlagt men det vet väl alla att det inte betyder ett jävla dugg. När jag slog en grabb så pass att han fick åka till sjukhus för att sy dit huvudet igen så stod jag för vad jag gjort och erkände i förhör. Trots det så blev åtalet nedlagt i brist på bevis. Jag har hört sägas att åklagaren kanske inte riktigt skötte sitt jobb i fallet med Axén heller.

Och ännu en sak till... Jag vill påpeka att jag skiter fullständigt i vad folk har för sexuell läggning. Alltså är det jag skriver här ovan inte menat som något angrepp på vare sig homosexuella eller masochister.

Och så vill jag tacka Emigrerat & Admin på FR för länken...


Nu tycker jag att det är på sin plats att ni läser något vettigt, och det gör ni förslagsvis på följande bloggar:

lördag 20 mars 2010

Dwight funderar på Bettan och stjärnor

Kära Beatrice!

Jag läser i bladet att du vill göra omgivningen uppmärksam på när någon har begått det fruktansvärda brottet att besöka en prostituerad. Vad jag förstår så ska det göras genom att skicka ett färgat brev till den kriminelle. Det är bra tänkt, men risken är att folk kommer att skicka färgade kuvert hej vilt till sina ovänner och många oskyldiga kommer att pekas ut.

En bättre idé vore att brottslingen fick en färgad stjärna fastsydd på sina ytterkläder för alla att se. Det systemet skulle även kunna användas när det gäller andra kriminella, här nedan följer ett par förslag;

  • Horgubbe - Mörklila stjärna
  • Horgumma - Ljuslila stjärna
  • Felparkerare - Blå stjärna
  • Gått mot röd gubbe - Svart stjärna
  • Rattfyllerist - Röd stjärna
  • Vanlig fyllerist - Vit stjärna
  • Skattefuskare - Gul stjärna
  • Fortkörare - Rosa stjärna
  • Idiot - Grön stjärna

Jag förstår att ditt förslag är ämnat att göra ditt parti populärt hos den horhatande delen av befolkningen, men om du går på mitt förslag så kommer ni att bli populära också hos dom som ogillar allt från felparkerare till idioter.

Vänliga hälsningar

Dwight

PS. För att föregå med gott exempel och visa att du menar allvar så kan du ta på dig din gröna stjärna redan nu. DS

torsdag 18 mars 2010

Dwight ber om ursäkt

Jag har tidigare lite smått berört min barndom på den här sidan och jag tänkte då och då fortsätta med det, idag till exempel.

Eftersom jag växte upp hos en trollfamilj, som köpt mig av socialtjänsten, och bodde djupt in i skogen så var min kontakt med jämnåriga mycket begränsad. Till det att jag var fem och ett halvt år gammal så bodde min ett år äldre syster hos samma familj, men dom särade på oss efter att vi vid upprepade tillfällen hade försökt döda varandra. Efter det så dröjde det ungefär arton månader innan jag hade någon närmare kontakt med andra barn.

Att jag överhuvud taget kom att träffa andra barn berodde på att vi har skolplikt i det här landet och en sensommardag så fick jag veta att nu var det dags för läroanstalten. Min fosterfar stoppade in mig i sin Opel Rekord, körde mig till en skolgård där det, i mina ögon, stod 125.000 barn och stirrade elakt på mig. Han sa till mig att sköta mig och körde sedan sin väg. Två minuter senare var jag inblandad i dagens första slagsmål. Jag hade som barn ett helt förjävligt humör. Ibland gör det sig påmint fortfarande, men det är inte i närheten av dom explosioner av ilska och hat som präglade min barndom. Det här har ju resulterat i att en massa människor har fått ont eller blivit ledsna och jag skulle nu vilja be några av dom om ursäkt. Jag tar inte med alla, så mycket tid har jag inte, och jag håller mig inte strikt till kronologin utan tar dom i den ordning jag minns dom.
  • Kära syster - Förlåt att jag försökte att kväva dig med grus.
  • Lars - Förlåt att jag bet dig i benet den där vår första skoldag.
  • Henrik - Förlåt att jag försökte att peta ut dina ögon med en vass pinne.
  • Johan - Förlåt att jag knuffade ner dig i ån och sedan kastade sten på dig.
  • Jan - Förlåt att jag hängde upp dig på en krok i skolans kapprum.
  • Petter - Förlåt att jag slog dig så att du fick åka till sjukhus. Jag hoppas att du lärde dig att uppföra dig bara, jag lärde mig att tygla mitt humör.
Sedan har jag några till som jag vill be om ursäkt, fast då av en helt annan orsak...
  • Claes Månsson
  • Christina Husmark-Pehrsson
  • Gunnar Axén
  • Fredrik Reinfeldt
  • Thomas Bodström
  • Anders Borg
  • Anti Avsan
  • Beatrice Ask
  • och ett antal till, bland annat större delen av Konungarikets politiker.
Här vill jag be om ursäkt för att jag inte varit tydlig nog. Eftersom ni fortfarande befinner er i landet och fortsätter att uttala er så har ni antagligen inte begripit vad jag försökt att säga er. Jag ska förtydliga lite; ni inte är önskvärda inom landets gränser. Ni har med råge förverkat er rätt att trampa på Svensk mark. Ta för satan och ge er av så att jag slipper höra, se, förnimma er. Eventuellt, kanske, förhoppningsvis så finns det fortfarande kannibaler någonstans på vår planet. ÅK DIT! NU! SOFORT!



Om jag hade mindre hår, glasögon och en ful slips så skulle jag se ut så här


Dwight gläds med riksdagsmännen

Idag såg jag på den där saken som kallas text-TV att riksdagsmän som blir arbetslösa ska utrustas med jobbcoacher för att kunna hitta tillbaka till arbetslivet och inte ligga skattebetalarna till last. Det tycker jag är en alldeles utmärkt bra idé.

Vad jag inte begriper är varför dom ska få en egen privat coach till en kostnad av 50.000:-, det finns ju jobbcoacher på arbetsförmedlingen som kan hjälpa dom genom hypnos och healing. För jag antar att efter avslutat arbete i riksdagen så ska dom anmäla sig på arbetsförmedlingen första arbetslösa dagen och sedan söka ersättning från A-kassan där dom borde kunna kvittera ut 14.900 riksdaler minus skatt. Möjligtvis kan det där med A-kassan stupa på att man är tvungen att ha arbetat för att vara berättigad till ersättning.

Men, kära riksdagsmän, misströsta icke. Er kollega Christina Husmark-Pehrsson vet råd; ni kan komplettera er alfa-kassa med försörjningsstöd. Kom bara ihåg att ni måste sälja av med hus, bil, båt, smycken, antikviteter, arvegods, golfklubbor och annat av värde INNAN ni kan få pengar från försörjningsstödskontoret.


Husmark-Pehrsson får lära sig att söka jobb

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

onsdag 17 mars 2010

Dwight säger emot sig själv

När du av en eller annan anledning uppbär försörjningsstöd från kommunen är det tänkt att fungera under en kortare tid, beloppet är beräknat så att du ska kunna hålla dig vid liv och inte mycket mer. När du har löneutmätning så får du behålla ungefär samma summa som försörjningsstödet, ibland mindre eftersom kronofogden inte räknar med att du kan behöva el, tandvård och annat lyx. Skillnaden är att en löneutmätning är tänkt att pågå tills skulden är betald, hur länge det än dröjer. Två år, fyrtio år, för alltid...

Tillhör du gruppen evighetsgäldenärer så kommer skulden inte att försvinna hur mycket du än jobbar, får du löneförhöjning så får du behålla exakt lika mycket som tidigare och en lite större summa går till att betala av räntorna på skulden. Räntor, som är i ockerklass, och hittepå-avgifter ska, av någon märklig anledning, betalas först vilket gör att det sammanlagda skuldbeloppet stiger trots att du betalar år efter år.

En fråga man bör ställa sig nu är varför inte samtliga livstidsgäldenärer säger upp sig från sina arbeten, lever på soc. Jag tror att det beror på att det till största delen är fråga om hederliga människor som vill bidra med det dom kan och inte har en tanke på att försöka smita undan, alltså tvärtemot den bild som politiker från olika läger och media försöker måla upp.

Det här antar jag att alla vet, tänkte bara att jag skulle påpeka det ifall det skulle vara någon som inte gör det. Och nu ska jag övergå till delen där jag ägnar mig åt att säga emot mig själv...

Förutom att tigga och snatta är svartarbete ett sätt att skaffa sig en någorlunda dräglig tillvaro. Svartarbete skulle med lite vilja kallas stöld av allmänna medel och det finns ett talesätt som lyder ”tillfället gör tjuven”. Jag vill nog påstå att i det här fallet är det behovet som är den utlösande faktorn, alltså "behovet gör tjuven". Om du säger till någon som levt på existensminimum i tio år att han får tvåtusen svart för att byta topplockspackning på din Volvo Amazon så är det inte särskilt troligt att han säger att han helst vill göra det vitt. (Är det däremot frågan om en SAAB-V4 så kommer han inte att anta erbjudandet, vare sig det är svart eller vitt.) Jag påstår inte att den svarta arbetsmarknaden skulle försvinna om dom överskuldsatta blev mänskligt behandlade, men den skulle med all säkerhet minska. Och slutligen; jag har långt större förståelse för en evighetsgäldenär som jobbar utan skattemyndighetens vetskap än för en höginkomsttagare som vill ha bidrag till städhjälp.






Nu tycker jag att det är på sin plats att ni läser något vettigt, och det gör ni förslagsvis på följande bloggar: