fredag 30 april 2010

Dwight läser tidningar fastän han borde låta bli

I bladet står det mycket om politik i dessa dagar, det är opinionssiffror och skatteförslag, gnäll och elände.

Igår läste jag att ”de rödgröna” vill höja taket i a-kassan till 950:- per dag och det kommenteras då av alliansdyrkarna att dom nu mangrant tänker säga upp sig och leva på bidrag. Sedan vill samma ”rödgröna” höja bensinskatten med 49 öre vilket får Reinfeldt att se ut som om någon stulit hans sista brödkant samtidigt som han säger att det är en råsopp i magen på låginkomsttagare.

Idag läste jag att ”de rödgröna” ökar sitt försprång i opinionsmätningarna vilket får ungefär hälften av alliansdyrkarna att vråla att dom nu ska säga upp sig och leva på bidrag, den andra halvan hävdar att dom ska flytta utomlands.

Läsarkommentarerna här visar att anhängare av alliansen inget hellre vill än att leva på bidrag. Vad för bidrag vet jag inte, a-kassan är så vitt jag vet en försäkring och det som i folkmun fortfarande kallas socialbidrag, försörjningstödet, uppgår inte och lär inte heller i framtiden uppgå till några 950;- per dag. Jag förutsätter att du alliansdyrkare menar a-kassan då... Vad du antagligen inte tänker på är att du som mest kan få 950:- per dag, du får högst 80% av din tidigare lön och du kan glömma allt vad jobbskatteavdrag heter. Låter det fortfarande frestande? Om du tycker det så kör hårt, tänk bara på att när du har sagt upp dig så har du 30 dagars karens då du inte får en krona i ”bidrag”.

Och du som har tänkt att flytta utomlands, gör det. Glöm bara inte att avsäga dig ditt Svenska medborgarskap, för jag vill inte veta av att du kommer hem och utnytjar sjukvården och pensionen när du blir gammal och sjuk. Stanna i Uzbekistan, USA eller vart du nu har tänkt att bege dig. I amerikat har dom jättebra åldringsvård och om du tar dom pengar du sparat på att inte betala skatt i Konungariket så har du säkert råd att utnyttja den i ett halvår eller så.

Det här med bensinskatten visar också att herr Reinfeldt lider av amnesi samt har dålig koll på sina allianskollegor. Dels har han själv delat ut råsopar i form av höjd bensinskatt och dels vill hans lydparti centern höja samma skatt med 105 öre.

Det de ”rödgröna” säger sig vilja göra och vad som senare blir gjort är givetvis två helt skilda saker, dom är ju politiker och har inskrivet i sin arbetsbeskrivning att dom ska ljuga och hitta på, precis som allianspajaserna har det i sin. Om jag vore lagd åt det hållet så skulle jag nästan tycka att dom vore lite roliga i sin strävan att få statsrådslön istället för en simpel riksdagsmannalön. Nu är jag inte det så nu tycker jag mest att dom är lismande kräk allihopa, från rödingar och gröningar till blåingar, allt därbortom och mellan.

Själv skiter jag fullständigt i vad dom lovar, eftersom jag har löneutmötning så rör det inte mig. Vad dom än beslutar så ser tillvaron likadan ut ändå och vi lär nog knappast se någon som går till val på att försöka minska den kostnad på 50.000.000.000:- som överskuldsättningen kostar samhället per år.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 25 april 2010

Dwight frågar ut sig själv

Ibland måste jag stanna upp och se lite på mig själv från ett annat perspektiv. Jag brukar då ställa lite frågor till mig själv och försöka svara på dom så sanningsenligt som möjligt. Den delen som gäller mitt skrivande här och mina ibland ganska råa angrepp på dom jag anser vara fienden är väl det som möjligtvis kan vara av intresse för er som brukar läsa det jag skriver. Dom frågor som avhandlar stränginstrument, böcker, filmer, disk och städning behåller jag för mig själv. Så...

Du gnäller över kronofogden och inkassobolagen, har du inte dig själv att skylla att dom intresserar sig för dig?

Både jo och nej. Balansen mellan mina inkomster och utgifter var ganska hanterbar tills Försäkringskassan tyckte att jag skulle betala 1200:- i månaden i underhåll när jag hade strax under existensminimum att leva på. Givetvis skapade det en skuld som vidarebefordrades till kronofogdemyndigheten. När jag efter en tids sjukskrivning började arbeta igen så fattades ett beslut om införsel på lön, det jag då fick kvar räckte inte till att betala hyran. Det dröjde tre månader innan jag lyckades få beslutet omprövat och fick behålla så pass att jag hade till både hyra och föda. Problemet var att det nu hade skapats en hyresskuld och jag tvingades säga upp hyreskontraktet för att slippa bli vräkt.

Men du hade införsel på lön, då sjunker ju skulderna. Det är ju bara att leva snålt och jobba hårt några år så är det betalt och klart sedan.

Jag har aldrig varit särskilt högavlönad och då, på det glada 90-talet, var jag det absolut inte. Varje månad när kronofogden tog 700:- så skickade Försäkringskassan ett nytt krav på 1200:-. Med andra ord steg skulden med 500:- per månad samtidigt som jag jobbade heltid och levde på existensminimum. När skulder har börjat stiga så går det fort och det genererar lätt nya skulder, försökte jag täppa igen på ena hållet så ökade det bara på det andra. Jag räknade ut att med dom skulder jag hade 1999, hyresskuld och en del annat som tillkommit inräknat, och den betalningstakt jag hade så skulle jag möjligtvis kunna vara skuldfri när jag fyllde 73.

Nu ljuger du!

Nej!

Men var kommer inkassobolagen in i bilden? Försäkringskassan anlitar inte sådana utan vänder sig direkt till Kronofogden.

Först var det ju hyresskulden som hamnade där och ganska fort tredubblades. Sedan när mina skulder bara steg och jag inte såg något slut på det så blev det så att den betalningsmoral jag tidigare hade haft urholkades allt mer. Det var fullständigt meningslöst att betala räkningar som inte hade med direkt överlevnad att göra. Att betala tågbiljetter kändes som rent slöseri eftersom det enda som hände vid en kontroll var att jag fick böter som senare skickades till fogden. Det här är alltså den del där jag erkänner att jag har mig själv att skylla, när jag fullständigt hade gett upp hoppet om att kunna bli skuldfri under min livstid och jag slutar bry mig om ifall skulden var på 200.000:- eller 200.000.000:-. För mig gjorde det ingen som helst skilnad.

Och det är alltså inkassobolagens fel?

Nej, givetvis inte. Men det är deras fel att skulderna som har sålts till dom har fyr- fem- sexdubblats. Att dom lägger på rena fantasiavgifter och räntor som är i ockerklass underlättar ju inte för någon att kunna betala sina skulder. Det blir lätt som i mitt fall då, när man bara ser skuldhelvetet växa så ger man till sist fullständigt fan i om det tillkommer ett eller tio krav till. På så vis så är inkassobolagen indirekt orsaken till mångas skuldberg. Hade dom, inkassobolagen, vett att tygla sitt vinstbegär så att det fanns en möjlighet att bli skuldfri så är jag övertygad om att många skulle vara betydligt försiktigare med sin ekonomi.

Och Svensk Inkassos ordförande Claes Månsson? Varför dessa stundtals grova angrepp på honom?

Classe är ju som sagt ordförande, eller Gudfader, för det som jag kallar inkassomaffian. Läser man det han skriver i branschtidningen ”Säkra Betalningar” så framstår han som en empatilös skitstövel som det är mycket lätt att tycka väldigt illa om. När jag skriver att han antagligen är släkt med Charles Manson, troligtvis medlem i Ku Klux Klan och ryktesvis ser Satan och Elizabeth Bathory som sina stora förebilder är det det enda sätt jag har att få utlopp för min vrede. Alternativet vore våld och det är jag numer helt främande för... för det mesta.

Du brukar säga att du aldrig handlat på kredit och aldrig lånat pengar. Är det verkligen sant?

Jag får revidera det lite. 1990 köpte jag en gitarr för 6.000:- som jag betalade på tre månader och så har jag ett studielån från åttiotalet.

Så då känner du likadant för CSN som du gör för inkassobolagen då?

Nej, absolut inte. Jag hyser inget agg mot någon av dom som jag ursprungligen har varit skyldig pengar och jag skulle med glädje betala dom varenda krona, plus en normal ränta, som jag är eller har varit skyldig dom. Inkassobolagen däremot förtjänar inte ett öre.

Du verkar inte heller ha särskilt höga tankar om allianspolitikerna?

Det är inte bara allianspolitiker som jag ser som obotliga lögnhalsar. Det gäller alla politiker oberoende av partibok.

Så du påstår alltså att alla politiker ljuger?

Nej, inte i början av karriären, det kommer med tiden. Dom flesta tror jag börjar med politik för att dom vill göra Konungariket Sverige till ett bra land att leva i. Sedan i takt med att dom ökar sitt engagemang och blir ekonomiskt beroende av att bli invalda i kommunstyrelsen eller riksdagen så avtar intresset för att förändra och göra gott. En kommunstyrelse- eller riksdagsplats har plötsligt blivit förutsättningen för att dom ska kunna ha två bilar, segelbåt och en månraket, eller vad det nu är som har blivit viktigt i deras tillvaro.

Det gör att dom framför allt hämtar sina åsikter från det som för tillfället står på löpsedlarna. Står det i bladet att Svenska folket är upprörda över att skatorna är svartvita så kan du ge dig fan på att en drös politiker lovar att samtliga landets skator ska målas lila, röda, blå eller gula efter nästa val under förutsättning att just dom blir valda. Alla ger sig in och slåss om rösterna och all politik samlas i en stor ”mittgröt” där vallöften delas ut som konfetti och har ungefär samma värde.

För att gallra lite i politikerleden så anser jag riksdagsmän ska vara oavlönade. Dom ska ha fri bostad, fri föda, ett måttligt klädkonto och ca: 2.000:- i fickpengar per månad. Skaffar dom sig sidoinkomster så åker dom ur riksdagen med omedelbar verkan och får då betala för dom förmåner dom dittills har fått. Tagande av mutor, i vilken storlek det än är, leder ovillkorligt till fem års fängelse. Givetvis ska det inte heller finnas några riksdagspensioner.

Nu sitter du ju och gör dig dum, vem skulle vilja bli politiker under sådana villkor?

Jag är medveten om att jag nu vräker ur mig saker utan att ha tänkt genom dom ordentligt men politiker är överbetalda och behöver inte ta något ansvar för sina beslut och handlingar. När någon minister har gjort bort sig så skriker hans/hennes politiska motståndare att dom ska ta sitt ansvar och avgå. Vad fan är det för sätt att ta ansvar på? Låta någon annan ordna upp eländet man har ställt till med samtidigt som man själv snyftar lite inför presskåren och sedan drar sig tillbaka med en riksdagspension. Nej, skicka dom till arbetsförmedlingen, låt dom söka ersättning från a-kassan och tvinga dom sedan att gå en halvårskurs i att bygga kartonghus och skriva CV.

Slutligen; Vilka tror du vinner allsvenskan i år?

Är du helt jävla dum i huvudet? Jag skiter fullständigt i sånt där förbannat larv... Idiot.

Nu behöver du inte vara otrevlig, det var bara en fråga.

Nej nu jävlar... skulle jag vara otrevlig? Du ska fan få se på otrevlig.

Hjälp...
__________________________________

OK, jag slutar intervjun där, innan jag ger mig själv stryk, och hoppas att jag har blivit lite klokare av det här. Om ni kära läsare har några frågor så får ni gärna ställa dom här nedan så ska jag försöka att svara på dom i ett inlägg framöver.

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 24 april 2010

Dwight drömmer

Inatt drömde jag att Ann-Christine Bärnsten var en ond ande som tog människor runt mig i besittning i syfte att flå mig levande. Alla som blev besatta, från brevbäraren till kassörskan på ICA, sjöng Ann-Christines gamla slagdänga; ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård?” medan dom stapplande och stirrande klöste efter mig. När jag försökte fly stoppades jag av en ogenomtränglig dimma med en konsistens som rabarberkräm. Jag vaknade och lyssnade en lång stund...



Det är mycket möjligt att det finns fler som tycker till om; Kultur Ann-Christine Bärnsten Drömmar

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

tisdag 20 april 2010

Dwight tittar lite förstrött på balansen

Ibland är jag en upptagen man, så denna vecka. Det innebär att jag inte har hunnit att studera dagens ämne, som är ett förslag till en ny skuldsaneringslag. Jag nöjer mig således med att tänka på Anta Avsan, Beatrice Ask och deras ord om att det måste finnas en balans när man pratar om ett så viktigt ämne. Samtidigt tittar jag på listan över dom remissinstanser som ombetts lämna ett utlåtande om lagförslaget:

  1. Sveriges Riksbank
  2. Hovrätten över Skåne och Blekinge
  3. Stockholms tingsrätt
  4. Gotlands tingsrätt
  5. Lunds tingsrätt
  6. Malmö tingsrätt
  7. Luleå tingsrätt
  8. Domstolsverket
  9. Finansinspektionen
  10. Försäkringskassan
  11. Skatteverket
  12. Kronofogdemyndigheten
  13. Centrala studiestödsnämnden
  14. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
  15. Konkurrensverket
  16. Tillväxtverket
  17. Konsumentverket
  18. Sveriges Kommuner och Landsting
  19. Sveriges advokatsamfund
  20. Svenskt Näringsliv
  21. Företagarna
  22. Svenska Bankföreningen
  23. FöretagarFörbundet
  24. Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige
  25. Finansbolagens förening
  26. Ackordscentralen Stockholm
  27. Svensk Inkasso
  28. Svensk Handel
  29. Regelrådet
  30. Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare
  31. Föreningen Sveriges kronofogdar
  32. Riksförbundet Insolvens

Jag kan inte låta bli att förundras över dom förbannade kretinerna och frågor exploderar likt champagnebubblor i mitt huvud; Har dom några som helst kunskaper? Kan dom Svenska? Har dom ens en liten aning om vad ordet balans betyder? Är det dags att införa obligatoriska IQ-tester på riksdagsmän? Vet dom om att dom framstår som efterblivna? Ska jag tycka synd om dom eller bli förbannad? Ack ja, ack ja... så många frågor och inga svar.

Besök nu följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting:


torsdag 15 april 2010

Dwight håller med folkpartiet

Christer Nylander är både folkpartist och ordförande i riksdagens kulturutskott. Han tycker att staten ska bestämma vad som är bra och dålig kultur. Det som är bra ska få höga kulturbidrag och dålig kultur får inga bidrag alls.

Det är en mycket bra tanke som med framgång har använts i ett flertal länder. Afghanistan, Tyskland och Chile, är bara några av dom länder där staten, med strålande resultat, har bestämt vad som är bra respektive dålig kultur.

Eftersom jag har bättre smak än alla andra så kommer kulturutskottet givetvis att vända sig till mig när det är dags att dela ut sekinerna, vilket i sin tur kommer att leda till att jag framöver kommer att få kulturbidrag för såväl banjospel som rondellhundskapande. Dramaten, Operan, Thomas Ledin och Symfoniorkestrarna kommer däremot att få klara sig utan några pengar alls. Dom ska vara glada att "kulturbål" inte kommer att införas förrän om fem år.

Man kan läsa om det här i en massa tidningar, bland annat i Metro.

Bra kultur:



Det är mycket möjligt att det finns fler som tycker till om; Kultur Rondellhundar Kulturbidrag

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

tisdag 13 april 2010

Dwight är lite tvärförbannad

Det finns något som heter fattigdomsstrecket, alltså en skiljelinje där brytpunkten går mellan fattig och icke fattig. 2006 var skiljelinjen på 12.684 riksdaler i disponibel inkomst per månad. Har man under det så är man alltså att räkna till de fattigas skara. Jag ska inte fördjupa mig i det utan överlåter det med varm hand till mina kollegor som du hittar lite längre ner här på sidan. Jag vill bara säga att själv har jag aldrig varit i närheten av att ha 12.000 pengar efter skatt.

Jag har ungefär 2.300:- kvar när skattemyndigheten, kronofogden, hyresvärden och andra som har intressen i min ekonomi har fått sitt. Känner jag mig fattig då? Visst, jag skulle inte tacka nej till mer guld och silver men mitt liv hänger inte på det. Jag har i vuxen ålder vid åtminstone två tillfällen gett bort eller slängt allt jag ägt. Det var inga ofantliga tillgångar, det mest dyrbara, i pengar räknat, var en gitarr som jag idag skulle kunna sälja för ca; 20.000:-. Ångrar jag det? Nej, för det är bara fråga om saker som har det värde vi för stunden tillskriver dom och just då var det för mig noll och någon annan hade större nytta av dom. Jag försöker att inte sätta alltför stor vikt vid materiella ting, säger jag samtidigt som jag har tonvis med saker som ligger i drivor här hemma och just nu funderar på hur jag ska kunna skaffa mig den där mikrofonen för 8.700:-.

Återigen visar jag alltså att konsekvens inte är min starka sida. Nu ska jag gå vidare med att säga att man ska akta sig för att dra alla över en kam samtidigt som jag själv gör det. Varför? För att jag är så väldans tuff att jag får göra som jag vill.

Påståendet att det finns fattiga i Konungariket brukar främst mötas med protester från dom som har hög inkomst och stor förmögenhet. Jämförelser med Sierra Leone och Liberia brukar vara populärt att dra till med. Det här är, som jag påpekade för ett par veckor sedan, ett urbota idiotiskt resonemang. Ska man diskutera Svensk fattigdom så måste man utgå från Svenska förhållanden, inte jämföra med ett krigshärjat Afrikanskt land där befolkningen lever i en ofattbar misär. Då ska man i konsekvensens namn jämföra allt, överallt, alltid... och allt mister då till sist sin egentliga betydelse och endast floskler och meningslösheter återstår.

Att dom besuttna inte vill veta av att fattigdom existerar i deras omedelbara närhet kan bero på att dom har en liten rest av samvete kvar och för att detta lilla spår av samvete inte ska löpa amok och få dom att bli äcklade över sig själva och sitt överflöd så leker dom struts. Eller också är det på det viset att fattigdom äcklar dom och för att slippa obehaget dom känner inför hungriga och trasiga människor så leker dom struts. Huvudet djupt ner i sanden medan dom i sitt sinne vrålar ”Det jag inte ser finns inte och den ståndpunkten tänker jag hålla fast vid om så Fan tar hem mig”. Och då säger jag lugnt och stilla; ”Oroa er inte, det kommer han att göra... det kommer han att göra.”

Att politiker i bestämmarposition förnekar existensen av fattigdom får troligtvis skyllas på självbevarelsedriften. Om en ansvarig politiker skulle ställa sig upp och säga att det finns medborgare som får snåla in på mat, kläder, mediciner, tandvård och liknande, så skulle han/hon samtidigt medge att hon/han inte sköter sitt jobb. Politiker i opposition påpekar däremot väldigt ofta att det finns gott om fattiga i landet, sedan glömmer dom snabbt bort det när det senare blir deras tur att bestämma. Den nuvarande regeringen kan möjligtvis räknas till undantagen. Dom har länge ansett att den procenten av folket som tjänar mest är fattigast och har därför sett till att dom fått lika mycket av de senare årens skattesänkningar som dom 25 procenten som tjänar minst. Ett annat undantag är pensionärerna, alla politiska partier är rörande överens om att pensionärer är fattiga, fast bara under några månader var fjärde år. Sedan återgår dom till att vara stenjobbiga kverulanter som bara ställer till besvär.

Ensamstående mammor brukar även dom användas som politiska slagträn, av någon outgrundlig anledning så förutsätts det att en ensamstående mamma är låginkomsttagare och lever i djupt armod. Jag känner ett flertal damer som både bor ensamma med sina barn och tjänar dubbelt mer än vad jag någonsin gjort. Sedan finns det givetvis ensamma mammor vars ekonomi är på gränsen till obefintlig och vars vardag är ett satans krig, men att använda begreppet som en synonym till utblottad underklass är som att säga att alla hantverkare är som dom som presenteras i Fuskbyggarna eller att säga att alla skuldsatta är som dom som porträtteras i TV3’s freakshow; Lyxfällan.

Direktörerna i riket har så länge jag kommer ihåg tjatat om att dom är fattigast därför att deras kollegor på General Motors, Apple, IBM eller något liknande, tjänar dubbelt så mycket som dom själva. Direktörerna brukar med jämna mellanrum hota med att flytta utomlands om dom inte får enorma löner för sina enormt ansvarsfyllda arbeten. Ansvaret brukar sedan skötas på följande vis; Direktör Brölkuk slarvar bort 700.000.000:- för företaget, han tar sitt ansvar, avgår och kvitterar ut en bonus på 70.000.000:-. Enligt mig så vore det absolut bästa att se till att dom köper en enkelbiljett när dom söker lyckan ute i världen, skicka sedan med någon som tar ifrån dom passet så fort dom nått sin destination. Politiker brukar använda ungefär samma resonemang när det gäller löner, gny över att President Ditt eller President Datt tjänar mycket mer, och samma metod när dom rört till det;, ta sitt ansvar, avgå, låta någon annan ordna upp skiten dom ställt till med och sedan kvittera ut en skaplig pension.

När jag tänker på hemlösa, försörjningsstödstagare, på barnfamiljer som är jagade av kronofogden och andra som har det riktigt djävulskt svårt att få tillvaron att gå ihop så ter sig höginkomsttagarnas och politikernas gny, gnäll och tårar över det enorma skattetrycket och deras svältlöner som barnsligt djävla gnäll. Om det inte vore för att dom skulle börja böla och ropa på ordningsmakten så skulle jag ge dom en örfil och säga åt dom att sluta sjåpa sig. Förakt är en ganska bra beskrivning av mina känslor för dom förbannade lipsillarna.

Jag måste sluta här för att jag håller på att arbeta upp en vrede som är i hjärnblödningsklassen.

Lyssna på lite musik nu:




Nu är jag ju inte ensam om att ha synpunkter på fattigdom så för att få lite fler nyanser tycker jag att ni ska ta och besöka följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting: