Dwight tänker på universum och alltings meningslöshet

Om någon skulle få för sig att undra varför jag inte skrivit något den senaste månaden så kan jag berätta att jag varit på hypnoskurs. Det har varit lärorikt och nyttigt, hypnos är bra till mycket. Häromdagen fick jag besök av en delgivningsman och givetvis provade jag mina nyvunna färdigheter på honom. Han tystnade mitt i en mening, vände sig om och gick lite vingligt nedför trappan. När jag två timmar senare gick ut så satt delgivningsmannen i sandlådan, åt grus och grät efter sin mamma.

Jag har även skrivit en bok som handlar om en serieliftare som liftar sig genom Sverige och är artig och trevlig mot de bilister som plockar upp honom. En dag får han lift av Göran, en man som har som sin mission i livet att åka runt i landet, ta upp alla liftare han ser och dränka dem i vänlighet och hövligt uppträdande. Det blir en resa fylld av artigheter, trevligheter och översvallande vänlighet. Skrämmande och outhärdligt på det där sättet som vänlighet blir när det inte finns något äkta i den.

Mitt nästa bokprojekt blir en fantasy-roman fylld med alver, kentaurer, ärliga politiker, en anställd på Intrum Justitia som har både heder och samvete, vättar och en rad andra sagofigurer.

OK, jag ljuger för er nu.

Jag har bara fått en återkommande släng av apati och uppgivenhet. Jag är trött på elände, misär, politiker, Claes Månsson, Kronofogden, Försäkringskassan o.s.v. Särskilt trött är jag på det förakt för svaghet som den nuvarande regimen har planterat hos medborgarna i konungariket. Mänskligheten är en pöbel och säger makthavarna att det är OK att ge sig på dom som är i minoritet så gör stora delar av pöbeln det. Står landets ledare och säger gång på gång att arbetslösa är lata, att sjuka är fuskande simulanter, att skuldsatta är lyxkonsumenter och att dessa grupper dessutom vill ha allt gratis, då blir det till sist en allmän sanning och hatet och föraktet eskalerar. Jag påstår inte att vi har en fascistisk regering, bara att dom göder sådana tendenser.

Ibland funderar jag på riksdagen, jorden, universum och allt ter sig då ganska löjligt. Vad politikerna står och ljuger om spelar absolut ingen som helst roll i det stora hela, inget spelar egentligen någon roll i ett kosmiskt perspektiv. Det är en både skrämmande och befriande tanke; jag är fri att göra vad jag vill... och det är ju ganska befriande... samtidigt så är alla mina handlingar totalt betydelselösa... vilket är ganska skrämmande. Reinfeldt må tycka att han är en duktig jävel som har makt och kunskap att bestämma över den här lilla jordplätten och Sahlin må tycka att hon är duktig som satan och skulle kunna bestämma ännu bättre, men jag betvivlar att någon av dom har satt sig ner och funderat över sin absoluta betydelselöshet och över vad som finns bortom stjärnorna.

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se

Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om Universum, Politiker