Visar inlägg med etikett Voodoo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Voodoo. Visa alla inlägg

tisdag 4 maj 2010

Dwight tänker på Claes, Höns och sånt...

Till att börja med vill jag, denna underbara Onsdag i detta nådens år 2010, delge er en pärla ur Svensk Inkassos medlemsblad; Säkra Betalningar#1 - 2010.

Jan Ertsborn har sagt, angående sitt förslag till en ny skuldsaneringslag:

”Negativa var egentligen bara de instanser som på ett eller annat sätt har egna intressen av att bevara dagens regler, t.ex. Svensk Inkasso, Finansbolagens Förening och Bankföreningen.”

Claes Månsson, gudfader för inkassobolagen, svarade:

”Påståendet om att inkassobranschen skulle handla i eget intresse faller på sitt eget grepp. Dels är det en affärsmässig verksamhet som inkassobolagen driver och detta görs av individer av kött och blod, dels tjänar inkassobolagen inte några pengar på evighetsgäldenärerna och lägger därför inte ner några större resurser på åtgärder mot denna grupp.”

Dwight säger:

”Classe, givetvis handlar inkassobranschen inte i eget intresse. Det är en bransch fylld med människokärlek, godhet och empati, det vet alla innerst inne. Att jag har skällt på er tidigare ångrar jag nu när jag har förstått att det är för min skull ni finns, att det är för mitt eget bästa ni har mer än lovligt höga räntor samt avgifter och "kostnader" som jag inte får veta vad dom består av.

Det är även mycket fint av dig att befria mig från vanföreställningen att inkassobolagen skulle tjäna pengar på evighetsgäldenärerna då detta har oroat mig mycket under en lång tid. Men eftersom så inte är fallet så antar jag att du nu kommer att visa att du är en man av heder och släppa dessa evighetsgäldenärer och avskriva samtliga deras skulder omgående. Då behöver ni inte lägga ner några resurser överhuvudtaget på denna grupp och det innebär givetvis en besparing för er. Jag ser fram emot detta och tänker, efter genomförandet, agera för att du får något slags pris.”

OBS!!!
Har ni hjärtproblem och/eller tunna blodkärl bör ni inte läsa ovan nämnda publikation. Risk för hjärtattack och hjärnblödning föreligger.



Marianne & Classe

Många har hört av sig och undrat hur det gick för Marianne, hönan som hjälpte mig i den voodooceremoni som jag med katastrofalt resultat genomförde för ett tag sedan. Jag kan lugna er med att hon har det bra. Efter att ha blivit tillfångatagen av ordningsmakten placerades hon på en bondgård på Vikbolandet. Jag fritog henne därifrån med hjälp av kofot, bultsax och taggtrådsbatong natten till den 10:e April. Hon bor nu åter i mitt kök där hon har hand om renhållningen av golvet.

Vill ni nu läsa om prinsessbröllop och annan skit så gör ni det här, vill ni däremot läsa äventyrsfyllda berättelser ur det verkliga livet så kan jag rekommendera:






söndag 14 mars 2010

Dwight on a Friday night

Jag har tidigare berättat att jag natten till i Lördags planerade en Voodoo-ceremoni för att bringa olycka över några väl valda fiender. Nu när jag har blivit utsläppt från arresten så kan jag berätta vad som hände.

Klockan 23:15 hade jag packat en väska med tillbehör; fjädrar, pinnar, nålar, en helig kniv, surrogatblod och lite annat som krävs för en lyckad seans. En höna, som jag döpt till Marianne, bar jag i frugans kattbur. Väl framme vid Norra Kyrkogården började jag med att tända en liten eld och spela lite bongotrummor medan jag mässade det heliga mantratUgha - BoghaBugha – Ko – Ko –Ko”. När jag efter en stund kommit i rätt stämning så plockade jag fram porträtt på Justitieminister Beatrice Ask och Svensk Inkassos Gudfader; Claes Månsson, jag ställde dom vid sidan av elden, skvätte lite buttericks-blod på dom och bad andarna om vägledning. Jag övergick sedan till att vifta lite med en gummiorm av god kvalitet och åkalla Baron Samedi. Det hände inget speciellt så jag plockade ut Marianne ur kattburen och viftade med henne samtidigt som jag med hög och tydlig röst mässadeUgha - BoghaBugha – Ko – Ko –Ko”. Nu kände jag extasen närma sig och började hoppa upp och ned samtidigt som jag ylade och viftade frenetiskt med hönan som snart stämde in i ylandet genom att gallskrika på det sätt som endast uppspelta hönor kan. Mer blod, mer bongotrummor, Marianne och jag ylade ikapp, elden steg mot skyn och stämningen var tät. Jag såg ljus närma sig och ropade med hög röst; ”Oh Store Samedi, var hälsad oh Baron. Hjälp mig att förgöra mina fiender. Jag ber, jag ber.” Jag föll på knä, grät, skrattade och tackade Baronen för att han lyssnat till mig.

Sedan gick det väldigt fort, jag fick en smäll över ryggen, armarna uppbända på ryggen, handfängsel på och jag började inse att det kanske trots allt inte var den store Baronen som åhört mina böner. Uniformerna och frågan ”Vad fan tror du att du håller på med?” skingrade den sista gnuttan av hopp. Jag började försiktigt att påpeka att det faktiskt råder religionsfrihet i Konungariket och att dom störde en helig och viktig ceremoni. ”Vad har du tagit för något?” och ”Håll käften knarkarjävel!” fick jag till svar. När jag sedan försökte med att hänvisa till Amnesty och FN fick jag ett batongslag över låren. ”Din sjuke fan”, sa en arg polisman och lyfte in mig i baksätet på bilen.

Cellen var cirka två gånger fyra meter och jag fick tillbringa elva timmar där. Jag har fått veta att åtal är att vänta för gravskändning, djurplågeri, störande av allmän ordning, förargelseväckande beteende, våldsamt motstånd, olaga hot samt brott mot knivlagen. På min fråga var dom gjort av Marianne så bad dom mig ovänligt och högljutt att vara så vänlig att hålla käften, dra åt helvete och stanna där. Jag är orolig för Marianne, en stackars höna, ensam bland en massa uniformerade råskinn. Vad gör dom med henne? Kommer jag någonsin att få se henne igen?

Platsen för ceremonin.