Visar inlägg med etikett Claes Månsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Claes Månsson. Visa alla inlägg

tisdag 4 maj 2010

Dwight tänker på Claes, Höns och sånt...

Till att börja med vill jag, denna underbara Onsdag i detta nådens år 2010, delge er en pärla ur Svensk Inkassos medlemsblad; Säkra Betalningar#1 - 2010.

Jan Ertsborn har sagt, angående sitt förslag till en ny skuldsaneringslag:

”Negativa var egentligen bara de instanser som på ett eller annat sätt har egna intressen av att bevara dagens regler, t.ex. Svensk Inkasso, Finansbolagens Förening och Bankföreningen.”

Claes Månsson, gudfader för inkassobolagen, svarade:

”Påståendet om att inkassobranschen skulle handla i eget intresse faller på sitt eget grepp. Dels är det en affärsmässig verksamhet som inkassobolagen driver och detta görs av individer av kött och blod, dels tjänar inkassobolagen inte några pengar på evighetsgäldenärerna och lägger därför inte ner några större resurser på åtgärder mot denna grupp.”

Dwight säger:

”Classe, givetvis handlar inkassobranschen inte i eget intresse. Det är en bransch fylld med människokärlek, godhet och empati, det vet alla innerst inne. Att jag har skällt på er tidigare ångrar jag nu när jag har förstått att det är för min skull ni finns, att det är för mitt eget bästa ni har mer än lovligt höga räntor samt avgifter och "kostnader" som jag inte får veta vad dom består av.

Det är även mycket fint av dig att befria mig från vanföreställningen att inkassobolagen skulle tjäna pengar på evighetsgäldenärerna då detta har oroat mig mycket under en lång tid. Men eftersom så inte är fallet så antar jag att du nu kommer att visa att du är en man av heder och släppa dessa evighetsgäldenärer och avskriva samtliga deras skulder omgående. Då behöver ni inte lägga ner några resurser överhuvudtaget på denna grupp och det innebär givetvis en besparing för er. Jag ser fram emot detta och tänker, efter genomförandet, agera för att du får något slags pris.”

OBS!!!
Har ni hjärtproblem och/eller tunna blodkärl bör ni inte läsa ovan nämnda publikation. Risk för hjärtattack och hjärnblödning föreligger.



Marianne & Classe

Många har hört av sig och undrat hur det gick för Marianne, hönan som hjälpte mig i den voodooceremoni som jag med katastrofalt resultat genomförde för ett tag sedan. Jag kan lugna er med att hon har det bra. Efter att ha blivit tillfångatagen av ordningsmakten placerades hon på en bondgård på Vikbolandet. Jag fritog henne därifrån med hjälp av kofot, bultsax och taggtrådsbatong natten till den 10:e April. Hon bor nu åter i mitt kök där hon har hand om renhållningen av golvet.

Vill ni nu läsa om prinsessbröllop och annan skit så gör ni det här, vill ni däremot läsa äventyrsfyllda berättelser ur det verkliga livet så kan jag rekommendera:






tisdag 6 april 2010

Dwight som indrivare


Jag tänkte givetvis avvika från ämnet lite idag också, men jag börjar lite försiktigt i rätt kategori som är Fattiga Riddare. Är du skuldsatt så tycker jag absolut att du ska ta en titt på FR’s forum. Där kan du få råd och information angående skulder, inkassobolag, kronofogden och annat relaterat. Att du kan diskutera livet med människor i samma situation, som förstår vad det handlar om, kan vissa dagar vara ovärderligt. Är du inte skuldsatt så tycker jag att du ska titta på forumet och skaffa dig en inblick i hur det ser ut för oss andra. Är du politiker så är det din förbannade plikt att läsa forumet dagligen, då finns chansen att du så småningom börjar förstå att det är riktiga människor som det handlar om.

Så, då viker vi av och tar en liten tur längs vägen som leder till mitt förflutna, en värld fylld av mörker, ondska och sånt. En varning; det här är inte för känsliga och ni läser det helt på egen risk.

1974 lånade Erik tre kronor av mig för att köpa en serietidning. Han vägrade lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så kom hans storebror och gav mig stryk. Givetvis slutade jag inte att fråga, jag utökade bara med att själv ge Erik stryk innan själva frågandet, stryk av hans storebror fick jag hur jag än gjorde. Det höll på så här i ca två månader ända tills Erik fick hjärnskakning och jag fick en tand utslagen. Först då var det någon vuxen som började undra vad fan vi höll på med. Vi fick gå till rektorn som förhörde oss och sedan ringde Eriks föräldrar och ”dom där jag bodde hos”. Dagen efter fick jag mina pengar, utan ränta och avgifter. Jag spenderade dom på godis som jag delade med Erik.

1988 lånade Mike 800:- av mig för att köpa sprit och knark. Han vägrade att lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så sa han att han inte hade några; ”Ah, va fan, soc strular”, ”Ah, va fan, jag blev rånad på varenda öre” och liknande förklaringar blev ett återkommande inslag i vår konversation. Efter ett par månader så började jag tröttna på situationen. En eftermiddag gick jag hem till honom, slog mig ner i soffan och frågade ännu en gång efter det som för mig då var en smärre förmögenhet. ”Ah, va fan, jag hade lagt ett kuvert med dina kulor i bokhyllan men det är nån som har snott dom” var en ny variant som jag inte hade hört förut. Jag reste mig och plockade fram paketerarkroken jag hade i innerfickan och placerade den i hans ena näsborre. En paketerarkrok är, för er som inte vet, ett verktyg man använder för att dra åt ståltråd runt saker som ser ut att behöva ståltråd runt sig. När man drar i handtaget så roterar själva kroken och ståltråden tvinnas. En sådan hade nu Mike i näsan och när jag drog uppåt så började kroken att sakta snurra. ”Vänta, vänta för fan, jag har lite undanstoppat” skrek han, jag släppte honom och han rotade fram en sedelbunt med cirka tretusen riksdaler. Jag fick mina pengar, utan ränta och avgifter, och sedan gick vi på krogen, jag bjöd på första pilsnern.

Jag har alltså vid minst två tillfällen i mitt liv använt våld och hot om våld för att driva in skulder. Varför håller jag då på och gnäller på inkassobolagen och Kronofogden för? Dom använder ju fullt lagliga vägar för att driva in det jag är skyldig Försäkringskassan, Skattemyndigheten, Radiotjänst, Hyresbostäder, Östgötatrafiken, Telia, Landstinget och ett antal till. I mitt fall är det inte frågan om att jag är skyldig tre kronor eller åttahundra kronor, det är sammanlagt hundratusentals som det är frågan om.

Borde inte jag då ha ett kok stryk? Borde inte jag få en krok i näsan? Eller är det så att jag anser mig bättre än inkassobolagen, bättre än Kronofogden? Är jag av den åsikten att jag har rätt att, med vilka medel som helst, ta det som är mitt men att ingen ska komma att kräva någonting av mig? Svaret är att jag inte skulle ha några invändningar mot att betala det jag är skyldig någon av dom jag räknade upp här ovan. Dom har jag haft en avtal, eller något liknande, med och jag har inte kunnat fullfölja min del, jag har alltså inte kunnat betala. Ett flertal av dom har sedan tyvärr sålt skulderna till diverse olika gangsterligor som går under samlingsnamnet inkassobolag.

Jag har aldrig ingått några som helst avtal eller uppgörelser med intrium-justitia, alektum, sergel eller några av deras kollegor i inkassobranschen. Trots det så svämmar brevlådan över med krav på rent påhittade summor. Dom 75.000:- som ett av inkassobolagen vill ha av mig var från början en skuld på 12.000:-, resterande 63.000:- är ränta och avgifter. I min värld är det att jämföra med stöld och det är inkassobolagen, med Claes Månsson som ligachef, som är skurkarna. Tjuvaktiga as.

Hur mycket av dom 65-70 miljarder som kronofogden vill ha av Konungarikets innevånare som består av räntor och avgifter och hur mycket som är riktiga skulder vore väldigt intressant att veta. Jag skrev till Kronofogden, frågade och fick följande svar;

Hej,
Vi kan tyvär inte ta fram denna uppgift.
Men återkom gärna efter sommaren. Vi håller på att arbeta om ett nytt system för att kunna ta fram denna typ av information.
När det blir klart kan jag inte svara på idag.

MVH Jonas Gustafsson

Jag kan inte låta bli att tycka att det är hysteriskt roligt; Sveriges befolkning har en skuld på över 60 miljarder som ligger hos Kronofogden och ingen vet vad skulden består av... Jonas, jag lovar att höra av mig efter sommaren och tack för ditt svar.

Det börjar bli dags att avsluta det här nu och jag gör det på följande vis; Om jag 1974 hade resonerat och tänkt som ett inkassobolag så hade dom tre kronor som Erik lånat av mig snabbt växt till sisådär en 400:- och Mike hade 1988 helt plötsligt varit skyldig 6.200:-, minst. Dom av er som nu tycker att det hade varit rätt och rimligt räcker upp en hand. (paus) Jag ser tre händer, Bettan, Anti och Classe sitter och viftar därborta i hörnet, förbannade tokdjävlar.


Kumlabunkern nästa...


När ni har hämtat er från denna skildring av våld, fasa och laglöshet så tycker jag att ni ska ta och besöka följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting:

fredag 26 mars 2010

Dwight ser framtiden och den är underbar


I Svenska Dagbladet läser jag idag, till min stora glädje, att företaget Kontorsgrossisten AB trots svartlistning fortsätter att skicka ut bluffakturor till både företag och privatpersoner. Varför jag gläds åt detta ska jag försöka förklara.

Vissa av dom företag som ägnar sig åt hittepå-fakturor är så pass kalla att dom går till Kronofogden och ber om hjälp ifall någon skulle få för sig att vägra betala för saker dom vare sig beställt eller erhållit. Handläggaren på Kronofogdemyndigheten i sin tur säger ”Javisst, det ordnar vi. Vi ska se till att dom gör rätt för sig, sanna mina ord.” Den som nu får ett brev från ”Fogdafan” angående en skuld dom inte har, måste själv bestrida ärendet inom en viss tid och om detta inte görs så är det dags för löneutmätning och betalningsanmärkning. Och så har Svenska staten, med tjänstemän avlönade med skattemedel, hjälpt ett företag som ägnar sig åt bedrägeri att få betalt. Är det här lagligt? Ja, tydligen. Något utförligare beskrivs detta på "Signerat Stockholm".

Det här föder en tanke hos mig. Det verkar ju ganska riskfritt att ägna sig åt bluffakturor då myndigheterna inte gör något åt det. Förstår ni varåt mina tankar vandrar? Om det nu går att komma över namnlistor på samtliga anställda på inkassobolag och på Kronofogdemyndigheten så har jag ett bra kundunderlag när jag sätter igång med min nya affärsverksamhet. Kommer jag åt en enda av dom djävlarna så ser jag det som en seger. Tänk er vilken jublande glädje när man får läsa i bladet att Claes Månsson inte bara fått en betalningsanmärkning utan även numera har löneutmätning. Och allt detta på grund av att han har inte gjort rätt för sig gentemot ”Dwight’s Naturliga Konstgödsel AB”.

Den andra tanken jag har är att om det här lurendrejeriet fortsätter, så kommer till sist majoriteten av Konungarikets medborgare ha betalningsanmärkningar och vara utsatta för ekonomiska sanktioner från Staten/Kronofogdens sida. Då, och först då, tror jag att herrar och fruar riksdagsmän kanske börjar klia sig i huvudet och mumla att det kanske är något fel på det här systemet.

Jag ser en ljus framtid närma sig.
Det är paradiset mina vänner, paradiset...


På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

torsdag 18 mars 2010

Dwight ber om ursäkt

Jag har tidigare lite smått berört min barndom på den här sidan och jag tänkte då och då fortsätta med det, idag till exempel.

Eftersom jag växte upp hos en trollfamilj, som köpt mig av socialtjänsten, och bodde djupt in i skogen så var min kontakt med jämnåriga mycket begränsad. Till det att jag var fem och ett halvt år gammal så bodde min ett år äldre syster hos samma familj, men dom särade på oss efter att vi vid upprepade tillfällen hade försökt döda varandra. Efter det så dröjde det ungefär arton månader innan jag hade någon närmare kontakt med andra barn.

Att jag överhuvud taget kom att träffa andra barn berodde på att vi har skolplikt i det här landet och en sensommardag så fick jag veta att nu var det dags för läroanstalten. Min fosterfar stoppade in mig i sin Opel Rekord, körde mig till en skolgård där det, i mina ögon, stod 125.000 barn och stirrade elakt på mig. Han sa till mig att sköta mig och körde sedan sin väg. Två minuter senare var jag inblandad i dagens första slagsmål. Jag hade som barn ett helt förjävligt humör. Ibland gör det sig påmint fortfarande, men det är inte i närheten av dom explosioner av ilska och hat som präglade min barndom. Det här har ju resulterat i att en massa människor har fått ont eller blivit ledsna och jag skulle nu vilja be några av dom om ursäkt. Jag tar inte med alla, så mycket tid har jag inte, och jag håller mig inte strikt till kronologin utan tar dom i den ordning jag minns dom.
  • Kära syster - Förlåt att jag försökte att kväva dig med grus.
  • Lars - Förlåt att jag bet dig i benet den där vår första skoldag.
  • Henrik - Förlåt att jag försökte att peta ut dina ögon med en vass pinne.
  • Johan - Förlåt att jag knuffade ner dig i ån och sedan kastade sten på dig.
  • Jan - Förlåt att jag hängde upp dig på en krok i skolans kapprum.
  • Petter - Förlåt att jag slog dig så att du fick åka till sjukhus. Jag hoppas att du lärde dig att uppföra dig bara, jag lärde mig att tygla mitt humör.
Sedan har jag några till som jag vill be om ursäkt, fast då av en helt annan orsak...
  • Claes Månsson
  • Christina Husmark-Pehrsson
  • Gunnar Axén
  • Fredrik Reinfeldt
  • Thomas Bodström
  • Anders Borg
  • Anti Avsan
  • Beatrice Ask
  • och ett antal till, bland annat större delen av Konungarikets politiker.
Här vill jag be om ursäkt för att jag inte varit tydlig nog. Eftersom ni fortfarande befinner er i landet och fortsätter att uttala er så har ni antagligen inte begripit vad jag försökt att säga er. Jag ska förtydliga lite; ni inte är önskvärda inom landets gränser. Ni har med råge förverkat er rätt att trampa på Svensk mark. Ta för satan och ge er av så att jag slipper höra, se, förnimma er. Eventuellt, kanske, förhoppningsvis så finns det fortfarande kannibaler någonstans på vår planet. ÅK DIT! NU! SOFORT!



Om jag hade mindre hår, glasögon och en ful slips så skulle jag se ut så här


söndag 14 mars 2010

Dwight on a Friday night

Jag har tidigare berättat att jag natten till i Lördags planerade en Voodoo-ceremoni för att bringa olycka över några väl valda fiender. Nu när jag har blivit utsläppt från arresten så kan jag berätta vad som hände.

Klockan 23:15 hade jag packat en väska med tillbehör; fjädrar, pinnar, nålar, en helig kniv, surrogatblod och lite annat som krävs för en lyckad seans. En höna, som jag döpt till Marianne, bar jag i frugans kattbur. Väl framme vid Norra Kyrkogården började jag med att tända en liten eld och spela lite bongotrummor medan jag mässade det heliga mantratUgha - BoghaBugha – Ko – Ko –Ko”. När jag efter en stund kommit i rätt stämning så plockade jag fram porträtt på Justitieminister Beatrice Ask och Svensk Inkassos Gudfader; Claes Månsson, jag ställde dom vid sidan av elden, skvätte lite buttericks-blod på dom och bad andarna om vägledning. Jag övergick sedan till att vifta lite med en gummiorm av god kvalitet och åkalla Baron Samedi. Det hände inget speciellt så jag plockade ut Marianne ur kattburen och viftade med henne samtidigt som jag med hög och tydlig röst mässadeUgha - BoghaBugha – Ko – Ko –Ko”. Nu kände jag extasen närma sig och började hoppa upp och ned samtidigt som jag ylade och viftade frenetiskt med hönan som snart stämde in i ylandet genom att gallskrika på det sätt som endast uppspelta hönor kan. Mer blod, mer bongotrummor, Marianne och jag ylade ikapp, elden steg mot skyn och stämningen var tät. Jag såg ljus närma sig och ropade med hög röst; ”Oh Store Samedi, var hälsad oh Baron. Hjälp mig att förgöra mina fiender. Jag ber, jag ber.” Jag föll på knä, grät, skrattade och tackade Baronen för att han lyssnat till mig.

Sedan gick det väldigt fort, jag fick en smäll över ryggen, armarna uppbända på ryggen, handfängsel på och jag började inse att det kanske trots allt inte var den store Baronen som åhört mina böner. Uniformerna och frågan ”Vad fan tror du att du håller på med?” skingrade den sista gnuttan av hopp. Jag började försiktigt att påpeka att det faktiskt råder religionsfrihet i Konungariket och att dom störde en helig och viktig ceremoni. ”Vad har du tagit för något?” och ”Håll käften knarkarjävel!” fick jag till svar. När jag sedan försökte med att hänvisa till Amnesty och FN fick jag ett batongslag över låren. ”Din sjuke fan”, sa en arg polisman och lyfte in mig i baksätet på bilen.

Cellen var cirka två gånger fyra meter och jag fick tillbringa elva timmar där. Jag har fått veta att åtal är att vänta för gravskändning, djurplågeri, störande av allmän ordning, förargelseväckande beteende, våldsamt motstånd, olaga hot samt brott mot knivlagen. På min fråga var dom gjort av Marianne så bad dom mig ovänligt och högljutt att vara så vänlig att hålla käften, dra åt helvete och stanna där. Jag är orolig för Marianne, en stackars höna, ensam bland en massa uniformerade råskinn. Vad gör dom med henne? Kommer jag någonsin att få se henne igen?

Platsen för ceremonin.

fredag 12 mars 2010

Dwight anmäler sig till en tävling

Kollegan Ljuramannen utlyste tidigare idag en "Rondellhundstävling" och eftersom jag är lite av en tävlingsmänniska så anmäler jag mig härmed till den. Här är mitt bidrag;


En hund!