Jag tänkte givetvis avvika från ämnet lite idag också, men jag börjar lite försiktigt i rätt kategori som är Fattiga Riddare. Är du skuldsatt så tycker jag absolut att du ska ta en titt på FR’s forum. Där kan du få råd och information angående skulder, inkassobolag, kronofogden och annat relaterat. Att du kan diskutera livet med människor i samma situation, som förstår vad det handlar om, kan vissa dagar vara ovärderligt. Är du inte skuldsatt så tycker jag att du ska titta på forumet och skaffa dig en inblick i hur det ser ut för oss andra. Är du politiker så är det din förbannade plikt att läsa forumet dagligen, då finns chansen att du så småningom börjar förstå att det är riktiga människor som det handlar om.
Så, då viker vi av och tar en liten tur längs vägen som leder till mitt förflutna, en värld fylld av mörker, ondska och sånt. En varning; det här är inte för känsliga och ni läser det helt på egen risk.
1974 lånade Erik tre kronor av mig för att köpa en serietidning. Han vägrade lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så kom hans storebror och gav mig stryk. Givetvis slutade jag inte att fråga, jag utökade bara med att själv ge Erik stryk innan själva frågandet, stryk av hans storebror fick jag hur jag än gjorde. Det höll på så här i ca två månader ända tills Erik fick hjärnskakning och jag fick en tand utslagen. Först då var det någon vuxen som började undra vad fan vi höll på med. Vi fick gå till rektorn som förhörde oss och sedan ringde Eriks föräldrar och ”dom där jag bodde hos”. Dagen efter fick jag mina pengar, utan ränta och avgifter. Jag spenderade dom på godis som jag delade med Erik.
1988 lånade Mike 800:- av mig för att köpa sprit och knark. Han vägrade att lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så sa han att han inte hade några; ”Ah, va fan, soc strular”, ”Ah, va fan, jag blev rånad på varenda öre” och liknande förklaringar blev ett återkommande inslag i vår konversation. Efter ett par månader så började jag tröttna på situationen. En eftermiddag gick jag hem till honom, slog mig ner i soffan och frågade ännu en gång efter det som för mig då var en smärre förmögenhet. ”Ah, va fan, jag hade lagt ett kuvert med dina kulor i bokhyllan men det är nån som har snott dom” var en ny variant som jag inte hade hört förut. Jag reste mig och plockade fram paketerarkroken jag hade i innerfickan och placerade den i hans ena näsborre. En paketerarkrok är, för er som inte vet, ett verktyg man använder för att dra åt ståltråd runt saker som ser ut att behöva ståltråd runt sig. När man drar i handtaget så roterar själva kroken och ståltråden tvinnas. En sådan hade nu Mike i näsan och när jag drog uppåt så började kroken att sakta snurra. ”Vänta, vänta för fan, jag har lite undanstoppat” skrek han, jag släppte honom och han rotade fram en sedelbunt med cirka tretusen riksdaler. Jag fick mina pengar, utan ränta och avgifter, och sedan gick vi på krogen, jag bjöd på första pilsnern.
Jag har alltså vid minst två tillfällen i mitt liv använt våld och hot om våld för att driva in skulder. Varför håller jag då på och gnäller på inkassobolagen och Kronofogden för? Dom använder ju fullt lagliga vägar för att driva in det jag är skyldig Försäkringskassan, Skattemyndigheten, Radiotjänst, Hyresbostäder, Östgötatrafiken, Telia, Landstinget och ett antal till. I mitt fall är det inte frågan om att jag är skyldig tre kronor eller åttahundra kronor, det är sammanlagt hundratusentals som det är frågan om.
Borde inte jag då ha ett kok stryk? Borde inte jag få en krok i näsan? Eller är det så att jag anser mig bättre än inkassobolagen, bättre än Kronofogden? Är jag av den åsikten att jag har rätt att, med vilka medel som helst, ta det som är mitt men att ingen ska komma att kräva någonting av mig? Svaret är att jag inte skulle ha några invändningar mot att betala det jag är skyldig någon av dom jag räknade upp här ovan. Dom har jag haft en avtal, eller något liknande, med och jag har inte kunnat fullfölja min del, jag har alltså inte kunnat betala. Ett flertal av dom har sedan tyvärr sålt skulderna till diverse olika gangsterligor som går under samlingsnamnet inkassobolag.
Jag har aldrig ingått några som helst avtal eller uppgörelser med intrium-justitia, alektum, sergel eller några av deras kollegor i inkassobranschen. Trots det så svämmar brevlådan över med krav på rent påhittade summor. Dom 75.000:- som ett av inkassobolagen vill ha av mig var från början en skuld på 12.000:-, resterande 63.000:- är ränta och avgifter. I min värld är det att jämföra med stöld och det är inkassobolagen, med Claes Månsson som ligachef, som är skurkarna. Tjuvaktiga as.
Hur mycket av dom 65-70 miljarder som kronofogden vill ha av Konungarikets innevånare som består av räntor och avgifter och hur mycket som är riktiga skulder vore väldigt intressant att veta. Jag skrev till Kronofogden, frågade och fick följande svar;
Hej,
Vi kan tyvär inte ta fram denna uppgift.
Men återkom gärna efter sommaren. Vi håller på att arbeta om ett nytt system för att kunna ta fram denna typ av information.
När det blir klart kan jag inte svara på idag.
MVH Jonas Gustafsson
Jag kan inte låta bli att tycka att det är hysteriskt roligt; Sveriges befolkning har en skuld på över 60 miljarder som ligger hos Kronofogden och ingen vet vad skulden består av... Jonas, jag lovar att höra av mig efter sommaren och tack för ditt svar.
Det börjar bli dags att avsluta det här nu och jag gör det på följande vis; Om jag 1974 hade resonerat och tänkt som ett inkassobolag så hade dom tre kronor som Erik lånat av mig snabbt växt till sisådär en 400:- och Mike hade 1988 helt plötsligt varit skyldig 6.200:-, minst. Dom av er som nu tycker att det hade varit rätt och rimligt räcker upp en hand. (paus) Jag ser tre händer, Bettan, Anti och Classe sitter och viftar därborta i hörnet, förbannade tokdjävlar.

Kumlabunkern nästa...
När ni har hämtat er från denna skildring av våld, fasa och laglöshet så tycker jag att ni ska ta och besöka följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting:
Läs även andra bloggares åsikter om Nu är det NOG, utanförskap, Val 2010, Inkassobolag, Fattiga Riddare, Skuldsanering, Missnöje, fattigdom, kronofogden,obestånd, skulder