Dwight tänker på Taube, Avsan och Brännström

Sven Stolpe gav under sin levnad ut en mängd böcker. Bland annat en med anekdoter ur sitt liv som han kallade ”Låt mig berätta”. Den följdes senare av ”Låt mig berätta mer”, "Låt mig berätta ännu mer" och möjligtvis någon till som jag har glömt namnet på. I en av dessa böcker återfinns en berättelse om när en ung Sven Stolpe kommer in på en restaurang i Stockholm och träffar på sin bekant Evert Taube. Evert frågar om unge kandidat Stolpe möjligtvis är morfar och får givetvis ett nekande svar. Evert säger då att kandidat Stolpe är välkommen att slå sig ner, äta och dricka på hans bekostnad, men vara så vänlig att hålla käften för vid just det här bordet får man bara yttra sig om man är morfar. Under resten av kvällen sitter sedan Evert Taube och en annan herre och diskuterar morfaderskapet och allt som med detta följer, vilka vedermödor det innebär, vilken glädje och vilken sorg, vilket ansvar. Framåt natten kommer det fram att herr Taube då varit morfar i mindre än ett halvt dygn. Vad vill jag ha sagt med det här då? Inte så där jättemycket mer än att nationalskalden sitter och snackar en massa om någonting som han egentligen inte vet ett skit om. Han är morfar, därför expert på ämnet... PUNKT.

Det får mig osökt att tänka på vissa politiker som sitter i diverse utskott och på diverse departement och snackar en massa om saker dom inte vet ett skit om. Nu är det så här; ”Jag sitter i XXutskottet och därför vet jag vad jag pratar om” , när det egentligen borde vara så här; ”Jag vet vad jag pratar om, därför sitter jag i XXutskottet”.

När det gäller civilutskottet så frågar bloggen Nollkoll, Måndag 22/2, om de moderata ledamöternas sanningar har något samband med vilka som ger partiet ekonomiskt stöd? En mycket bra fråga. Rent av sataniskt bra. Vare sig Anti Avsan eller Katarina Brännström framför några sanningar som jag känner igen mig i. Var kommer deras svammel ifrån? Tanken på att dom får sina "sanningar", tillsammans med ett skapligt bidrag till partikassan, från skuldindustrin är inte ett dugg otrolig. Bara påståendet att lättnader i skuldsaneringslagen skulle göra det svårare för ”vanligt” folk, vilka det nu är, att få krediter är bland det värsta nonsens jag har hört. Dom enda som skulle drabbas av efterfrågade lättnader är Inkassomaffian som idag lever gott på att lägga upp omöjliga avbetalningsplaner, plocka ut ockerräntor och har som affärssmetod att hålla kvar folk i skuldsättning så länge som möjligt. Vinnarna skulle var samhället i stort, skattebetalarna och de skuldsatta. Så... vilka jobbar dessa politiker åt? Inkassobolagen eller samhället?

Evert pratade ibland om saker han inte visste något om...

... och idag för Katarina den fina traditionen vidare.

Behöver vi nya politiker? Andra politiker? Nej, Nej, Nej! Vi behöver ett gäng riktiga människor i beslutande ställning, inte några som är uppfostrade på en partiexpedition. När det gäller skuldfrågan så säger det sig självt att vi behöver ett antal personer som vet vad det handlar om i riksdagen. Ett gäng ”Fattiga Riddare”. Låter det som en bra idé? Ta då och skriv ut det här dokumentet, samla in så många namnunderskrifter du kan och skicka det sedan till; Insolvens Stockholm, Box 761, 12002 ÅRSTA. Senast Söndag 28/2 måste det ligga på lådan. Observera att en underskrift inte innebär något medlemsskap i "Partiet Fattiga Riddare", det innebär inte heller att man avger några som helst löften att rösta eller valarbeta. Det enda man gör med sin namnteckning är att ge sitt bifall till registrering av ”Partiet Fattiga Riddare”.

Här kan ni läsa mer om viktiga saker;

Signerat Sthlm

Ljuramannen

Resurspank

Skuldsatt

No Cash

Villerider

Obestånd

Inspirera

Nollkoll

Johnny Rocker

Affes Blogg

Att Göra Rätt För Sig

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Partiet Fattiga Riddare, Nu är det NOG, utanförskap, Val 2010,

Dwight funderar på politik

I USA 1804 avgjordes en politisk diskussion mellan vicepresident Aaron Burr och statsmannen Alexander Hamilton genom pistolduell. Burr visade att han hade rätt genom att skjuta ihjäl Hamilton. Det kanske vore något för Sverige idag. Istället för allmänna val, som ju bara innebär en massa tjafs, babbel och SM i ljug, så kunde dom som var intresserade av att bestämma dom närmsta fyra åren träffas på en åker och skjuta på varandra. Det skulle, om inte annat, innebära en behövlig sanering i politikerledet.

En annan variant vore att överlåta skötseln av det här landet till mig genom att utnämna mig till enväldig kejsare.

Aaron Burr argumenterar

Läs mer om Politik Samhälle Lögner

Länk till intressant.se

Dwight ser tillbaka på året som gått

Så här i slutet på December brukar det vara populärt att sammanfatta året med hjälp av diverse listor. Journalister ägnar spaltmil åt att lista saker dom har uppskattat och saker som har upprört dom under året. Trots att jag inte är journalist så vill jag inte på något vis vara sämre. Här följer min lilla sammanställning av året som har gått.

Årets samhällsfara:

• Fredrik Reinfeldt (m)
• Maud Olofsson (c)
• Göran Hägglund (kd)
• Jan Björklund (fp)

Årets Lögntrut:

• Christina Husmark Pehrsson (m)
• Claes Månsson (Svensk Inkasso)

Årets jubelidiot:

• Claes Månsson (Svensk Inkasso)

Årets ”Åh, stackars jävel”:

• Paul Anka (popstjärna)

Årets sammhällsfara 2:

• Kronofogdemyndigheten
• Samtliga inkassobolag
• Claes Månsson (Svensk Inkasso)

Årets krigshetsare:

• Carl Bildt (m)

Årets ”Borde fan i mig få spöstraff”:

• Anders Borg (m)
• Claes Månsson (Svensk Inkasso)
• Gunnar Axén (m)

Årets ”Hitler-wannabe”:

• Jimmie Åkesson (sd)

Årets CD:

• Johnny Paycheck – Nowhere to run
• Trailerpark Idlers – The Power of the Lord will set us free, and we will be…

Som ni märker är Claes Månsson, ordförande i ocker och svindleriföreningen Svensk Inkasso, solklar vinnare med inte mindre än fyra placeringar på årslistorna. Bra jobbat Classe.

Så här glad blev Claes Månsson över sina utmärkelser.

Mycket talar för att konungariket Sverige under 2010 kommer att få en ny regering. Kommer det att bli bättre? Svaret är nog tyvärr nej. Eftersom det även efter valet i September kommer att vara politiker som sitter i riksdag och regering kommer det inte att bli någon större skillnad. Politiker är ju, som alla vet, maktkåta yrkeslögnare som har mycket liten, och i vissa fall ingen, koll på hur verkligheten ser ut och vad deras påhitt ställer till med. För att uppnå någon som helst förändring i politiken så borde vi nog lotta ut riksdagsplatserna bland landets innevånare. Först då tror jag att riksdagen, kanske, kan komma att representera folket.

Inte heller för konungariket Sveriges överskuldsatta lär det nya året innebära några större förändringar. Det pratas, skrivs och lämnas förslag där allt vettigt genast tas bort. Det som lämnas kvar är några smärre förändringar av dom lagar och regler som gällt sedan 1600-talet. Ja, ni läste rätt; 1600-talet. Ingen anpassning till dagens förhållanden här inte.

Det kommer även i fortsättningen att vara på gränsen till omöjligt att bli skuldfri eftersom vi har en skuldindustri vars hela existens bygger på att folk ska ha så mycket skulder som möjligt. Svensk Inkasso, som representerar Inkassobolagen, motsätter sig givetvis alla förändringar och kräver att få fortsätta med sitt maffiabeteende i form av ockerräntor och "hittepå-avgifter" som gör att en skuld ofta tredubblas innan den krävs in. Dom hävdar också att det vore förödande för Svensk ekonomi om dom inte får driva in skulder som inte finns, inte får lämna tomma papper som "bevis", ljuga och hota.

Den statliga Kronofogdemyndigheten kommer att fortsätta springa ärenden åt dessa kriminella bolag, dom svinen.

Läs mer om; 2009, Svensk Inkasso, Kronofogden

Länk till intressant.se

Dwight tänker på lögnen

"Den som är utan synd kastar första stenen" lär Jesus Gudsson ha sagt för ungefär 2000 år sedan. Utan synd är jag inte, men jag tar mig friheten att kasta lite ändå. Kasta sten var just vad jag ägnade mig åt en sommardag då jag var sex år gammal. Resultatet blev ett femtiotal trasiga fönsterrutor. När min fosterfar undrade vad fan jag höll på med så stod jag just och siktade på ruta nummer 51. "Det var inte jag" sa jag och försökte på samma gång att se oskyldig ut och låta bli att pissa på mig.

Ett par år senare fick jag den enda örfil min fosterfar någonsin tilldelade mig. Även det här utspelade sig på sommaren och sten, rutor och lögn var även här huvudingredienserna i soppan. Det var vid kvällstiden som jag hade yxat och slipat färdigt ett bollträ, långt och tungt. Eftersom det inte lönade sig att förbanna det faktum att jag inte hade någon boll så tog jag istället det näst bästa; en fin, slät, rund sten. Tredje slaget var en perfekt träff som spikrakt åkte genom en fönsterruta och träffade en ko i huvudet. En ko har ett ganska tåligt huvud men det hjälper knappast när det kommer en stor sten och träffar den i pannan. Det hela sammanföll ganska olägligt med att min fosterfar just då höll på att fästa mjölkmaskinen på just den kon. Givetvis fick den ett hysteriskt utbrott och sparkade vilt omkring sig varvid min fosterfar fick ett antal rejäla blåmärken och skrapsår.

Min omedelbara reaktion blev att avvika så fort som möjligt och gå in i djup förnekelse. När jag en timme senare återvände så möttes jag av en plåster- och bandagefylld fosterfar som frågade mig om jag visste något om den trasiga ruta han pekade på. Jag svarade omedelbart nej och det var då den kom; örfilen. Jag ramlade omkull och blev uppdragen på fötterna inom loppet av 1,3 sekunder och fick sedan samma fråga en gång till. Den här gången svarade jag; ja. Jag blev visad in i verkstaden där jag fick ta bort den trasiga rutan från ramen och montera en ny.

Nu skulle jag kunna skriva att jag genom detta lärt mig att inte ljuga och ta fullständigt ansvar för det jag gör, men det vore en lögn och just här och just idag tänkte jag försöka att undvika lögnen, hur liten och obetydlig den än kan vara. Jag har annars genom åren hängett mig åt en fullkomlig orgie i lögn. Här följer några exempel;

• Ja, jag gjorde den i skolan. - svar på min fostermors fråga om jag gjort läxan.
• Jag fick den av en kompis. - Jag visar min fosterfar min nya elgitarr 1979.
• Det vet jag inget om. - Polisen frågar mig om ett inbrott 1979.
• Nej, jag är inte full. - Chefen tycker att jag kanske borde gå hem.
• Skriv upp så länge, det kommer in pengar på kortet vid 12. - Till ett antal bartendrar under 90- och 00-talet.
• Nej, Dwight har åkt till Algeriet. - En delgivningsman frågar om jag är jag 2003.

Ja så där fortsätter det, lite smålögner för att underlätta vardagen.

Att Satan är lögnens fader vet vi alla, en gång lyckades han lura självaste Gud. Det var under Job-affären då han tutade i Gud att det var en bra idé att döda alla som Job gillade. Det finns fler storheter. Baron Von Munchausen är förvisso en litterär figur men ett strålande exempel på en man som ljuger för att framstå som något riktigt extra. Viktor Lustig var en bedragare och lögnare som förtjänar beundran och respekt. Han lyckades med konststycket att sälja Eifeltornet vid två tillfällen genom att påstå att han arbetade för den Franska staten och att tornet, på grund av ett konstruktionsfel, blivit en fara för allmänheten och skulle monteras ned. En prestation minst sagt. Richard Nixon gav order om att hans politiska motsåndare skulle avlyssnas. När detta senare avslöjades blånekade Richard och hävdade envist att han minsann inte var någon skurk.

Här hemma i Sverige har vi två lögnare som sticker ut lite extra. Dels allas vår egen favorit, Claes Månsson, som hävdar att det vore förödande för Svensk ekonomi om landets gäldenärer behandlades med smula respekt och en gnutta medmänsklighet. Ett påstående som alla med ett IQ över 37 vet är en ondsint lögn och att det i verkligheten förhåller sig precis tvärtom. Sedan har vi givetvis Christina Husmark Pehrsson som påstår att hon aldrig har hört talas om att den nya sjukförsäkringslagen kommer att förvandla tillvaron från svår till rent helvetisk för en mängd människor. Ett ryggradslöst beteende som till och med Satan själv skulle vara stolt över.

Lögnens fader; Satan


De oförargliga; Munchausen, Viktor Lustig och Nixon


De rakt igenom onda; Månsson och Husmark Pehrsson

Läs mer om Lögner, kor, skuld

Länk till intressant.se