Dwight tänker på Taube, Avsan och Brännström

Sven Stolpe gav under sin levnad ut en mängd böcker. Bland annat en med anekdoter ur sitt liv som han kallade ”Låt mig berätta”. Den följdes senare av ”Låt mig berätta mer”, "Låt mig berätta ännu mer" och möjligtvis någon till som jag har glömt namnet på. I en av dessa böcker återfinns en berättelse om när en ung Sven Stolpe kommer in på en restaurang i Stockholm och träffar på sin bekant Evert Taube. Evert frågar om unge kandidat Stolpe möjligtvis är morfar och får givetvis ett nekande svar. Evert säger då att kandidat Stolpe är välkommen att slå sig ner, äta och dricka på hans bekostnad, men vara så vänlig att hålla käften för vid just det här bordet får man bara yttra sig om man är morfar. Under resten av kvällen sitter sedan Evert Taube och en annan herre och diskuterar morfaderskapet och allt som med detta följer, vilka vedermödor det innebär, vilken glädje och vilken sorg, vilket ansvar. Framåt natten kommer det fram att herr Taube då varit morfar i mindre än ett halvt dygn. Vad vill jag ha sagt med det här då? Inte så där jättemycket mer än att nationalskalden sitter och snackar en massa om någonting som han egentligen inte vet ett skit om. Han är morfar, därför expert på ämnet... PUNKT.

Det får mig osökt att tänka på vissa politiker som sitter i diverse utskott och på diverse departement och snackar en massa om saker dom inte vet ett skit om. Nu är det så här; ”Jag sitter i XXutskottet och därför vet jag vad jag pratar om” , när det egentligen borde vara så här; ”Jag vet vad jag pratar om, därför sitter jag i XXutskottet”.

När det gäller civilutskottet så frågar bloggen Nollkoll, Måndag 22/2, om de moderata ledamöternas sanningar har något samband med vilka som ger partiet ekonomiskt stöd? En mycket bra fråga. Rent av sataniskt bra. Vare sig Anti Avsan eller Katarina Brännström framför några sanningar som jag känner igen mig i. Var kommer deras svammel ifrån? Tanken på att dom får sina "sanningar", tillsammans med ett skapligt bidrag till partikassan, från skuldindustrin är inte ett dugg otrolig. Bara påståendet att lättnader i skuldsaneringslagen skulle göra det svårare för ”vanligt” folk, vilka det nu är, att få krediter är bland det värsta nonsens jag har hört. Dom enda som skulle drabbas av efterfrågade lättnader är Inkassomaffian som idag lever gott på att lägga upp omöjliga avbetalningsplaner, plocka ut ockerräntor och har som affärssmetod att hålla kvar folk i skuldsättning så länge som möjligt. Vinnarna skulle var samhället i stort, skattebetalarna och de skuldsatta. Så... vilka jobbar dessa politiker åt? Inkassobolagen eller samhället?

Evert pratade ibland om saker han inte visste något om...

... och idag för Katarina den fina traditionen vidare.

Behöver vi nya politiker? Andra politiker? Nej, Nej, Nej! Vi behöver ett gäng riktiga människor i beslutande ställning, inte några som är uppfostrade på en partiexpedition. När det gäller skuldfrågan så säger det sig självt att vi behöver ett antal personer som vet vad det handlar om i riksdagen. Ett gäng ”Fattiga Riddare”. Låter det som en bra idé? Ta då och skriv ut det här dokumentet, samla in så många namnunderskrifter du kan och skicka det sedan till; Insolvens Stockholm, Box 761, 12002 ÅRSTA. Senast Söndag 28/2 måste det ligga på lådan. Observera att en underskrift inte innebär något medlemsskap i "Partiet Fattiga Riddare", det innebär inte heller att man avger några som helst löften att rösta eller valarbeta. Det enda man gör med sin namnteckning är att ge sitt bifall till registrering av ”Partiet Fattiga Riddare”.

Här kan ni läsa mer om viktiga saker;

Signerat Sthlm

Ljuramannen

Resurspank

Skuldsatt

No Cash

Villerider

Obestånd

Inspirera

Nollkoll

Johnny Rocker

Affes Blogg

Att Göra Rätt För Sig

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Partiet Fattiga Riddare, Nu är det NOG, utanförskap, Val 2010,