Dwight tänker på lögnen

"Den som är utan synd kastar första stenen" lär Jesus Gudsson ha sagt för ungefär 2000 år sedan. Utan synd är jag inte, men jag tar mig friheten att kasta lite ändå. Kasta sten var just vad jag ägnade mig åt en sommardag då jag var sex år gammal. Resultatet blev ett femtiotal trasiga fönsterrutor. När min fosterfar undrade vad fan jag höll på med så stod jag just och siktade på ruta nummer 51. "Det var inte jag" sa jag och försökte på samma gång att se oskyldig ut och låta bli att pissa på mig.

Ett par år senare fick jag den enda örfil min fosterfar någonsin tilldelade mig. Även det här utspelade sig på sommaren och sten, rutor och lögn var även här huvudingredienserna i soppan. Det var vid kvällstiden som jag hade yxat och slipat färdigt ett bollträ, långt och tungt. Eftersom det inte lönade sig att förbanna det faktum att jag inte hade någon boll så tog jag istället det näst bästa; en fin, slät, rund sten. Tredje slaget var en perfekt träff som spikrakt åkte genom en fönsterruta och träffade en ko i huvudet. En ko har ett ganska tåligt huvud men det hjälper knappast när det kommer en stor sten och träffar den i pannan. Det hela sammanföll ganska olägligt med att min fosterfar just då höll på att fästa mjölkmaskinen på just den kon. Givetvis fick den ett hysteriskt utbrott och sparkade vilt omkring sig varvid min fosterfar fick ett antal rejäla blåmärken och skrapsår.

Min omedelbara reaktion blev att avvika så fort som möjligt och gå in i djup förnekelse. När jag en timme senare återvände så möttes jag av en plåster- och bandagefylld fosterfar som frågade mig om jag visste något om den trasiga ruta han pekade på. Jag svarade omedelbart nej och det var då den kom; örfilen. Jag ramlade omkull och blev uppdragen på fötterna inom loppet av 1,3 sekunder och fick sedan samma fråga en gång till. Den här gången svarade jag; ja. Jag blev visad in i verkstaden där jag fick ta bort den trasiga rutan från ramen och montera en ny.

Nu skulle jag kunna skriva att jag genom detta lärt mig att inte ljuga och ta fullständigt ansvar för det jag gör, men det vore en lögn och just här och just idag tänkte jag försöka att undvika lögnen, hur liten och obetydlig den än kan vara. Jag har annars genom åren hängett mig åt en fullkomlig orgie i lögn. Här följer några exempel;

• Ja, jag gjorde den i skolan. - svar på min fostermors fråga om jag gjort läxan.
• Jag fick den av en kompis. - Jag visar min fosterfar min nya elgitarr 1979.
• Det vet jag inget om. - Polisen frågar mig om ett inbrott 1979.
• Nej, jag är inte full. - Chefen tycker att jag kanske borde gå hem.
• Skriv upp så länge, det kommer in pengar på kortet vid 12. - Till ett antal bartendrar under 90- och 00-talet.
• Nej, Dwight har åkt till Algeriet. - En delgivningsman frågar om jag är jag 2003.

Ja så där fortsätter det, lite smålögner för att underlätta vardagen.

Att Satan är lögnens fader vet vi alla, en gång lyckades han lura självaste Gud. Det var under Job-affären då han tutade i Gud att det var en bra idé att döda alla som Job gillade. Det finns fler storheter. Baron Von Munchausen är förvisso en litterär figur men ett strålande exempel på en man som ljuger för att framstå som något riktigt extra. Viktor Lustig var en bedragare och lögnare som förtjänar beundran och respekt. Han lyckades med konststycket att sälja Eifeltornet vid två tillfällen genom att påstå att han arbetade för den Franska staten och att tornet, på grund av ett konstruktionsfel, blivit en fara för allmänheten och skulle monteras ned. En prestation minst sagt. Richard Nixon gav order om att hans politiska motsåndare skulle avlyssnas. När detta senare avslöjades blånekade Richard och hävdade envist att han minsann inte var någon skurk.

Här hemma i Sverige har vi två lögnare som sticker ut lite extra. Dels allas vår egen favorit, Claes Månsson, som hävdar att det vore förödande för Svensk ekonomi om landets gäldenärer behandlades med smula respekt och en gnutta medmänsklighet. Ett påstående som alla med ett IQ över 37 vet är en ondsint lögn och att det i verkligheten förhåller sig precis tvärtom. Sedan har vi givetvis Christina Husmark Pehrsson som påstår att hon aldrig har hört talas om att den nya sjukförsäkringslagen kommer att förvandla tillvaron från svår till rent helvetisk för en mängd människor. Ett ryggradslöst beteende som till och med Satan själv skulle vara stolt över.

Lögnens fader; Satan


De oförargliga; Munchausen, Viktor Lustig och Nixon


De rakt igenom onda; Månsson och Husmark Pehrsson

Läs mer om Lögner, kor, skuld

Länk till intressant.se