Visar inlägg med etikett delgivningsmän. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett delgivningsmän. Visa alla inlägg

torsdag 12 augusti 2010

Dwight tänker på mobbing och idioti.

För snart fem år sedan skrev den världsberömda artisten Wille Crafoord en artikel i bladet om hur kul han tyckte det var att mobba sina skolkamrater. Ja han tyckte till och med att mobbing var ”askul”. Därför känns det helt rätt att den världsberömda artisten gör Moderaternas kampsång inför valet. En hyena är och förblir en hyena...

Häromdagen ringde det på min dörr och eftersom jag var på ett strålande humör så tänkte jag: ”vad fan, jag öppnar och ser vem det är som vill förgylla min dag”. Utanför stod en man med ett brev och en skrivplatta. När han frågade om jag var jag så blånekade jag givetvis och hävdade bestämt att jag var och letade opaler i Australien. Han satte ingen större tilltro till mig utan skrattade lite och sa att han bara skulle lämna en räkning. Han stack åt mig ett brev, vände och gick utan att begära någon påskrift. Det betyder givetvis att jag inte har fått något brev...

Att majoren, utbildningsministern, rikstoken Jan Björklund vill tvinga föräldrar med vanartiga barn att vara med i skolan är givetvis rent trams och hans idé kommer aldrig att genomföras. Eftersom det snart är val och Björklund är ledare för ett litet skitparti som ingen vettig människa bryr sig det minsta om så måste han slänga ur sig dumheter på löpande band. Ju stolligare desto bättre eftersom inget ger så stora rubriker i bladet som idioti. Säkerligen finns det dessutom en och annan kretin som tycker att Björklund är en förståndig och handlingskraftig man och som förtjänar nämnde kretins röst i September och då har majorens utspel fyllt sin funktion. Det är samma sak med hans idé om att vi måste ha en lag som säger att man inte får ha burka i skolan. Nu finns det ju redan regler som säger samma sak och ämnet har varit uppe på skolverkets dagordning ungefär en gång. En gång känns som ett lite klent underlag för en lagstiftning. Jag rekommenderar Björklund att föreslå en ny lag som förbjuder brandmän att ha skridskor på sig under utryckning. Det borde falla allmänheten i smaken, vi kan ju för guds skull inte ha en massa brandmän som raglar omkring på skridskor när dom ska släcka bränder. Det begriper ju vem som helst. En antiskridskolag! NU!

Medan vi ändå är inne på det här med att ha en massa föräldrar hängande i klassrummen så kan jag berätta att det ingalunda är någon ny idé. I mitten på det glada 70-talet så tyckte min klassföreståndare att det vore alldeles strålande om min dåvarande vårdnadshavare kunde vara med i skolan under en dag. Och så blev det, min fostermor begav sig till skolan och tog plats i bakre delen av klassrummet. Själv gav jag fan i det där och begav mig till stadens soptipp där jag ägnade dagen åt att skjuta råttor med slangbella och stålkulor.

Tjänstemän inom stat och kommun är ofta ett gissel. Ibland tror jag att det är gamla kollegor till Wille Crafoord och då menar jag inte att dom är världsberömda artister utan att dom är gamla mobbare som traskar på i samma gamla fotspår. Att få sitta och bestämma över folks liv och hälsa utan att behöva ta något som helst ansvar passar dom alldeles utmärkt. Ta och skriv på den här namninsamlingen som kräver att tjänstemännen ska få det dom fruktar mest, ansvara för sina beslut och handlingar.

Avslutningsvis vill jag be Jan Ertsborn om ursäkt för att jag kallar Folkpartiet för ett litet skitparti. Ertsborn är undantaget, den klarast lysande stjärnan på en i övrigt väldigt grumlig himmel.

Den här veckans läslista är som följer;

NollKoll
FR Stockholm
Ljuramannen
På Riktigt
Resurspank
The Rocker
No Cash
Anyday Now
Livsrop
Nattljus
Jag Måste Väl Inte Ljuga

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om ,,,


tisdag 16 februari 2010

Dwight vs Delgivarna

Jag har ingen större erfarenhet av delgivningsmän, har bara träffat på dom vid tre tillfällen under min karriär som gäldenär. En karriär som går ganska bra för övrigt, jag är inne på sjuttonde året och det är långt ifrån slut än. Vad delgivningsmännen ska vara bra för vet jag inte. Jag har aldrig skrivit på något men har ändå till slut blivit delgiven genom något som tydligen kallas förenklad delgivning. Alltså har jag tagit emot saker utan att ha tagit emot dom. Jag ser på delgivningsmän lite som på förkylning, snö, leverstuvning och Peter Jöback, dom fyller absolut ingen funktion men finns där ändå.

Vid mitt första möte med delgivningen, 2003, öppnade jag, trots att jag borde vetat bättre, dörren när det knackade. Utanför stod det en barsk man med ett kuvert och en skrivplatta och frågade om jag var Dwight Frye. ”Nej, jag är hans bror Lon Chaney JR”, svarade jag och fortsatte; ”Dwight har åkt till Algeriet för att gå med i den Algeriska separatiströrelsen och om han inte blir skjuten så kommer han hem någon gång våren 2008.” Mannen med det barska utseendet stirrade tyst på mig medan jag passade på att stänga dörren och låsa. Han bultade förgäves på dörren ett par gånger till. Brevlådan slog och jag såg senare att han lämnat ett visitkort där det stod att jag skulle ringa honom, vilket jag givetvis ignorerade.

Delgivningsmännens egen tidning

Något halvår senare kommer jag uppför trappan som leder till min bostad när jag lite försent får se en annan barsk man stå vid min dörr med ett kuvert i handen. Dwight?, frågar han. ”Nej, är han inte hemma?”, säger jag och gör mitt yttersta för att se arg och irriterad ut. Jag bankar på dörren och ropar i brevlådan, svär och säger till mannen att om han får tag på mig så ska han hälsa att Boris vill ha sina pengar. Jag gick nerför trappen och väntade på gården tills den barske mannen hade gått. När jag kom hem såg jag att han lämnat ett visitkort där det stod att jag skulle ringa honom, vilket jag givetvis ignorerade.

Tredje gången jag träffade på en delgivningsman var situationen i stort sett identisk med gång nummer två. Nu med skillnaden att jag helt enkelt passerade den bryske herrn som stod och knackade på min dörr, och gick vidare till nästa våning. Jag väntade tills jag hörde honom gå och gick sedan ner igen. När jag öppnade dörren såg jag att han lämnat ett visitkort där det stod att jag skulle ringa honom, vilket jag givetvis ignorerade.

Vid samtliga dessa tillfällen har det efter ett tag kommit ett brev med posten, antagligen samma brev de bryska männen varit för att lämna, följt av ännu ett brev som talar om att jag har fått det första brevet. I och med det så anses jag vara delgiven. Man kan då fråga sig varför dom skickade ut dom här bryska personerna för att störa mig, när det enda som behövdes var tolv riksdaler i porto. Som sagt, vad delgivningsmän ska vara bra för vet jag inte. Antagligen kan ni hitta svaret på den frågan genom att besöka följande skribenter:

fredag 1 januari 2010

Dwights kurs i vett och etikett


När kronofogden eller delgivningsmannen ringer på dörren bör du låta bli att öppna, det är allmänt känt. Men om det nu råkar bli så att du öppnar ändå så är det viktigt att bemöta vederbörande på ett korrekt sätt. Du ska inte slå dom, inte sticka dom med vassa föremål och absolut inte bussa hunden på dom. Jag vet att samtligt av detta är mycket frestande men det slutar i de allra flesta fall med att dom skrikande springer därifrån för att sedan återkomma i sällskap med en stor polis som kastar chockgranater på dig. Mycket otrevligt.

Att fråga; ”Vad gör du här din pracksyl?” är däremot ett bra sätt att börja på. När dom då tittar frågande på dig kan du dra till med ”Ge dig av mjugglöpare, stimkudd, åtel.” Du kommer nu att ha ett levande frågetecken framför dig och kan lugnt avsluta med; ”Kom inte tillbaka ditt avskrapsfnas, drunt, fleptut.” Sedan drar du lugnt igen dörren, låser och låtsas att du inte är hemma när dom efter någon minut ringer på igen.

Det här fungerar även utmärkt på dom svekläggare som slammertrutarna kommer att skicka ut för att tigga röster inför valet i höst.

Fler tips på obegripliga förolämpningar hittar du här.


En typisk rävkälke och halunk.

Läs mer om; , ,

Länk tillintressant.se