Dwight tänker på Sverigedemokraterna

För ett tag sedan fick jag frågan vad jag har emot Sverigedemokraterna. Jo...

För nio år sedan hade jag en granne som brukade ägna sig åt att stå på balkongen och sjunga ”Die Fahne hoch”, vifta med högerhanden och vråla ”Sieg Heil”. När han var på riktigt bra humör gick han upp till tredje våningen och ristade in hakkors på dörren hos invandrarfamiljen som bodde där. Han blev till sist vräkt efter att ha jagat barnen på gården med kniv. Senast jag såg honom var för ungefär ett halvår sedan. Han hade låtit håret växa och han var ganska alldagligt klädd. Hans tatueringar, svastika, runkors och SS-symboler, var dolda av en långärmad skjorta. På hans jacka satt ett märke med en blåklint, eller vad det nu ska föreställa, och i handen höll han en bunt med flygblad från Sverigedemokraterna som han med ett brett leende delade ut.

Jag är medveten om att tiden förändrar människor och att radikala åsikter oftast, inte alltid, späs ut med åren. Den här grabben tycker antagligen inte längre att det vore en bra idé att bygga ett koncentrationsläger, komplett med gaskammare och ugnar, utanför stan. Tina Hallgren Bengtsson, tidigare kommunalråd för Sverigedemokraterna i Höör, har antagligen inte på sig sin uniform i offentliga sammanhang numera. Det får hon inte för partiledningen. Det är 14 år sedan Sverigedemokraterna införde uniformsförbud på sina möten, man fick helt enkelt lämna armbindeln hemma. Vissa blev lite upprörda över det, gick ur partiet och bildade senare Nationaldemokraterna. Dom flesta insåg dock att man inte vinner särskilt stora sympatier med tyskt 30-talsmode utan hängde in uniformen och drog på sig en respektabel fasad istället. Jag tror inte att den här typen av människor är i majoritet i partiet, men dom finns där och har alltid funnits där.

Tina under tiden hon var Sverigedemokratiskt kommunalråd i Höör

Sverigedemokraterna bildades av folk verksamma i Nazi-rörelserna Bevara Sverige Svenskt och Nordiska Rikspartiet och det säger en hel del om vad det är vi har att göra med. Påpekar man det här för en anhängare får man oftast till svar att man ägnar sig åt smutskastning och det säger sig självt att det inte går att diskutera med människor som ihärdigt förnekar historiska fakta. Att höra en Sverigedemokrat förneka den Nazistiska grund som partiet har blir lika löjligt som att höra någon från KPMLr förneka Stalinismen.

När jag pratade med en Sverigedemokrat för ungefär ett år sedan fick jag förklarat för mig att det tar tre generationer för en invandrarfamilj att bli Svenskar. Först när ens far och morföräldrar är födda i landet så kan man räknas som Svensk och han ansåg vidare att alla ickesvenskar omedelbart skulle förpassas ut ur landet. Så på frågan vad jag har emot Sverigedemokraterna så är mitt svar; Dom är ute efter människor jag räknar som mina vänner och dom är ute efter min familj.

Jag kan rekomendera EXPO's researchpaket om Sverigedemokraterna.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokrater, Nazister, Politiker,

Dwight tänker på mobbing och idioti.

För snart fem år sedan skrev den världsberömda artisten Wille Crafoord en artikel i bladet om hur kul han tyckte det var att mobba sina skolkamrater. Ja han tyckte till och med att mobbing var ”askul”. Därför känns det helt rätt att den världsberömda artisten gör Moderaternas kampsång inför valet. En hyena är och förblir en hyena...

Häromdagen ringde det på min dörr och eftersom jag var på ett strålande humör så tänkte jag: ”vad fan, jag öppnar och ser vem det är som vill förgylla min dag”. Utanför stod en man med ett brev och en skrivplatta. När han frågade om jag var jag så blånekade jag givetvis och hävdade bestämt att jag var och letade opaler i Australien. Han satte ingen större tilltro till mig utan skrattade lite och sa att han bara skulle lämna en räkning. Han stack åt mig ett brev, vände och gick utan att begära någon påskrift. Det betyder givetvis att jag inte har fått något brev...

Att majoren, utbildningsministern, rikstoken Jan Björklund vill tvinga föräldrar med vanartiga barn att vara med i skolan är givetvis rent trams och hans idé kommer aldrig att genomföras. Eftersom det snart är val och Björklund är ledare för ett litet skitparti som ingen vettig människa bryr sig det minsta om så måste han slänga ur sig dumheter på löpande band. Ju stolligare desto bättre eftersom inget ger så stora rubriker i bladet som idioti. Säkerligen finns det dessutom en och annan kretin som tycker att Björklund är en förståndig och handlingskraftig man och som förtjänar nämnde kretins röst i September och då har majorens utspel fyllt sin funktion. Det är samma sak med hans idé om att vi måste ha en lag som säger att man inte får ha burka i skolan. Nu finns det ju redan regler som säger samma sak och ämnet har varit uppe på skolverkets dagordning ungefär en gång. En gång känns som ett lite klent underlag för en lagstiftning. Jag rekommenderar Björklund att föreslå en ny lag som förbjuder brandmän att ha skridskor på sig under utryckning. Det borde falla allmänheten i smaken, vi kan ju för guds skull inte ha en massa brandmän som raglar omkring på skridskor när dom ska släcka bränder. Det begriper ju vem som helst. En antiskridskolag! NU!

Medan vi ändå är inne på det här med att ha en massa föräldrar hängande i klassrummen så kan jag berätta att det ingalunda är någon ny idé. I mitten på det glada 70-talet så tyckte min klassföreståndare att det vore alldeles strålande om min dåvarande vårdnadshavare kunde vara med i skolan under en dag. Och så blev det, min fostermor begav sig till skolan och tog plats i bakre delen av klassrummet. Själv gav jag fan i det där och begav mig till stadens soptipp där jag ägnade dagen åt att skjuta råttor med slangbella och stålkulor.

Tjänstemän inom stat och kommun är ofta ett gissel. Ibland tror jag att det är gamla kollegor till Wille Crafoord och då menar jag inte att dom är världsberömda artister utan att dom är gamla mobbare som traskar på i samma gamla fotspår. Att få sitta och bestämma över folks liv och hälsa utan att behöva ta något som helst ansvar passar dom alldeles utmärkt. Ta och skriv på den här namninsamlingen som kräver att tjänstemännen ska få det dom fruktar mest, ansvara för sina beslut och handlingar.

Avslutningsvis vill jag be Jan Ertsborn om ursäkt för att jag kallar Folkpartiet för ett litet skitparti. Ertsborn är undantaget, den klarast lysande stjärnan på en i övrigt väldigt grumlig himmel.

Den här veckans läslista är som följer;

NollKoll
FR Stockholm
Ljuramannen
På Riktigt
Resurspank
The Rocker
No Cash
Anyday Now
Livsrop
Nattljus
Jag Måste Väl Inte Ljuga

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om Fattigdom,Overklighet,Politiker,

Dwight håller med folkpartiet

Christer Nylander är både folkpartist och ordförande i riksdagens kulturutskott. Han tycker att staten ska bestämma vad som är bra och dålig kultur. Det som är bra ska få höga kulturbidrag och dålig kultur får inga bidrag alls.

Det är en mycket bra tanke som med framgång har använts i ett flertal länder. Afghanistan, Tyskland och Chile, är bara några av dom länder där staten, med strålande resultat, har bestämt vad som är bra respektive dålig kultur.

Eftersom jag har bättre smak än alla andra så kommer kulturutskottet givetvis att vända sig till mig när det är dags att dela ut sekinerna, vilket i sin tur kommer att leda till att jag framöver kommer att få kulturbidrag för såväl banjospel som rondellhundskapande. Dramaten, Operan, Thomas Ledin och Symfoniorkestrarna kommer däremot att få klara sig utan några pengar alls. Dom ska vara glada att "kulturbål" inte kommer att införas förrän om fem år.

Man kan läsa om det här i en massa tidningar, bland annat i Metro.

Bra kultur:

Det är mycket möjligt att det finns fler som tycker till om; Kultur Rondellhundar Kulturbidrag

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Dwight tittar ännu en gång på TV

TV är jättebra för där får man lära sig sanningen om världen. I Lyxfällan får man veta att alla som är skuldsatta lever i lyx och överflöd samt är lite korkade, i Fuskbyggarna får bekräftat att alla byggarbetare är slarviga ondsinta idioter som inte kan någonting och i True Blood får vi äntligen bekräftat att det fanns vampyrer redan på vikingatiden.

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om Lyxfällan, Fuskbyggarna, True Blood, Dumheter, Obestånd, Skulder

Dwight är missnöjd och klagar över olika saker

Idag är ämnet missnöje med ett stänk ”göra rätt” för sig. Ska se hur det går, jag tycker mig få svårare och svårare att hålla mig till ämnet. Allt drar åt olika håll, mycket vill bli sagt och inget blir det till fullo. Allt blir halvt, skissartat och ofullständigt. Nåväl, missnöjda är vi alla och ”gör rätt för sig” finns det ingen som gör, vad dom än tror om sig själva. Vi börjar där så får vi se var det slutar.

Bland en del grupper finns ett slags missnöje över att folk är missnöjda trots att dom egentligen inte har något att vara missnöjda över. Det är givetvis smått svagsinta som inte lärt sig att skilja på äpplen och päron som ägnar sig åt den första sortens missnöje och medföljande gnäll. Ett exempel; ibland läser jag att vi inte har några fattiga i Konungariket, att säga att man är fattig i Sverige påstås vara ett hån mot dom som är fattiga på riktigt: ”Titta hur dom har det i (valfritt Afrikanskt land), det är fattigdom på riktigt”. Dom som vräker ur sig sådana här dumheter brukar vara samma människor som klagar på att vi har världens högsta skattetryck, och det i sin tur är, med samma retorik, ett hån mot den ryska adeln som 1917 fick betala 100% i egendomsskatt och som avslutning blev utsläpade på bakgården där dom fick ett nackskott som tack. Där kan vi prata om skattetryck. Som ni ser blir det ett förbannat löjligt resonemang, påminner en hel del om en Hasse & Tage-sketch.

Missnöje är en del av den mänskliga naturen och alltid finner vi något nytt att klaga över, och det ska givetvis vara så. Utan missnöje och klagan blir det ingen förändring, allt stannar upp eftersom det är bra som det är. ”Man ska inte klaga”, tyckte jag mig höra, ett litet ynkligt pip från nåt hörn... Jo du, min lille vän, här ska klagas så det står härliga till. Dagens klagan är i sex punkter, utan någon speciell ordning;

Klagan nummer 1.

Det mesta som tillverkas är skräp som har designats för att gå sönder strax efter att garantin har gått ut. Att tillverka kvalitet är med dagens ekonomiska system inte försvarbart eftersom saker som fungerar drastiskt minskar efterfrågan. Det säger sig självt att ett sådant systemet ett enda stort slöseri med naturresurser, människor och människors tid. Tekniken och kunskapen finns för att kunna ge alla människor föda och frihet, men viljan saknas. Förnuft får stå tillbaka eftersom folk i allmänhet inbillar sig att ett rikt liv betyder papperslappar med siffror på som kan bytas mot saker som går sönder strax efter att garantin har gått ut. En fullständig idioti som tyder på global sinnesjukdom och vi är alla, mer eller mindre, drabbade.

Klagan nummer 2.

Politiker och tjänstemän är dom största samhällsproblem vi har idag. Yrkesbestämmare av alla de slag har mycket sällan, eller aldrig, befolkningens bästa för ögonen utan det är själva bestämmandet som är deras drivkraft. Det spelar inte så stor roll vilken ideologi man företräder. Som exempel kan vi ta Tyskland, där många av dom Nazistiska bestämmare som överlevde Nürnbergprocessen senare bytte partibok och fortsatte att bestämma fast nu åt Kommunisterna. Jag är övertygad om att 90%, eller mer, av konungarikets politiker med glädje skulle göra samma rockad. Att tro att en politiker, oavsett partifärg, vill oss något gott är väldigt blåögt.

Klagan nummer 3.

Så kallad cutaway på akustiska gitarrer är hysteriskt fult och borde förbjudas. Det är på gränsen till omöjligt att hitta en bra ack-gitarr med mikrofon och till rimligt pris, som inte blivit utsatt för denna vandalism. Ställ dom ansvariga mot muren...

Svinfult, förbjud genast denna styggelse

Klagan nummer 4.

Att hävda att en förkortad skuldsanering skulle vara en fara för ekonomin och kreditsamhället är samma argument som vissa använde sig av när förslaget om att införa en skuldsaneringslag lades fram för en herrans massa år sedan. Givetvis är det lika befängt idag som det var då. Att hålla på och älta samma skitsnack en gång till är antingen ett bevis på att man är gravt oärlig, dvs att man ljuger, eller att man är efterbliven.

Klagan nummer 5.

Det är på tok för lite gödsel på Svenska gator. När ett gäng Franska bönder var upprörda över något, kommer inte ihåg vad, för ett antal år sedan så uttryckte dom sitt missnöje genom att tippa ut vagnslaster med kogödsel på vägarna. Resultatet blev ett fullkomligt trafikkaos och mediauppmärksamhet så att det räckte och blev över. Själv sitter jag här, gnäller och skriver saker som läses av några få hängivna, när jag egentligen borde ställa mig på inkassobranschens gudfader Claes Månssons garageuppfart, skrika i megafon, kasta sten, pissa i hans brevlåda och elda upp hotbreven som hans underlydande envisas med att skicka till mig.

Klagan nummer 6.

Folk gnäller och klagar alltför mycket utan att ens göra ett försök att sätta sig in i den andra sidans tänkande och motiv. Jag brukar försöka men det är inte alltid jag lyckas, och ibland lyckas jag alltför väl. Det är vid sådana tillfällen jag ser mig i spegeln och försöker att komma underfund med vem jag är. Jag kan förstå att politikerna inte har en möjlighet i helvete att tillgodose allas intressen och att dom då väljer att i första hand tillgodose sina egna. Jag kan förstå att dammsugartillverkare Karlsson vill att hans dammsugare går sönder efter två år så att folk måste köpa en ny. Jag kan förstå att Claes Månsson och hans gangsterkompisar vill tjäna pengar och kunna åka segelbåt eller vad dom nu håller på med. Men jag betvivlar att Classe har gjort några större försök att sätta sig in i vad hans segelbåt har kostat, egentligen, och jag pratar inte kronor och ören nu, jag betvivlar även att politikerna till fullo inser hur människor faktiskt påverkas av deras beslut och jag betvivlar fullständigt att dammsugarfabrikör Karlsson inser att det är ett förbannat slöseri med begränsade tillgångar att tillverka skräp och om han nu gör det så tvivlar jag på att han bryr sig nämnvärt.

Som ni ser så fortsätter jag den gamla fina traditionen att säga emot mig själv. Först gnäller jag över folks envishet att gnälla om pengar och sedan ägnar jag mig åt att gnälla om just pengar. Fundera nu en stund på varför jag gör det... den som svarar rätt får en kaka.

Medan ni låter era tankar leka med den frågan så tycker jag att ni ska ta och besöka följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting:

Signerat Sthlm

Ljuramannen

Resurspank

Skuldsatt

No Cash

Villerider

Obestånd

Inspirera

Nollkoll

Johnny Rocker

Affes Blogg

Att Göra Rätt För Sig

Projekt på Riktigt

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om Partiet Fattiga Riddare, Nu är det NOG, utanförskap, Val 2010,Inkassobolag, Fattiga Riddare, Skuldsanering, Missnöje, fattigdom, kronofogden, obestånd, skulder

Dwight funderar på Bettan och stjärnor

Kära Beatrice!

Jag läser i bladet att du vill göra omgivningen uppmärksam på när någon har begått det fruktansvärda brottet att besöka en prostituerad. Vad jag förstår så ska det göras genom att skicka ett färgat brev till den kriminelle. Det är bra tänkt, men risken är att folk kommer att skicka färgade kuvert hej vilt till sina ovänner och många oskyldiga kommer att pekas ut.

En bättre idé vore att brottslingen fick en färgad stjärna fastsydd på sina ytterkläder för alla att se. Det systemet skulle även kunna användas när det gäller andra kriminella, här nedan följer ett par förslag;

• Horgubbe - Mörklila stjärna
• Horgumma - Ljuslila stjärna
• Felparkerare - Blå stjärna
• Gått mot röd gubbe - Svart stjärna
• Rattfyllerist - Röd stjärna
• Vanlig fyllerist - Vit stjärna
• Skattefuskare - Gul stjärna
• Fortkörare - Rosa stjärna
• Idiot - Grön stjärna

Jag förstår att ditt förslag är ämnat att göra ditt parti populärt hos den horhatande delen av befolkningen, men om du går på mitt förslag så kommer ni att bli populära också hos dom som ogillar allt från felparkerare till idioter.

Vänliga hälsningar

Dwight

PS. För att föregå med gott exempel och visa att du menar allvar så kan du ta på dig din gröna stjärna redan nu. DS

Läs mer om Prostitution Samhälle Idiotier

Beatrice Ask Motstånd

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Dwight tänker på dreglande idioter

Kronofogdens regler är så utformade att det ska vara svårt, helst omöjligt, att betala sina skulder inom en rimlig tid. Räntor och avgifter ska betalas innan kapitalskulden, vilket gör att skulden fortsätter att växa även om du betalar så mycket du kan. För dom flesta överskuldsatta innebär det här att en skuld som skulle kunnat betalas av inom en någorlunda rimlig tid finns kvar i åratal, ibland på livstid. Givetvis så får det enorma konsekvenser på din vardag. Här är en;

Om du har skulder hos Kronofogden så ska du helst inte vara gift eller sambo.

Det sägs klart och tydligt att skulder är personliga och inte kan krävas av en tredje part. Men det kringår myndigheterna genom att hävda att man har försörjningsplikt gentemot varandra. Det innebär alltså att ni båda får leva på existensminimum tills den dag alla dina skulder är betalda, i vissa fall till den dag dom spikar igen kistan och gräver ner dig. Och märk väl att detta gäller alla skulder, även sådana du har haft sedan åratal innan ni ens var medvetna om varandras existens. Kronofogden kan inte ta pengar från din partners lön, men tar då istället så pass mycket från din inkomst att du måste bli helt försörjd av din sambo/make/maka. Får du löneförhöjning så tar fogden mer pengar från dig, får din fru/man löneförhöjning så tar fogden mer pengar av dig. Byt till en billigare bostad så tar fogden mer från dig. Det kvittar vad ni gör, situationen är densamma alltmedan räntan tickar. Vid en eventuell utmätning räknas allt som finns i bostaden som din egendom och kan då utmätas, även servisen din fru/man fick ärva efter den djupt saknade faster Agda.

När Ask och Avsan står i riksdagen och tjatar om att det måste finnas en ”balans” så ska du veta att den balans dom eftersträvar inte kommer att påverka din vågskål i någon positiv riktning. Balans i deras värld innebär att borgenärerna och ockrarna på inkassobolagen ska få det ännu lättare att ta faster Agdas servis samt att indirekt tvinga din make/maka betala dina skulder. Det här får mig att fundera på om det inte är dags att införa någon slags undre gräns för riksdagsmännens IQ, dom borde åtminstone ligga över gränsen för dreglande idiot innan dom hamnar i beslutsställning. Annars kan vi införa ett förbud mot att vara korkad och elak, för det här är frågan om ren djävla dumhet i kombination med ondska.

I filmen ”Den Enfaldige Mördaren” ber en man vid namn Månsson, inte Claes, om anstånd med hyran hos fabrikörn, utmärkt spelad av Hans Alfredsson. Uppskov medges ej och Månsson får låna och tigga ihop pengar till hyran. När han överlämnar sedelbunten till fabrikörn säger denne med ett leende; ”Månsson ska inte tro att jag bryr mig om den här skitsumman, det är inte det. Det är principen”, varpå han slänger pengarna i den öppna spisen. Fabrikörn skulle bli en alldeles utmärkt politiker eller Kronofogde.

Fabrikörn

Läs mer om Överskuldsättning Samhälle Politik Kronofogden

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Dwight som prostituerad

När jag var sjutton var jag en samvetslös ung man.

Det hela började med att Petter föreslog en tur till huvudstaden för att titta på Siouxsie and the Banshees. Både Lena och jag tyckte att det var en strålande idé. Vår totala avsaknad av kontanter var ett problem som vi antog skulle lösa sig på ett eller annat vis. Lifta var enkelt. Petter och jag lade oss i diket medan Lena ställde sig vid motorvägspåfarten, en klassiker i liftarbranschen som alltid verkar fungera. Det tog säkert tre minuter innan en medelålders man stannade för att förbarma sig över den stackars flickan som stod där helt allena. Lena höll upp dörren, vi reste oss ur diket och hoppade in i baksätet innan bilisten hann reagera. Det blev en tyst resa, mannen bakom ratten sade inte ett ord på hela vägen.

I början på åttiotalet kunde man åka precis var som helst och ordna någonstans att bo på nolltid. Såg man någon som hade någon som helst likhet med en punkare så hälsade man och frågade efter någonstans att sova så var det klart. Så också den här gången. Efter konserten, som jag tyckte var ganska värdelös, frågade vi en grabb med blått hår och ringar i ögonbrynen om logi. Han bjöd med oss hem till sig, öl, vin och mackor.

Dagen efter började vi fundera över hur fan vi skulle ta oss hem. Lifta från Stockholm var inte att tänka på och tågbiljetter kostade pengar vi inte hade. Att stjäla en bil kom upp som förslag men ratades på grund av samtligas bristande kunskaper i bilkörande. Tågpengar då, ordna, fixa, greja. Någon nämnde det politiskt korrekta i att råna en hortorsk. En strålande idé tyckte samtliga. Vi var alltså tre unga män och en ung dam och vem som skulle agera lockbete var så att säga självklart. Lena var dock av en annan åsikt, hon tänkte inte på några villkor stå på Malmskillnadsgatan ensam. Någon av oss andra fick helt enkelt göra henne sällskap om det skulle bli något av. Eftersom jag redan då gjorde saker utan att tänka mig för så sa jag ”visst, jag hänger på”. Lena plockade fram strumpbyxor och en kjol ur sin väska, jag bytte om. Hon sminkade mig med ett tjockt lager av saker jag inte vet vad dom heter och till sist såg jag ut som en 187 cm lång sjuttonårig transvestit. Alla var nöjda och vi gick ut.

Vi ställde oss i ett gathörn och väntade. Ett par gentlemän kom fram men avvek ganska snart efter att ha tittat lite närmare på oss, eller rättare sagt på mig. Efter ca 20 minuter kom en stupfull man fram och frågade med finsk brytning efter priset. Lena sade 600 och mannen frågade om det var för oss båda. ”Givetvis” svarade Lena glatt och vi började gå nedför en tvärgata. Två kvarter bort väntade Petter och den blåhårige. När vi passerade så slet dom in den finske mannen i ett valv, gav honom en smäll och höll fast honom medan jag tog plånboken. Han fick en smäll till så att han skulle sluta att skrika, sedan sprang vi, slet pengarna ur plånboken och släppte den på marken. Han hade 300 riksdaler, hälften av vad Lena hade angett som pris för en stund tillsammans med två unga flickor från landet. Ett tag var vi väldigt upprörda över att han hade tänkt att lura oss.

Pengarna räckte givetvis inte till några tågbiljetter. Vi köpte vin för pengarna och satte oss på toaletten på det södergående tåget. Det fungerade bra tills strax efter Nyköping då konduktören låste upp dörren och med ett elakt flin frågade efter biljetterna. Vi fick böter och blev avslängda i Norrköping.

Den blåhårige ynglingen träffade jag aldrig igen, inte heller den Finske mannen. Petter har jag inte träffat på femton år, han lär föda upp raskatter någonstans i södra Polen. Lena är numera en berömd författarinna vars böcker har filmats, ibland ser jag henne på TV. Jag sitter här, skriver olika saker och undrar hur det kommer sig att jag slutade upp att bete mig på det här viset.

Läs mer om Prostitution Samhälle Ungdom

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan