Dwight vs Delgivarna

Jag har ingen större erfarenhet av delgivningsmän, har bara träffat på dom vid tre tillfällen under min karriär som gäldenär. En karriär som går ganska bra för övrigt, jag är inne på sjuttonde året och det är långt ifrån slut än. Vad delgivningsmännen ska vara bra för vet jag inte. Jag har aldrig skrivit på något men har ändå till slut blivit delgiven genom något som tydligen kallas förenklad delgivning. Alltså har jag tagit emot saker utan att ha tagit emot dom. Jag ser på delgivningsmän lite som på förkylning, snö, leverstuvning och Peter Jöback, dom fyller absolut ingen funktion men finns där ändå.

Vid mitt första möte med delgivningen, 2003, öppnade jag, trots att jag borde vetat bättre, dörren när det knackade. Utanför stod det en barsk man med ett kuvert och en skrivplatta och frågade om jag var Dwight Frye. ”Nej, jag är hans bror Lon Chaney JR”, svarade jag och fortsatte; ”Dwight har åkt till Algeriet för att gå med i den Algeriska separatiströrelsen och om han inte blir skjuten så kommer han hem någon gång våren 2008.” Mannen med det barska utseendet stirrade tyst på mig medan jag passade på att stänga dörren och låsa. Han bultade förgäves på dörren ett par gånger till. Brevlådan slog och jag såg senare att han lämnat ett visitkort där det stod att jag skulle ringa honom, vilket jag givetvis ignorerade.

Delgivningsmännens egen tidning

Något halvår senare kommer jag uppför trappan som leder till min bostad när jag lite försent får se en annan barsk man stå vid min dörr med ett kuvert i handen. Dwight?, frågar han. ”Nej, är han inte hemma?”, säger jag och gör mitt yttersta för att se arg och irriterad ut. Jag bankar på dörren och ropar i brevlådan, svär och säger till mannen att om han får tag på mig så ska han hälsa att Boris vill ha sina pengar. Jag gick nerför trappen och väntade på gården tills den barske mannen hade gått. När jag kom hem såg jag att han lämnat ett visitkort där det stod att jag skulle ringa honom, vilket jag givetvis ignorerade.

Tredje gången jag träffade på en delgivningsman var situationen i stort sett identisk med gång nummer två. Nu med skillnaden att jag helt enkelt passerade den bryske herrn som stod och knackade på min dörr, och gick vidare till nästa våning. Jag väntade tills jag hörde honom gå och gick sedan ner igen. När jag öppnade dörren såg jag att han lämnat ett visitkort där det stod att jag skulle ringa honom, vilket jag givetvis ignorerade.

Vid samtliga dessa tillfällen har det efter ett tag kommit ett brev med posten, antagligen samma brev de bryska männen varit för att lämna, följt av ännu ett brev som talar om att jag har fått det första brevet. I och med det så anses jag vara delgiven. Man kan då fråga sig varför dom skickade ut dom här bryska personerna för att störa mig, när det enda som behövdes var tolv riksdaler i porto. Som sagt, vad delgivningsmän ska vara bra för vet jag inte. Antagligen kan ni hitta svaret på den frågan genom att besöka följande skribenter:

Insolvens

Ljuramannen

Resurspank

Skuldsatt

Villerider

Obestånd

Inspirera

Nollkoll

Johnny Rocker

Affes Blogg

Att Göra Rätt För Sig

Läs mer om delgivningsmän, överskuldsättning

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se