Visar inlägg med etikett översitteri. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett översitteri. Visa alla inlägg

torsdag 12 augusti 2010

Dwight tänker på mobbing och idioti.

För snart fem år sedan skrev den världsberömda artisten Wille Crafoord en artikel i bladet om hur kul han tyckte det var att mobba sina skolkamrater. Ja han tyckte till och med att mobbing var ”askul”. Därför känns det helt rätt att den världsberömda artisten gör Moderaternas kampsång inför valet. En hyena är och förblir en hyena...

Häromdagen ringde det på min dörr och eftersom jag var på ett strålande humör så tänkte jag: ”vad fan, jag öppnar och ser vem det är som vill förgylla min dag”. Utanför stod en man med ett brev och en skrivplatta. När han frågade om jag var jag så blånekade jag givetvis och hävdade bestämt att jag var och letade opaler i Australien. Han satte ingen större tilltro till mig utan skrattade lite och sa att han bara skulle lämna en räkning. Han stack åt mig ett brev, vände och gick utan att begära någon påskrift. Det betyder givetvis att jag inte har fått något brev...

Att majoren, utbildningsministern, rikstoken Jan Björklund vill tvinga föräldrar med vanartiga barn att vara med i skolan är givetvis rent trams och hans idé kommer aldrig att genomföras. Eftersom det snart är val och Björklund är ledare för ett litet skitparti som ingen vettig människa bryr sig det minsta om så måste han slänga ur sig dumheter på löpande band. Ju stolligare desto bättre eftersom inget ger så stora rubriker i bladet som idioti. Säkerligen finns det dessutom en och annan kretin som tycker att Björklund är en förståndig och handlingskraftig man och som förtjänar nämnde kretins röst i September och då har majorens utspel fyllt sin funktion. Det är samma sak med hans idé om att vi måste ha en lag som säger att man inte får ha burka i skolan. Nu finns det ju redan regler som säger samma sak och ämnet har varit uppe på skolverkets dagordning ungefär en gång. En gång känns som ett lite klent underlag för en lagstiftning. Jag rekommenderar Björklund att föreslå en ny lag som förbjuder brandmän att ha skridskor på sig under utryckning. Det borde falla allmänheten i smaken, vi kan ju för guds skull inte ha en massa brandmän som raglar omkring på skridskor när dom ska släcka bränder. Det begriper ju vem som helst. En antiskridskolag! NU!

Medan vi ändå är inne på det här med att ha en massa föräldrar hängande i klassrummen så kan jag berätta att det ingalunda är någon ny idé. I mitten på det glada 70-talet så tyckte min klassföreståndare att det vore alldeles strålande om min dåvarande vårdnadshavare kunde vara med i skolan under en dag. Och så blev det, min fostermor begav sig till skolan och tog plats i bakre delen av klassrummet. Själv gav jag fan i det där och begav mig till stadens soptipp där jag ägnade dagen åt att skjuta råttor med slangbella och stålkulor.

Tjänstemän inom stat och kommun är ofta ett gissel. Ibland tror jag att det är gamla kollegor till Wille Crafoord och då menar jag inte att dom är världsberömda artister utan att dom är gamla mobbare som traskar på i samma gamla fotspår. Att få sitta och bestämma över folks liv och hälsa utan att behöva ta något som helst ansvar passar dom alldeles utmärkt. Ta och skriv på den här namninsamlingen som kräver att tjänstemännen ska få det dom fruktar mest, ansvara för sina beslut och handlingar.

Avslutningsvis vill jag be Jan Ertsborn om ursäkt för att jag kallar Folkpartiet för ett litet skitparti. Ertsborn är undantaget, den klarast lysande stjärnan på en i övrigt väldigt grumlig himmel.

Den här veckans läslista är som följer;

NollKoll
FR Stockholm
Ljuramannen
På Riktigt
Resurspank
The Rocker
No Cash
Anyday Now
Livsrop
Nattljus
Jag Måste Väl Inte Ljuga

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om ,,,


tisdag 6 april 2010

Dwight som indrivare


Jag tänkte givetvis avvika från ämnet lite idag också, men jag börjar lite försiktigt i rätt kategori som är Fattiga Riddare. Är du skuldsatt så tycker jag absolut att du ska ta en titt på FR’s forum. Där kan du få råd och information angående skulder, inkassobolag, kronofogden och annat relaterat. Att du kan diskutera livet med människor i samma situation, som förstår vad det handlar om, kan vissa dagar vara ovärderligt. Är du inte skuldsatt så tycker jag att du ska titta på forumet och skaffa dig en inblick i hur det ser ut för oss andra. Är du politiker så är det din förbannade plikt att läsa forumet dagligen, då finns chansen att du så småningom börjar förstå att det är riktiga människor som det handlar om.

Så, då viker vi av och tar en liten tur längs vägen som leder till mitt förflutna, en värld fylld av mörker, ondska och sånt. En varning; det här är inte för känsliga och ni läser det helt på egen risk.

1974 lånade Erik tre kronor av mig för att köpa en serietidning. Han vägrade lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så kom hans storebror och gav mig stryk. Givetvis slutade jag inte att fråga, jag utökade bara med att själv ge Erik stryk innan själva frågandet, stryk av hans storebror fick jag hur jag än gjorde. Det höll på så här i ca två månader ända tills Erik fick hjärnskakning och jag fick en tand utslagen. Först då var det någon vuxen som började undra vad fan vi höll på med. Vi fick gå till rektorn som förhörde oss och sedan ringde Eriks föräldrar och ”dom där jag bodde hos”. Dagen efter fick jag mina pengar, utan ränta och avgifter. Jag spenderade dom på godis som jag delade med Erik.

1988 lånade Mike 800:- av mig för att köpa sprit och knark. Han vägrade att lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så sa han att han inte hade några; ”Ah, va fan, soc strular”, ”Ah, va fan, jag blev rånad på varenda öre” och liknande förklaringar blev ett återkommande inslag i vår konversation. Efter ett par månader så började jag tröttna på situationen. En eftermiddag gick jag hem till honom, slog mig ner i soffan och frågade ännu en gång efter det som för mig då var en smärre förmögenhet. ”Ah, va fan, jag hade lagt ett kuvert med dina kulor i bokhyllan men det är nån som har snott dom” var en ny variant som jag inte hade hört förut. Jag reste mig och plockade fram paketerarkroken jag hade i innerfickan och placerade den i hans ena näsborre. En paketerarkrok är, för er som inte vet, ett verktyg man använder för att dra åt ståltråd runt saker som ser ut att behöva ståltråd runt sig. När man drar i handtaget så roterar själva kroken och ståltråden tvinnas. En sådan hade nu Mike i näsan och när jag drog uppåt så började kroken att sakta snurra. ”Vänta, vänta för fan, jag har lite undanstoppat” skrek han, jag släppte honom och han rotade fram en sedelbunt med cirka tretusen riksdaler. Jag fick mina pengar, utan ränta och avgifter, och sedan gick vi på krogen, jag bjöd på första pilsnern.

Jag har alltså vid minst två tillfällen i mitt liv använt våld och hot om våld för att driva in skulder. Varför håller jag då på och gnäller på inkassobolagen och Kronofogden för? Dom använder ju fullt lagliga vägar för att driva in det jag är skyldig Försäkringskassan, Skattemyndigheten, Radiotjänst, Hyresbostäder, Östgötatrafiken, Telia, Landstinget och ett antal till. I mitt fall är det inte frågan om att jag är skyldig tre kronor eller åttahundra kronor, det är sammanlagt hundratusentals som det är frågan om.

Borde inte jag då ha ett kok stryk? Borde inte jag få en krok i näsan? Eller är det så att jag anser mig bättre än inkassobolagen, bättre än Kronofogden? Är jag av den åsikten att jag har rätt att, med vilka medel som helst, ta det som är mitt men att ingen ska komma att kräva någonting av mig? Svaret är att jag inte skulle ha några invändningar mot att betala det jag är skyldig någon av dom jag räknade upp här ovan. Dom har jag haft en avtal, eller något liknande, med och jag har inte kunnat fullfölja min del, jag har alltså inte kunnat betala. Ett flertal av dom har sedan tyvärr sålt skulderna till diverse olika gangsterligor som går under samlingsnamnet inkassobolag.

Jag har aldrig ingått några som helst avtal eller uppgörelser med intrium-justitia, alektum, sergel eller några av deras kollegor i inkassobranschen. Trots det så svämmar brevlådan över med krav på rent påhittade summor. Dom 75.000:- som ett av inkassobolagen vill ha av mig var från början en skuld på 12.000:-, resterande 63.000:- är ränta och avgifter. I min värld är det att jämföra med stöld och det är inkassobolagen, med Claes Månsson som ligachef, som är skurkarna. Tjuvaktiga as.

Hur mycket av dom 65-70 miljarder som kronofogden vill ha av Konungarikets innevånare som består av räntor och avgifter och hur mycket som är riktiga skulder vore väldigt intressant att veta. Jag skrev till Kronofogden, frågade och fick följande svar;

Hej,
Vi kan tyvär inte ta fram denna uppgift.
Men återkom gärna efter sommaren. Vi håller på att arbeta om ett nytt system för att kunna ta fram denna typ av information.
När det blir klart kan jag inte svara på idag.

MVH Jonas Gustafsson

Jag kan inte låta bli att tycka att det är hysteriskt roligt; Sveriges befolkning har en skuld på över 60 miljarder som ligger hos Kronofogden och ingen vet vad skulden består av... Jonas, jag lovar att höra av mig efter sommaren och tack för ditt svar.

Det börjar bli dags att avsluta det här nu och jag gör det på följande vis; Om jag 1974 hade resonerat och tänkt som ett inkassobolag så hade dom tre kronor som Erik lånat av mig snabbt växt till sisådär en 400:- och Mike hade 1988 helt plötsligt varit skyldig 6.200:-, minst. Dom av er som nu tycker att det hade varit rätt och rimligt räcker upp en hand. (paus) Jag ser tre händer, Bettan, Anti och Classe sitter och viftar därborta i hörnet, förbannade tokdjävlar.


Kumlabunkern nästa...


När ni har hämtat er från denna skildring av våld, fasa och laglöshet så tycker jag att ni ska ta och besöka följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting:

onsdag 10 februari 2010

Dwight tycker till om rökning

1893 höll Doktor Thomas Allinson på och tjatade om att rökning var farligt, det skulle han inte ha gjort. Eftersom alla visste att det inte alls var farligt att röka utan tvärtom, jättenyttigt, så blev Allinson fråntagen sin läkarlegitimation och belagd med yrkesförbud. Han omskolade sig till bagare och hittade på fullkornsbrödet. Det vill säga; han använde billigt mjöl som inte var malt ordentligt.

Eftersom folk i allmänhet känner släktskap och sympati med förlorare och tokhjon, så började fler och fler ansluta sig till Allison's villfarelser. Kulmen på det här daltandet med idioter ser vi idag; majoriteten av befolkningen är ickerökare och arga. Anledningen till att ickerökarna är dom argaste och gnälligaste medborgarna i samhället beror just på att dom är ickerökare.

Själv röker jag en finare tobakssort av bästa kvalitet som jag köper i lösvikt i den lokala kiosken. Jag röker vid speciella tillfällen såsom hel timme, vid halv timme, vid sol och vid dåligt väder, när jag är glad och när jag är ledsen.

Vad ska vi göra åt det här problemet då? Min förhoppning inför framtiden är att det här minoritetsförtrycket ska få ett slut. Jag uppmanar mina rökande bröder och systrar att lära sina barn att röka. Eftersom barn oftast är klokare än vuxna så kommer dom barn som röker att bli förebilder för sina kamrater som inte fått rökandet med modersmjölken. Med lite hårt arbete så kommer rökarna att vara i majoritet inom 10 – 15 år och en ny världsordning kommer att råda. Samhället kommer inte längre att styras av arga och missunnsamma gnällkärringar utan av glada, generösa, fria individer som tycker om att ta det lungt, sitta ner och koppla av med ett hälsosamt bloss.

Allinson - En idiot och samhällsfara



söndag 1 november 2009

Dwight funderar på frihet

Ibland funderar jag på om det här med yttrandefrihet verkligen är någon bra idé. Jag har under en period oroat mig med gå genom läsarkommentarer på kvällstidningarnas artiklar och drabbas av tanken att så mycket förakt, ilska, översitteri och ren jävla dumhet samlat på ett ställe kan inte vara bra för balansen i världen och i sinnet.

Tänker sedan på förbud mot alla åsikter som avviker från mina egna och för en stund så känner jag mig föraktfull, överlägsen, arg och korkad, för en stund så känner jag att jag äntligen är hemma. Jag passar in... Jag är med...

Sedan... lugn... sans... raderar mitt inlägg...