Dwight tänker att det är lika bra att ringa efter ambulans med en gång

När jag första gången fick höra att arbetsförmedlingen ska ta hand om dom som kastas ut från sjukförsäkringen skakade jag lite på huvudet. När jag lite senare läste att dom dessutom ska bedriva någon slags rehabilitering så visste jag inte till mig av förtjusning. ”OK, bröderna Marx är döda men det här kan bli ett fullgott alternativ”, tänkte jag. Den tanken kommer sig av arbetsförmedlingens sätt att behandla fullt friska personer. Jag har vid ett tidigare tillfälle skrivit om ett antal arbetslöshetsprojekt jag blivit skickad till, låt mig nu berätta om en nära släkting till mig som börjar dra sig mot tjugoårsdagen.

När han fyllde 18 var han skapligt skoltrött och sade upp sig från sin gymnasieutbildning. Glad och med en känsla av frihet skrev han in sig på arbetsförmedlingen där dom genast började prata om praktikplats. Observera, inte jobb, utan praktik. Grabben går hem, ringer två telefonsamtal och har på egen hand ordnat en praktikplats på ett företag i betongbranchen. Hårt och skitigt, han kan börja så snart pappersskrivandet med arbetsförmedlingen är avklarat. Dagen därpå återvänder han till förmedlingen och har med sig kontaktuppgifter till företaget i fråga. Han lämnar det till tjänstekvinnan på förmedlingen och undrar när han kan börja. ”Först måste du gå en kurs för att lära dig hur man söker en praktikplats.” säger tjänstekvinnan utan att för ett ögonblick reflektera över att han redan både har sökt och fått tag på en praktik. Han påpekar det och får höra att det blir inte tal om att ge sig ut på praktik utan att ha dom grundläggande kunskaperna i hur man skaffar sig praktikplatsen i fråga. ”En tremånaders kurs och den börjar om tre veckor.” säger praktikanskaffarkursförmedlerskan. ”Men jag kan ju börja på Betongkross AB redan i morgon” säger den allt mer uppgivne unge mannen. ” Jamen.... ska det vara så svårt att förstå? DU MÅSTE LÄRA DIG HUR DU SÖKER DEN DÄR PRAKTIKPLATSEN SOM DU REDAN HAR ORDNAT INNAN DU KAN BÖRJA PÅ DEN!”

Han gick kursen. I tre veckor fick han lösa korsord, läsa tidningar och lyssna på samma föredrag två gånger, sedan var han färdigutbildad. Betongfirman tog emot honom när han var klar och efter avslutad praktik fick han en åttamånaders anställning. Ny arbetslöshetsperiod följde och ännu en gång skrev han in sig på arbetsförmedlingen. Samma förmedlare. ”Jag tycker att du ska gå den här kursen där du får lära dig hur man söker en praktikplats”, är det första hon säger till honom. Och det sista. Grabben har fått en fin uppfostran och har föga överseende med trams och idiotier så han reste sig och gick därifrån. Jag när ett visst hopp när det gäller dagens ungdom. Så går det till när dom ska få in fullt friska ungdomar på arbetsmarknaden.

Nu väntar jag med spänning på hur det ska gå till när dom ska få in min syssling Erik i systemet. Han dras med en släng av agorafobi, bär på ett antal tvångssyndrom och anses numera vara tillräckligt frisk för att arbeta. Skicka för fan med honom ett filmteam och vi har en given Oscarskandidat nästa år. Den stora scenen, den alla kommer att minnas, blir antagligen den när arbetsförmedlaren försöker lugna ner honom genom att ta tag i hans armar när han får ett hysteriskt utbrott. Man rör Erik helt och hållet på egen risk när han blir upprörd. Som sagt ett filmteam.... och en ambulans åt arbetsförmedlaren också.

Läs mer om Arbetsförmedlingen Samhälle Arbetslinjen

Länk till intressant.se