Jag har tidigare lite smått berört min barndom på den här sidan och jag tänkte då och då fortsätta med det, idag till exempel.
Eftersom jag växte upp hos en trollfamilj, som köpt mig av socialtjänsten, och bodde djupt in i skogen så var min kontakt med jämnåriga mycket begränsad. Till det att jag var fem och ett halvt år gammal så bodde min ett år äldre syster hos samma familj, men dom särade på oss efter att vi vid upprepade tillfällen hade försökt döda varandra. Efter det så dröjde det ungefär arton månader innan jag hade någon närmare kontakt med andra barn.
Att jag överhuvud taget kom att träffa andra barn berodde på att vi har skolplikt i det här landet och en sensommardag så fick jag veta att nu var det dags för läroanstalten. Min fosterfar stoppade in mig i sin Opel Rekord, körde mig till en skolgård där det, i mina ögon, stod 125.000 barn och stirrade elakt på mig. Han sa till mig att sköta mig och körde sedan sin väg. Två minuter senare var jag inblandad i dagens första slagsmål. Jag hade som barn ett helt förjävligt humör. Ibland gör det sig påmint fortfarande, men det är inte i närheten av dom explosioner av ilska och hat som präglade min barndom. Det här har ju resulterat i att en massa människor har fått ont eller blivit ledsna och jag skulle nu vilja be några av dom om ursäkt. Jag tar inte med alla, så mycket tid har jag inte, och jag håller mig inte strikt till kronologin utan tar dom i den ordning jag minns dom.
Eftersom jag växte upp hos en trollfamilj, som köpt mig av socialtjänsten, och bodde djupt in i skogen så var min kontakt med jämnåriga mycket begränsad. Till det att jag var fem och ett halvt år gammal så bodde min ett år äldre syster hos samma familj, men dom särade på oss efter att vi vid upprepade tillfällen hade försökt döda varandra. Efter det så dröjde det ungefär arton månader innan jag hade någon närmare kontakt med andra barn.
Att jag överhuvud taget kom att träffa andra barn berodde på att vi har skolplikt i det här landet och en sensommardag så fick jag veta att nu var det dags för läroanstalten. Min fosterfar stoppade in mig i sin Opel Rekord, körde mig till en skolgård där det, i mina ögon, stod 125.000 barn och stirrade elakt på mig. Han sa till mig att sköta mig och körde sedan sin väg. Två minuter senare var jag inblandad i dagens första slagsmål. Jag hade som barn ett helt förjävligt humör. Ibland gör det sig påmint fortfarande, men det är inte i närheten av dom explosioner av ilska och hat som präglade min barndom. Det här har ju resulterat i att en massa människor har fått ont eller blivit ledsna och jag skulle nu vilja be några av dom om ursäkt. Jag tar inte med alla, så mycket tid har jag inte, och jag håller mig inte strikt till kronologin utan tar dom i den ordning jag minns dom.
- Kära syster - Förlåt att jag försökte att kväva dig med grus.
- Lars - Förlåt att jag bet dig i benet den där vår första skoldag.
- Henrik - Förlåt att jag försökte att peta ut dina ögon med en vass pinne.
- Johan - Förlåt att jag knuffade ner dig i ån och sedan kastade sten på dig.
- Jan - Förlåt att jag hängde upp dig på en krok i skolans kapprum.
- Petter - Förlåt att jag slog dig så att du fick åka till sjukhus. Jag hoppas att du lärde dig att uppföra dig bara, jag lärde mig att tygla mitt humör.
- Claes Månsson
- Christina Husmark-Pehrsson
- Gunnar Axén
- Fredrik Reinfeldt
- Thomas Bodström
- Anders Borg
- Anti Avsan
- Beatrice Ask
- och ett antal till, bland annat större delen av Konungarikets politiker.
Om jag hade mindre hår, glasögon och en ful slips så skulle jag se ut så här
Läs mer om Christina Husmark-Pehrsson Samhälle Politik Barndom Fredrik Reinfeldt Beatrice Ask Claes Månsson Anti Avsan Gunnar Axén, galningar, Thomas Bodström,
Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan
Inlägg
