Visar inlägg med etikett Anti Avsan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anti Avsan. Visa alla inlägg

tisdag 20 april 2010

Dwight tittar lite förstrött på balansen

Ibland är jag en upptagen man, så denna vecka. Det innebär att jag inte har hunnit att studera dagens ämne, som är ett förslag till en ny skuldsaneringslag. Jag nöjer mig således med att tänka på Anta Avsan, Beatrice Ask och deras ord om att det måste finnas en balans när man pratar om ett så viktigt ämne. Samtidigt tittar jag på listan över dom remissinstanser som ombetts lämna ett utlåtande om lagförslaget:

  1. Sveriges Riksbank
  2. Hovrätten över Skåne och Blekinge
  3. Stockholms tingsrätt
  4. Gotlands tingsrätt
  5. Lunds tingsrätt
  6. Malmö tingsrätt
  7. Luleå tingsrätt
  8. Domstolsverket
  9. Finansinspektionen
  10. Försäkringskassan
  11. Skatteverket
  12. Kronofogdemyndigheten
  13. Centrala studiestödsnämnden
  14. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
  15. Konkurrensverket
  16. Tillväxtverket
  17. Konsumentverket
  18. Sveriges Kommuner och Landsting
  19. Sveriges advokatsamfund
  20. Svenskt Näringsliv
  21. Företagarna
  22. Svenska Bankföreningen
  23. FöretagarFörbundet
  24. Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige
  25. Finansbolagens förening
  26. Ackordscentralen Stockholm
  27. Svensk Inkasso
  28. Svensk Handel
  29. Regelrådet
  30. Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare
  31. Föreningen Sveriges kronofogdar
  32. Riksförbundet Insolvens

Jag kan inte låta bli att förundras över dom förbannade kretinerna och frågor exploderar likt champagnebubblor i mitt huvud; Har dom några som helst kunskaper? Kan dom Svenska? Har dom ens en liten aning om vad ordet balans betyder? Är det dags att införa obligatoriska IQ-tester på riksdagsmän? Vet dom om att dom framstår som efterblivna? Ska jag tycka synd om dom eller bli förbannad? Ack ja, ack ja... så många frågor och inga svar.

Besök nu följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting:


tisdag 6 april 2010

Dwight som indrivare


Jag tänkte givetvis avvika från ämnet lite idag också, men jag börjar lite försiktigt i rätt kategori som är Fattiga Riddare. Är du skuldsatt så tycker jag absolut att du ska ta en titt på FR’s forum. Där kan du få råd och information angående skulder, inkassobolag, kronofogden och annat relaterat. Att du kan diskutera livet med människor i samma situation, som förstår vad det handlar om, kan vissa dagar vara ovärderligt. Är du inte skuldsatt så tycker jag att du ska titta på forumet och skaffa dig en inblick i hur det ser ut för oss andra. Är du politiker så är det din förbannade plikt att läsa forumet dagligen, då finns chansen att du så småningom börjar förstå att det är riktiga människor som det handlar om.

Så, då viker vi av och tar en liten tur längs vägen som leder till mitt förflutna, en värld fylld av mörker, ondska och sånt. En varning; det här är inte för känsliga och ni läser det helt på egen risk.

1974 lånade Erik tre kronor av mig för att köpa en serietidning. Han vägrade lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så kom hans storebror och gav mig stryk. Givetvis slutade jag inte att fråga, jag utökade bara med att själv ge Erik stryk innan själva frågandet, stryk av hans storebror fick jag hur jag än gjorde. Det höll på så här i ca två månader ända tills Erik fick hjärnskakning och jag fick en tand utslagen. Först då var det någon vuxen som började undra vad fan vi höll på med. Vi fick gå till rektorn som förhörde oss och sedan ringde Eriks föräldrar och ”dom där jag bodde hos”. Dagen efter fick jag mina pengar, utan ränta och avgifter. Jag spenderade dom på godis som jag delade med Erik.

1988 lånade Mike 800:- av mig för att köpa sprit och knark. Han vägrade att lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så sa han att han inte hade några; ”Ah, va fan, soc strular”, ”Ah, va fan, jag blev rånad på varenda öre” och liknande förklaringar blev ett återkommande inslag i vår konversation. Efter ett par månader så började jag tröttna på situationen. En eftermiddag gick jag hem till honom, slog mig ner i soffan och frågade ännu en gång efter det som för mig då var en smärre förmögenhet. ”Ah, va fan, jag hade lagt ett kuvert med dina kulor i bokhyllan men det är nån som har snott dom” var en ny variant som jag inte hade hört förut. Jag reste mig och plockade fram paketerarkroken jag hade i innerfickan och placerade den i hans ena näsborre. En paketerarkrok är, för er som inte vet, ett verktyg man använder för att dra åt ståltråd runt saker som ser ut att behöva ståltråd runt sig. När man drar i handtaget så roterar själva kroken och ståltråden tvinnas. En sådan hade nu Mike i näsan och när jag drog uppåt så började kroken att sakta snurra. ”Vänta, vänta för fan, jag har lite undanstoppat” skrek han, jag släppte honom och han rotade fram en sedelbunt med cirka tretusen riksdaler. Jag fick mina pengar, utan ränta och avgifter, och sedan gick vi på krogen, jag bjöd på första pilsnern.

Jag har alltså vid minst två tillfällen i mitt liv använt våld och hot om våld för att driva in skulder. Varför håller jag då på och gnäller på inkassobolagen och Kronofogden för? Dom använder ju fullt lagliga vägar för att driva in det jag är skyldig Försäkringskassan, Skattemyndigheten, Radiotjänst, Hyresbostäder, Östgötatrafiken, Telia, Landstinget och ett antal till. I mitt fall är det inte frågan om att jag är skyldig tre kronor eller åttahundra kronor, det är sammanlagt hundratusentals som det är frågan om.

Borde inte jag då ha ett kok stryk? Borde inte jag få en krok i näsan? Eller är det så att jag anser mig bättre än inkassobolagen, bättre än Kronofogden? Är jag av den åsikten att jag har rätt att, med vilka medel som helst, ta det som är mitt men att ingen ska komma att kräva någonting av mig? Svaret är att jag inte skulle ha några invändningar mot att betala det jag är skyldig någon av dom jag räknade upp här ovan. Dom har jag haft en avtal, eller något liknande, med och jag har inte kunnat fullfölja min del, jag har alltså inte kunnat betala. Ett flertal av dom har sedan tyvärr sålt skulderna till diverse olika gangsterligor som går under samlingsnamnet inkassobolag.

Jag har aldrig ingått några som helst avtal eller uppgörelser med intrium-justitia, alektum, sergel eller några av deras kollegor i inkassobranschen. Trots det så svämmar brevlådan över med krav på rent påhittade summor. Dom 75.000:- som ett av inkassobolagen vill ha av mig var från början en skuld på 12.000:-, resterande 63.000:- är ränta och avgifter. I min värld är det att jämföra med stöld och det är inkassobolagen, med Claes Månsson som ligachef, som är skurkarna. Tjuvaktiga as.

Hur mycket av dom 65-70 miljarder som kronofogden vill ha av Konungarikets innevånare som består av räntor och avgifter och hur mycket som är riktiga skulder vore väldigt intressant att veta. Jag skrev till Kronofogden, frågade och fick följande svar;

Hej,
Vi kan tyvär inte ta fram denna uppgift.
Men återkom gärna efter sommaren. Vi håller på att arbeta om ett nytt system för att kunna ta fram denna typ av information.
När det blir klart kan jag inte svara på idag.

MVH Jonas Gustafsson

Jag kan inte låta bli att tycka att det är hysteriskt roligt; Sveriges befolkning har en skuld på över 60 miljarder som ligger hos Kronofogden och ingen vet vad skulden består av... Jonas, jag lovar att höra av mig efter sommaren och tack för ditt svar.

Det börjar bli dags att avsluta det här nu och jag gör det på följande vis; Om jag 1974 hade resonerat och tänkt som ett inkassobolag så hade dom tre kronor som Erik lånat av mig snabbt växt till sisådär en 400:- och Mike hade 1988 helt plötsligt varit skyldig 6.200:-, minst. Dom av er som nu tycker att det hade varit rätt och rimligt räcker upp en hand. (paus) Jag ser tre händer, Bettan, Anti och Classe sitter och viftar därborta i hörnet, förbannade tokdjävlar.


Kumlabunkern nästa...


När ni har hämtat er från denna skildring av våld, fasa och laglöshet så tycker jag att ni ska ta och besöka följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting:

torsdag 18 mars 2010

Dwight ber om ursäkt

Jag har tidigare lite smått berört min barndom på den här sidan och jag tänkte då och då fortsätta med det, idag till exempel.

Eftersom jag växte upp hos en trollfamilj, som köpt mig av socialtjänsten, och bodde djupt in i skogen så var min kontakt med jämnåriga mycket begränsad. Till det att jag var fem och ett halvt år gammal så bodde min ett år äldre syster hos samma familj, men dom särade på oss efter att vi vid upprepade tillfällen hade försökt döda varandra. Efter det så dröjde det ungefär arton månader innan jag hade någon närmare kontakt med andra barn.

Att jag överhuvud taget kom att träffa andra barn berodde på att vi har skolplikt i det här landet och en sensommardag så fick jag veta att nu var det dags för läroanstalten. Min fosterfar stoppade in mig i sin Opel Rekord, körde mig till en skolgård där det, i mina ögon, stod 125.000 barn och stirrade elakt på mig. Han sa till mig att sköta mig och körde sedan sin väg. Två minuter senare var jag inblandad i dagens första slagsmål. Jag hade som barn ett helt förjävligt humör. Ibland gör det sig påmint fortfarande, men det är inte i närheten av dom explosioner av ilska och hat som präglade min barndom. Det här har ju resulterat i att en massa människor har fått ont eller blivit ledsna och jag skulle nu vilja be några av dom om ursäkt. Jag tar inte med alla, så mycket tid har jag inte, och jag håller mig inte strikt till kronologin utan tar dom i den ordning jag minns dom.
  • Kära syster - Förlåt att jag försökte att kväva dig med grus.
  • Lars - Förlåt att jag bet dig i benet den där vår första skoldag.
  • Henrik - Förlåt att jag försökte att peta ut dina ögon med en vass pinne.
  • Johan - Förlåt att jag knuffade ner dig i ån och sedan kastade sten på dig.
  • Jan - Förlåt att jag hängde upp dig på en krok i skolans kapprum.
  • Petter - Förlåt att jag slog dig så att du fick åka till sjukhus. Jag hoppas att du lärde dig att uppföra dig bara, jag lärde mig att tygla mitt humör.
Sedan har jag några till som jag vill be om ursäkt, fast då av en helt annan orsak...
  • Claes Månsson
  • Christina Husmark-Pehrsson
  • Gunnar Axén
  • Fredrik Reinfeldt
  • Thomas Bodström
  • Anders Borg
  • Anti Avsan
  • Beatrice Ask
  • och ett antal till, bland annat större delen av Konungarikets politiker.
Här vill jag be om ursäkt för att jag inte varit tydlig nog. Eftersom ni fortfarande befinner er i landet och fortsätter att uttala er så har ni antagligen inte begripit vad jag försökt att säga er. Jag ska förtydliga lite; ni inte är önskvärda inom landets gränser. Ni har med råge förverkat er rätt att trampa på Svensk mark. Ta för satan och ge er av så att jag slipper höra, se, förnimma er. Eventuellt, kanske, förhoppningsvis så finns det fortfarande kannibaler någonstans på vår planet. ÅK DIT! NU! SOFORT!



Om jag hade mindre hår, glasögon och en ful slips så skulle jag se ut så här


söndag 7 mars 2010

Dwight tänker på dreglande idioter

Kronofogdens regler är så utformade att det ska vara svårt, helst omöjligt, att betala sina skulder inom en rimlig tid. Räntor och avgifter ska betalas innan kapitalskulden, vilket gör att skulden fortsätter att växa även om du betalar så mycket du kan. För dom flesta överskuldsatta innebär det här att en skuld som skulle kunnat betalas av inom en någorlunda rimlig tid finns kvar i åratal, ibland på livstid. Givetvis så får det enorma konsekvenser på din vardag. Här är en;

Om du har skulder hos Kronofogden så ska du helst inte vara gift eller sambo.

Det sägs klart och tydligt att skulder är personliga och inte kan krävas av en tredje part. Men det kringår myndigheterna genom att hävda att man har försörjningsplikt gentemot varandra. Det innebär alltså att ni båda får leva på existensminimum tills den dag alla dina skulder är betalda, i vissa fall till den dag dom spikar igen kistan och gräver ner dig. Och märk väl att detta gäller alla skulder, även sådana du har haft sedan åratal innan ni ens var medvetna om varandras existens. Kronofogden kan inte ta pengar från din partners lön, men tar då istället så pass mycket från din inkomst att du måste bli helt försörjd av din sambo/make/maka. Får du löneförhöjning så tar fogden mer pengar från dig, får din fru/man löneförhöjning så tar fogden mer pengar av dig. Byt till en billigare bostad så tar fogden mer från dig. Det kvittar vad ni gör, situationen är densamma alltmedan räntan tickar. Vid en eventuell utmätning räknas allt som finns i bostaden som din egendom och kan då utmätas, även servisen din fru/man fick ärva efter den djupt saknade faster Agda.

När Ask och Avsan står i riksdagen och tjatar om att det måste finnas en ”balans” så ska du veta att den balans dom eftersträvar inte kommer att påverka din vågskål i någon positiv riktning. Balans i deras värld innebär att borgenärerna och ockrarna på inkassobolagen ska få det ännu lättare att ta faster Agdas servis samt att indirekt tvinga din make/maka betala dina skulder. Det här får mig att fundera på om det inte är dags att införa någon slags undre gräns för riksdagsmännens IQ, dom borde åtminstone ligga över gränsen för dreglande idiot innan dom hamnar i beslutsställning. Annars kan vi införa ett förbud mot att vara korkad och elak, för det här är frågan om ren djävla dumhet i kombination med ondska.

I filmen ”Den Enfaldige Mördaren” ber en man vid namn Månsson, inte Claes, om anstånd med hyran hos fabrikörn, utmärkt spelad av Hans Alfredsson. Uppskov medges ej och Månsson får låna och tigga ihop pengar till hyran. När han överlämnar sedelbunten till fabrikörn säger denne med ett leende; ”Månsson ska inte tro att jag bryr mig om den här skitsumman, det är inte det. Det är principen”, varpå han slänger pengarna i den öppna spisen. Fabrikörn skulle bli en alldeles utmärkt politiker eller Kronofogde.

Fabrikörn


Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

tisdag 2 mars 2010

Dwight tänker på får och svagsinta!

Allt jag säger här har sagts förut, av mig och av andra. Allt jag säger här behöver tydligen sägas igen, av mig och av andra...

Det finns mellan 500 & 600-tusen överskuldsatta i Konungariket Sverige och trots vad resterande del av befolkningen tror sig veta är de flesta INTE meriterade för att vara med i TV-shoven Lyxfällan. Med andra ord är det inte frågan om människor som glassar med kreditkortet utan att förstå att det ska betalas också, har en matbudget på 10.000:- i månaden och prompt måste ha tre Ferrari i garaget. Det är frågan om människor som inte har något kort överhuvudtaget, som möjligtvis har en matbudget på en tusenlapp och inte ens har råd med ett busskort. Och kanske viktigast av allt; det är människor som inte KAN betala sina skulder för att den Svenska lagen ser ut som den gör. Människor vars skulder stiger trots att man betalar flera tusen i månaden. Människor som blir ålagda att betala sådana avgifter och räntor, i ockerklass, att det inte går att komma ikapp.

Bankerna tycker att det här är fullt rimligt. Inkassobolagen tycker att det här är ett alldeles underbart system eftersom dom kan köpa en avskriven skuld och sedan ha laglig rätt att driva in den 10, 20, 30 gånger om, ofta med hjälp av Svenska staten. Även riksdagspartierna med Moderaterna och Socialdemokraterna i spetsen är nöjda med rådande regler och bestämelser. Det finns visserligen en och annan riksdagsledamot som försöker prata om överskuldsättning och dessutom besitter en hel del kunskap i frågan, Jan Ertsborn är en och Egon Frid är en annan. Dom blir dock överkörda av ignoranta får som står och yrar om att det måste finnas en balans, ett ord dom gillar att använda men som dom totalt saknar vetskap om betydelsen av.

Nu är ju jag en ödmjuk och vänlig människa, men om jag inte vore det så skulle jag förespråka att ”fåren” skulle få sig ett rejält kok stryk så att dom slutar upp med att stå och orera om saker dom inte begriper. Men nu gör jag alltså inte det... för att jag är ödmjuk... och vänlig... Jag frågar istället, ännu en gång, hur mycket pengar Inkassomaffian ger riksdagspartierna för att ledamöterna ska bete sig just som ignoranta får. För jag kan inte tänka mig att man vill stå i en talarstol och prata som en svagsint utan att få en rejäl ekonomisk ersättning för det.

OBS. Jag är medveten om att det där med får är en dålig liknelse, får är trevliga djur och jag hyser stor respekt för dom. Alltså vill jag be alla Sveriges får om ursäkt i händelse av att dom skulle känna sig kränkta. För att undvika internationella kriser och konflikter så vill jag även, på förhand, be Egyptiska och Nya Zeeländska får om ursäkt. Inte heller får bosatta i Kenya, Ukraina eller någon annanstans i världen ska känna att jag jämställer dom med Avsan och Ask. Jag har givetvis inte heller något emot dom som är svagsinta från födsel eller genom olyckshändelse. Det är dom som arbetat sig till idioti och dumhet med flit som jag känner ett ganska rejält förakt för.


Det här är inte ett Riksdagsmöte, det är en fårskock


Vi återvänder till dessa 500 – 600.000 överskuldsatta en stund. Om vi räknar lågt, mycket lågt, och säger att det för var och en av dessa individer finns en nära anhörig, barn, fru, man, sambo eller liknande. Då blir siffran på människor som är drabbade av Inkassobolagens terror, kronofogdens robotaktiga ”utförande av plikt” och Riksdagens förbannade blind, döv och stumhet över en miljon. Om var fjärde av dessa skulle tycka att det vore rimligt att även dom har en representant i Riksdagen så...

Så ...vill ni ha ett gäng riktiga människor i beslutande ställning, inte några som är uppfostrade på en partiexpedition och mest ägnar sig åt att vänta på Riksdagsmannapensionen? ...vill ni att ett antal personer som vet vad överskuldsättning innebär ska kunna tala för er? Ett gäng ”Fattiga Riddare”? Svara ja och skriv ut det här dokumentet, samla in så många namnunderskrifter ni kan och skicka det sedan till;Insolvens Stockholm, Box 761, 12002 ÅRSTA. Gör det nu så blir alla lyckliga. Observera att en underskrift inte innebär något medlemsskap i "Partiet Fattiga Riddare", det innebär inte heller att man avger några som helst löften att rösta eller valarbeta. Det enda man gör med sin namnteckning är att ge sitt bifall till registrering av ”Partiet Fattiga Riddare”.


Läs även andra bloggares åsikter om ,, , ,

onsdag 10 februari 2010

Dwight har slutat skaka, men är fortfarande lite orolig...

När det debatteras överkuldsättning i riksdagen ser det väldigt folktomt ut. Beatrice Ask är i vilket fall där och läser upp något hon krafsat ner i all hast. Även min nya idol och förebild Anti Avsan är där och pratar passionerat om saker han uppenbarligen inte vet något om. Båda pratar om balans, det är bra. Eller... det skulle kunna vara bra... För balans är eftersträvansvärt. I dagsläget är det helt klart inkassomaffian och deras intressen som väger tyngst.

Ask är väldigt skojig när hon rabblar upp några av dom tunga remissinstanser som kommer med invändningar mot en ny lagstiftning; Riksbanken, Finansinspektion, CSN, ja sedan orkar hon inte mer utan säger att "listan är väldigt lång". Tro fan det. Sen är hon lite rart naiv när hon säger att det ligger i allas intressen att folk ska kunna betala sina skulder. Hade hon en lite djupare insikt i hur saker och ting fungerar så skulle kanske även hon inse att det finns dom som lever gott på att folk är skuldsata under lång tid, helst livet ut...

Jag orkar inte mer, gör så att ni tar och lyssnar på Beatrice Ask & Egon Frid här istället. För att kunna göra det behöver ni något som kallas Real Player, en sådan är gratis och ni hittar den här.

Glöm inte bort att läsa boken om Anti Avsan, den hittar ni här.


Lite saker från Antis souvenirhylla