Dwight ber om ursäkt

Jag har tidigare lite smått berört min barndom på den här sidan och jag tänkte då och då fortsätta med det, idag till exempel.

Eftersom jag växte upp hos en trollfamilj, som köpt mig av socialtjänsten, och bodde djupt in i skogen så var min kontakt med jämnåriga mycket begränsad. Till det att jag var fem och ett halvt år gammal så bodde min ett år äldre syster hos samma familj, men dom särade på oss efter att vi vid upprepade tillfällen hade försökt döda varandra. Efter det så dröjde det ungefär arton månader innan jag hade någon närmare kontakt med andra barn.

Att jag överhuvud taget kom att träffa andra barn berodde på att vi har skolplikt i det här landet och en sensommardag så fick jag veta att nu var det dags för läroanstalten. Min fosterfar stoppade in mig i sin Opel Rekord, körde mig till en skolgård där det, i mina ögon, stod 125.000 barn och stirrade elakt på mig. Han sa till mig att sköta mig och körde sedan sin väg. Två minuter senare var jag inblandad i dagens första slagsmål. Jag hade som barn ett helt förjävligt humör. Ibland gör det sig påmint fortfarande, men det är inte i närheten av dom explosioner av ilska och hat som präglade min barndom. Det här har ju resulterat i att en massa människor har fått ont eller blivit ledsna och jag skulle nu vilja be några av dom om ursäkt. Jag tar inte med alla, så mycket tid har jag inte, och jag håller mig inte strikt till kronologin utan tar dom i den ordning jag minns dom.

• Kära syster - Förlåt att jag försökte att kväva dig med grus.
• Lars - Förlåt att jag bet dig i benet den där vår första skoldag.
• Henrik - Förlåt att jag försökte att peta ut dina ögon med en vass pinne.
• Johan - Förlåt att jag knuffade ner dig i ån och sedan kastade sten på dig.
• Jan - Förlåt att jag hängde upp dig på en krok i skolans kapprum.
• Petter - Förlåt att jag slog dig så att du fick åka till sjukhus. Jag hoppas att du lärde dig att uppföra dig bara, jag lärde mig att tygla mitt humör.

Sedan har jag några till som jag vill be om ursäkt, fast då av en helt annan orsak...

• Claes Månsson
• Christina Husmark-Pehrsson
• Gunnar Axén
• Fredrik Reinfeldt
• Thomas Bodström
• Anders Borg
• Anti Avsan
• Beatrice Ask
• och ett antal till, bland annat större delen av Konungarikets politiker.

Här vill jag be om ursäkt för att jag inte varit tydlig nog. Eftersom ni fortfarande befinner er i landet och fortsätter att uttala er så har ni antagligen inte begripit vad jag försökt att säga er. Jag ska förtydliga lite; ni inte är önskvärda inom landets gränser. Ni har med råge förverkat er rätt att trampa på Svensk mark. Ta för satan och ge er av så att jag slipper höra, se, förnimma er. Eventuellt, kanske, förhoppningsvis så finns det fortfarande kannibaler någonstans på vår planet. ÅK DIT! NU! SOFORT!

Om jag hade mindre hår, glasögon och en ful slips så skulle jag se ut så här

Läs mer om Christina Husmark-Pehrsson Samhälle Politik Barndom Fredrik Reinfeldt Beatrice Ask Claes Månsson Anti Avsan Gunnar Axén, galningar, Thomas Bodström,

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Dwight gläds med riksdagsmännen

Idag såg jag på den där saken som kallas text-TV att riksdagsmän som blir arbetslösa ska utrustas med jobbcoacher för att kunna hitta tillbaka till arbetslivet och inte ligga skattebetalarna till last. Det tycker jag är en alldeles utmärkt bra idé.

Vad jag inte begriper är varför dom ska få en egen privat coach till en kostnad av 50.000:-, det finns ju jobbcoacher på arbetsförmedlingen som kan hjälpa dom genom hypnos och healing. För jag antar att efter avslutat arbete i riksdagen så ska dom anmäla sig på arbetsförmedlingen första arbetslösa dagen och sedan söka ersättning från A-kassan där dom borde kunna kvittera ut 14.900 riksdaler minus skatt. Möjligtvis kan det där med A-kassan stupa på att man är tvungen att ha arbetat för att vara berättigad till ersättning.

Men, kära riksdagsmän, misströsta icke. Er kollega Christina Husmark-Pehrsson vet råd; ni kan komplettera er alfa-kassa med försörjningsstöd. Kom bara ihåg att ni måste sälja av med hus, bil, båt, smycken, antikviteter, arvegods, golfklubbor och annat av värde INNAN ni kan få pengar från försörjningsstödskontoret.

Husmark-Pehrsson får lära sig att söka jobb

Läs mer om Christina Husmark-Pehrsson Samhälle Politik Jobbcoacher Försörjningsstöd

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Dwight säger emot sig själv

När du av en eller annan anledning uppbär försörjningsstöd från kommunen är det tänkt att fungera under en kortare tid, beloppet är beräknat så att du ska kunna hålla dig vid liv och inte mycket mer. När du har löneutmätning så får du behålla ungefär samma summa som försörjningsstödet, ibland mindre eftersom kronofogden inte räknar med att du kan behöva el, tandvård och annat lyx. Skillnaden är att en löneutmätning är tänkt att pågå tills skulden är betald, hur länge det än dröjer. Två år, fyrtio år, för alltid...

Tillhör du gruppen evighetsgäldenärer så kommer skulden inte att försvinna hur mycket du än jobbar, får du löneförhöjning så får du behålla exakt lika mycket som tidigare och en lite större summa går till att betala av räntorna på skulden. Räntor, som är i ockerklass, och hittepå-avgifter ska, av någon märklig anledning, betalas först vilket gör att det sammanlagda skuldbeloppet stiger trots att du betalar år efter år.

En fråga man bör ställa sig nu är varför inte samtliga livstidsgäldenärer säger upp sig från sina arbeten, lever på soc. Jag tror att det beror på att det till största delen är fråga om hederliga människor som vill bidra med det dom kan och inte har en tanke på att försöka smita undan, alltså tvärtemot den bild som politiker från olika läger och media försöker måla upp.

Det här antar jag att alla vet, tänkte bara att jag skulle påpeka det ifall det skulle vara någon som inte gör det. Och nu ska jag övergå till delen där jag ägnar mig åt att säga emot mig själv...

Förutom att tigga och snatta är svartarbete ett sätt att skaffa sig en någorlunda dräglig tillvaro. Svartarbete skulle med lite vilja kallas stöld av allmänna medel och det finns ett talesätt som lyder ”tillfället gör tjuven”. Jag vill nog påstå att i det här fallet är det behovet som är den utlösande faktorn, alltså "behovet gör tjuven". Om du säger till någon som levt på existensminimum i tio år att han får tvåtusen svart för att byta topplockspackning på din Volvo Amazon så är det inte särskilt troligt att han säger att han helst vill göra det vitt. (Är det däremot frågan om en SAAB-V4 så kommer han inte att anta erbjudandet, vare sig det är svart eller vitt.) Jag påstår inte att den svarta arbetsmarknaden skulle försvinna om dom överskuldsatta blev mänskligt behandlade, men den skulle med all säkerhet minska. Och slutligen; jag har långt större förståelse för en evighetsgäldenär som jobbar utan skattemyndighetens vetskap än för en höginkomsttagare som vill ha bidrag till städhjälp.

Nu tycker jag att det är på sin plats att ni läser något vettigt, och det gör ni förslagsvis på följande bloggar:

Signerat Sthlm

Ljuramannen

Resurspank

Skuldsatt

No Cash

Villerider

Obestånd

Inspirera

Nollkoll

Johnny Rocker

Affes Blogg

Att Göra Rätt För Sig

Projekt på Riktigt

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om Partiet Fattiga Riddare, Nu är det NOG, utanförskap, Val 2010,Beatrice Ask, Fattiga Riddare, svartjobb, arbeta svart, tigga, fattigdom, verkställighet, kronofogden, obestånd, skulder

Dwight funderar på utanförskap

Enligt min ordlista så betyder utanförskap ”att inte (få) tillhöra en viss gemenskap”. Det finns en hel drös med gemenskaper som jag inte tillhör och det finns en väldans massa som jag inte får tillhöra och det finns ett övermått av gemenskaper som jag inte vill tillhöra. Moderata samlingspartiet, Pingstkyrkan och Älgö Vägförening är några exempel på det sistnämnda. När Fredrik Reinfeldt står och mässar om utanförskapet så tror jag dock inte att han avser några av dessa.

Vad jag får det till så är det arbete och inget annat som avses. Vilket, i mina öron, låter som att har du inget arbete så är du inget värd, arbeta ska du vare sig det behövs eller inte. Finns det inga jobb så ska det arbetas ändå. Och det här får mig att tänka på dom arbetsmarknadsåtgärder som jag då och då drabbats av. Det har varit under såväl borgerligt som socialdemokratiskt styre, så i det fallet ser jag ingen som helst skillnad mellan de politiska blocken.

Rensa ogräs.

Eftersom det här var i februari så fick vi sitta i en arbetsvagn och vänta på att snön skulle smälta så att ogräset kunde växa upp innan vi hade en möjlighet att rensa bort det.

Reparera sandlårar.

Det här var på den tiden då dom sandlårar som står i gathörnen fortfarande var av trä. När vi efter sju dagar hade reparerat allt som var trasigt så blev vi beordrade att slå sönder dom sandlårar vi just reparerat så att vi skulle ha något att göra, dvs reparera dom ännu en gång.

Reparera tak.

Vi fick reparera taket på ett hus som månaden efter skulle rivas.

Motivationskurs.

Bland det vi skulle ägna oss åt här var att klippa ut bilder vi tyckte syboliserade oss själva ur tidningar, bygga hus av kartonger och måla med vattenfärger. Om det blev någon tid över så skulle vi söka jobb, men inte innan kartonghusen och vattenfärgsmålandet var klart.

Sopa E4:an.

En av dom mer stimulerande arbetsmarknadspolitiska åtgärder jag varit utsatt för. Vi började sju på morgonen med varsin kvast och skyffel, klockan tio fick vi flytta på oss för då kom sopmaskinen och sopade upp det vi eventuellt hade missat. Kvart över tio så fortsatte vi att soppa den nysoppade vägen.

Allt det här har givetvis fått mig att inse att politiker och myndigheter i allmänhet är skvatt galna. Vad tror dom händer om vi lämnar dom arbetslösa ifred? Dom här så kallade åtgärderna och låtsassysselsättningarna kostar fan så mycket mer än vad det kostar att låta folk ha en rimlig A-kassa. Behövs något göras så är chansen att det blir gjort betydligt större ifall myndigheterna låter bli att blanda sig i. Visst, det finns dom som inte vill jobba, men låt dom då för fan slippa. Dom är inte särskillt många och det kostar betydligt mer att försöka mota in dom i fållan med hjälp av meningslösa idiotprojekt än vad det kostar att låta dom vara. Ge dom en peng så att dom klarar sig och lägg energin på dom som faktiskt mår dåligt av att inte ha en regiserad sysselsättning. Alla mår inte dåligt av det så kallade utanförskapet.

Läs även andra bloggares åsikter om utanförskap, arbetslinjen, idiotier
Länk till intressant.se