Visar inlägg med etikett Inkassobolag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Inkassobolag. Visa alla inlägg

söndag 25 april 2010

Dwight frågar ut sig själv

Ibland måste jag stanna upp och se lite på mig själv från ett annat perspektiv. Jag brukar då ställa lite frågor till mig själv och försöka svara på dom så sanningsenligt som möjligt. Den delen som gäller mitt skrivande här och mina ibland ganska råa angrepp på dom jag anser vara fienden är väl det som möjligtvis kan vara av intresse för er som brukar läsa det jag skriver. Dom frågor som avhandlar stränginstrument, böcker, filmer, disk och städning behåller jag för mig själv. Så...

Du gnäller över kronofogden och inkassobolagen, har du inte dig själv att skylla att dom intresserar sig för dig?

Både jo och nej. Balansen mellan mina inkomster och utgifter var ganska hanterbar tills Försäkringskassan tyckte att jag skulle betala 1200:- i månaden i underhåll när jag hade strax under existensminimum att leva på. Givetvis skapade det en skuld som vidarebefordrades till kronofogdemyndigheten. När jag efter en tids sjukskrivning började arbeta igen så fattades ett beslut om införsel på lön, det jag då fick kvar räckte inte till att betala hyran. Det dröjde tre månader innan jag lyckades få beslutet omprövat och fick behålla så pass att jag hade till både hyra och föda. Problemet var att det nu hade skapats en hyresskuld och jag tvingades säga upp hyreskontraktet för att slippa bli vräkt.

Men du hade införsel på lön, då sjunker ju skulderna. Det är ju bara att leva snålt och jobba hårt några år så är det betalt och klart sedan.

Jag har aldrig varit särskilt högavlönad och då, på det glada 90-talet, var jag det absolut inte. Varje månad när kronofogden tog 700:- så skickade Försäkringskassan ett nytt krav på 1200:-. Med andra ord steg skulden med 500:- per månad samtidigt som jag jobbade heltid och levde på existensminimum. När skulder har börjat stiga så går det fort och det genererar lätt nya skulder, försökte jag täppa igen på ena hållet så ökade det bara på det andra. Jag räknade ut att med dom skulder jag hade 1999, hyresskuld och en del annat som tillkommit inräknat, och den betalningstakt jag hade så skulle jag möjligtvis kunna vara skuldfri när jag fyllde 73.

Nu ljuger du!

Nej!

Men var kommer inkassobolagen in i bilden? Försäkringskassan anlitar inte sådana utan vänder sig direkt till Kronofogden.

Först var det ju hyresskulden som hamnade där och ganska fort tredubblades. Sedan när mina skulder bara steg och jag inte såg något slut på det så blev det så att den betalningsmoral jag tidigare hade haft urholkades allt mer. Det var fullständigt meningslöst att betala räkningar som inte hade med direkt överlevnad att göra. Att betala tågbiljetter kändes som rent slöseri eftersom det enda som hände vid en kontroll var att jag fick böter som senare skickades till fogden. Det här är alltså den del där jag erkänner att jag har mig själv att skylla, när jag fullständigt hade gett upp hoppet om att kunna bli skuldfri under min livstid och jag slutar bry mig om ifall skulden var på 200.000:- eller 200.000.000:-. För mig gjorde det ingen som helst skilnad.

Och det är alltså inkassobolagens fel?

Nej, givetvis inte. Men det är deras fel att skulderna som har sålts till dom har fyr- fem- sexdubblats. Att dom lägger på rena fantasiavgifter och räntor som är i ockerklass underlättar ju inte för någon att kunna betala sina skulder. Det blir lätt som i mitt fall då, när man bara ser skuldhelvetet växa så ger man till sist fullständigt fan i om det tillkommer ett eller tio krav till. På så vis så är inkassobolagen indirekt orsaken till mångas skuldberg. Hade dom, inkassobolagen, vett att tygla sitt vinstbegär så att det fanns en möjlighet att bli skuldfri så är jag övertygad om att många skulle vara betydligt försiktigare med sin ekonomi.

Och Svensk Inkassos ordförande Claes Månsson? Varför dessa stundtals grova angrepp på honom?

Classe är ju som sagt ordförande, eller Gudfader, för det som jag kallar inkassomaffian. Läser man det han skriver i branschtidningen ”Säkra Betalningar” så framstår han som en empatilös skitstövel som det är mycket lätt att tycka väldigt illa om. När jag skriver att han antagligen är släkt med Charles Manson, troligtvis medlem i Ku Klux Klan och ryktesvis ser Satan och Elizabeth Bathory som sina stora förebilder är det det enda sätt jag har att få utlopp för min vrede. Alternativet vore våld och det är jag numer helt främande för... för det mesta.

Du brukar säga att du aldrig handlat på kredit och aldrig lånat pengar. Är det verkligen sant?

Jag får revidera det lite. 1990 köpte jag en gitarr för 6.000:- som jag betalade på tre månader och så har jag ett studielån från åttiotalet.

Så då känner du likadant för CSN som du gör för inkassobolagen då?

Nej, absolut inte. Jag hyser inget agg mot någon av dom som jag ursprungligen har varit skyldig pengar och jag skulle med glädje betala dom varenda krona, plus en normal ränta, som jag är eller har varit skyldig dom. Inkassobolagen däremot förtjänar inte ett öre.

Du verkar inte heller ha särskilt höga tankar om allianspolitikerna?

Det är inte bara allianspolitiker som jag ser som obotliga lögnhalsar. Det gäller alla politiker oberoende av partibok.

Så du påstår alltså att alla politiker ljuger?

Nej, inte i början av karriären, det kommer med tiden. Dom flesta tror jag börjar med politik för att dom vill göra Konungariket Sverige till ett bra land att leva i. Sedan i takt med att dom ökar sitt engagemang och blir ekonomiskt beroende av att bli invalda i kommunstyrelsen eller riksdagen så avtar intresset för att förändra och göra gott. En kommunstyrelse- eller riksdagsplats har plötsligt blivit förutsättningen för att dom ska kunna ha två bilar, segelbåt och en månraket, eller vad det nu är som har blivit viktigt i deras tillvaro.

Det gör att dom framför allt hämtar sina åsikter från det som för tillfället står på löpsedlarna. Står det i bladet att Svenska folket är upprörda över att skatorna är svartvita så kan du ge dig fan på att en drös politiker lovar att samtliga landets skator ska målas lila, röda, blå eller gula efter nästa val under förutsättning att just dom blir valda. Alla ger sig in och slåss om rösterna och all politik samlas i en stor ”mittgröt” där vallöften delas ut som konfetti och har ungefär samma värde.

För att gallra lite i politikerleden så anser jag riksdagsmän ska vara oavlönade. Dom ska ha fri bostad, fri föda, ett måttligt klädkonto och ca: 2.000:- i fickpengar per månad. Skaffar dom sig sidoinkomster så åker dom ur riksdagen med omedelbar verkan och får då betala för dom förmåner dom dittills har fått. Tagande av mutor, i vilken storlek det än är, leder ovillkorligt till fem års fängelse. Givetvis ska det inte heller finnas några riksdagspensioner.

Nu sitter du ju och gör dig dum, vem skulle vilja bli politiker under sådana villkor?

Jag är medveten om att jag nu vräker ur mig saker utan att ha tänkt genom dom ordentligt men politiker är överbetalda och behöver inte ta något ansvar för sina beslut och handlingar. När någon minister har gjort bort sig så skriker hans/hennes politiska motståndare att dom ska ta sitt ansvar och avgå. Vad fan är det för sätt att ta ansvar på? Låta någon annan ordna upp eländet man har ställt till med samtidigt som man själv snyftar lite inför presskåren och sedan drar sig tillbaka med en riksdagspension. Nej, skicka dom till arbetsförmedlingen, låt dom söka ersättning från a-kassan och tvinga dom sedan att gå en halvårskurs i att bygga kartonghus och skriva CV.

Slutligen; Vilka tror du vinner allsvenskan i år?

Är du helt jävla dum i huvudet? Jag skiter fullständigt i sånt där förbannat larv... Idiot.

Nu behöver du inte vara otrevlig, det var bara en fråga.

Nej nu jävlar... skulle jag vara otrevlig? Du ska fan få se på otrevlig.

Hjälp...
__________________________________

OK, jag slutar intervjun där, innan jag ger mig själv stryk, och hoppas att jag har blivit lite klokare av det här. Om ni kära läsare har några frågor så får ni gärna ställa dom här nedan så ska jag försöka att svara på dom i ett inlägg framöver.

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 6 april 2010

Dwight som indrivare


Jag tänkte givetvis avvika från ämnet lite idag också, men jag börjar lite försiktigt i rätt kategori som är Fattiga Riddare. Är du skuldsatt så tycker jag absolut att du ska ta en titt på FR’s forum. Där kan du få råd och information angående skulder, inkassobolag, kronofogden och annat relaterat. Att du kan diskutera livet med människor i samma situation, som förstår vad det handlar om, kan vissa dagar vara ovärderligt. Är du inte skuldsatt så tycker jag att du ska titta på forumet och skaffa dig en inblick i hur det ser ut för oss andra. Är du politiker så är det din förbannade plikt att läsa forumet dagligen, då finns chansen att du så småningom börjar förstå att det är riktiga människor som det handlar om.

Så, då viker vi av och tar en liten tur längs vägen som leder till mitt förflutna, en värld fylld av mörker, ondska och sånt. En varning; det här är inte för känsliga och ni läser det helt på egen risk.

1974 lånade Erik tre kronor av mig för att köpa en serietidning. Han vägrade lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så kom hans storebror och gav mig stryk. Givetvis slutade jag inte att fråga, jag utökade bara med att själv ge Erik stryk innan själva frågandet, stryk av hans storebror fick jag hur jag än gjorde. Det höll på så här i ca två månader ända tills Erik fick hjärnskakning och jag fick en tand utslagen. Först då var det någon vuxen som började undra vad fan vi höll på med. Vi fick gå till rektorn som förhörde oss och sedan ringde Eriks föräldrar och ”dom där jag bodde hos”. Dagen efter fick jag mina pengar, utan ränta och avgifter. Jag spenderade dom på godis som jag delade med Erik.

1988 lånade Mike 800:- av mig för att köpa sprit och knark. Han vägrade att lämna tillbaka pengarna och varje gång jag frågade efter dom så sa han att han inte hade några; ”Ah, va fan, soc strular”, ”Ah, va fan, jag blev rånad på varenda öre” och liknande förklaringar blev ett återkommande inslag i vår konversation. Efter ett par månader så började jag tröttna på situationen. En eftermiddag gick jag hem till honom, slog mig ner i soffan och frågade ännu en gång efter det som för mig då var en smärre förmögenhet. ”Ah, va fan, jag hade lagt ett kuvert med dina kulor i bokhyllan men det är nån som har snott dom” var en ny variant som jag inte hade hört förut. Jag reste mig och plockade fram paketerarkroken jag hade i innerfickan och placerade den i hans ena näsborre. En paketerarkrok är, för er som inte vet, ett verktyg man använder för att dra åt ståltråd runt saker som ser ut att behöva ståltråd runt sig. När man drar i handtaget så roterar själva kroken och ståltråden tvinnas. En sådan hade nu Mike i näsan och när jag drog uppåt så började kroken att sakta snurra. ”Vänta, vänta för fan, jag har lite undanstoppat” skrek han, jag släppte honom och han rotade fram en sedelbunt med cirka tretusen riksdaler. Jag fick mina pengar, utan ränta och avgifter, och sedan gick vi på krogen, jag bjöd på första pilsnern.

Jag har alltså vid minst två tillfällen i mitt liv använt våld och hot om våld för att driva in skulder. Varför håller jag då på och gnäller på inkassobolagen och Kronofogden för? Dom använder ju fullt lagliga vägar för att driva in det jag är skyldig Försäkringskassan, Skattemyndigheten, Radiotjänst, Hyresbostäder, Östgötatrafiken, Telia, Landstinget och ett antal till. I mitt fall är det inte frågan om att jag är skyldig tre kronor eller åttahundra kronor, det är sammanlagt hundratusentals som det är frågan om.

Borde inte jag då ha ett kok stryk? Borde inte jag få en krok i näsan? Eller är det så att jag anser mig bättre än inkassobolagen, bättre än Kronofogden? Är jag av den åsikten att jag har rätt att, med vilka medel som helst, ta det som är mitt men att ingen ska komma att kräva någonting av mig? Svaret är att jag inte skulle ha några invändningar mot att betala det jag är skyldig någon av dom jag räknade upp här ovan. Dom har jag haft en avtal, eller något liknande, med och jag har inte kunnat fullfölja min del, jag har alltså inte kunnat betala. Ett flertal av dom har sedan tyvärr sålt skulderna till diverse olika gangsterligor som går under samlingsnamnet inkassobolag.

Jag har aldrig ingått några som helst avtal eller uppgörelser med intrium-justitia, alektum, sergel eller några av deras kollegor i inkassobranschen. Trots det så svämmar brevlådan över med krav på rent påhittade summor. Dom 75.000:- som ett av inkassobolagen vill ha av mig var från början en skuld på 12.000:-, resterande 63.000:- är ränta och avgifter. I min värld är det att jämföra med stöld och det är inkassobolagen, med Claes Månsson som ligachef, som är skurkarna. Tjuvaktiga as.

Hur mycket av dom 65-70 miljarder som kronofogden vill ha av Konungarikets innevånare som består av räntor och avgifter och hur mycket som är riktiga skulder vore väldigt intressant att veta. Jag skrev till Kronofogden, frågade och fick följande svar;

Hej,
Vi kan tyvär inte ta fram denna uppgift.
Men återkom gärna efter sommaren. Vi håller på att arbeta om ett nytt system för att kunna ta fram denna typ av information.
När det blir klart kan jag inte svara på idag.

MVH Jonas Gustafsson

Jag kan inte låta bli att tycka att det är hysteriskt roligt; Sveriges befolkning har en skuld på över 60 miljarder som ligger hos Kronofogden och ingen vet vad skulden består av... Jonas, jag lovar att höra av mig efter sommaren och tack för ditt svar.

Det börjar bli dags att avsluta det här nu och jag gör det på följande vis; Om jag 1974 hade resonerat och tänkt som ett inkassobolag så hade dom tre kronor som Erik lånat av mig snabbt växt till sisådär en 400:- och Mike hade 1988 helt plötsligt varit skyldig 6.200:-, minst. Dom av er som nu tycker att det hade varit rätt och rimligt räcker upp en hand. (paus) Jag ser tre händer, Bettan, Anti och Classe sitter och viftar därborta i hörnet, förbannade tokdjävlar.


Kumlabunkern nästa...


När ni har hämtat er från denna skildring av våld, fasa och laglöshet så tycker jag att ni ska ta och besöka följande damer och herrar och se vad dom har för syn på saker och ting:

söndag 7 mars 2010

Dwight tänker på dreglande idioter

Kronofogdens regler är så utformade att det ska vara svårt, helst omöjligt, att betala sina skulder inom en rimlig tid. Räntor och avgifter ska betalas innan kapitalskulden, vilket gör att skulden fortsätter att växa även om du betalar så mycket du kan. För dom flesta överskuldsatta innebär det här att en skuld som skulle kunnat betalas av inom en någorlunda rimlig tid finns kvar i åratal, ibland på livstid. Givetvis så får det enorma konsekvenser på din vardag. Här är en;

Om du har skulder hos Kronofogden så ska du helst inte vara gift eller sambo.

Det sägs klart och tydligt att skulder är personliga och inte kan krävas av en tredje part. Men det kringår myndigheterna genom att hävda att man har försörjningsplikt gentemot varandra. Det innebär alltså att ni båda får leva på existensminimum tills den dag alla dina skulder är betalda, i vissa fall till den dag dom spikar igen kistan och gräver ner dig. Och märk väl att detta gäller alla skulder, även sådana du har haft sedan åratal innan ni ens var medvetna om varandras existens. Kronofogden kan inte ta pengar från din partners lön, men tar då istället så pass mycket från din inkomst att du måste bli helt försörjd av din sambo/make/maka. Får du löneförhöjning så tar fogden mer pengar från dig, får din fru/man löneförhöjning så tar fogden mer pengar av dig. Byt till en billigare bostad så tar fogden mer från dig. Det kvittar vad ni gör, situationen är densamma alltmedan räntan tickar. Vid en eventuell utmätning räknas allt som finns i bostaden som din egendom och kan då utmätas, även servisen din fru/man fick ärva efter den djupt saknade faster Agda.

När Ask och Avsan står i riksdagen och tjatar om att det måste finnas en ”balans” så ska du veta att den balans dom eftersträvar inte kommer att påverka din vågskål i någon positiv riktning. Balans i deras värld innebär att borgenärerna och ockrarna på inkassobolagen ska få det ännu lättare att ta faster Agdas servis samt att indirekt tvinga din make/maka betala dina skulder. Det här får mig att fundera på om det inte är dags att införa någon slags undre gräns för riksdagsmännens IQ, dom borde åtminstone ligga över gränsen för dreglande idiot innan dom hamnar i beslutsställning. Annars kan vi införa ett förbud mot att vara korkad och elak, för det här är frågan om ren djävla dumhet i kombination med ondska.

I filmen ”Den Enfaldige Mördaren” ber en man vid namn Månsson, inte Claes, om anstånd med hyran hos fabrikörn, utmärkt spelad av Hans Alfredsson. Uppskov medges ej och Månsson får låna och tigga ihop pengar till hyran. När han överlämnar sedelbunten till fabrikörn säger denne med ett leende; ”Månsson ska inte tro att jag bryr mig om den här skitsumman, det är inte det. Det är principen”, varpå han slänger pengarna i den öppna spisen. Fabrikörn skulle bli en alldeles utmärkt politiker eller Kronofogde.

Fabrikörn


Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

tisdag 2 februari 2010

Dwight upprepar sig en smula.

I de flesta dagstidningar kan man lämna kommentarer till artiklar. När jag läser dom så hoppas jag, för mänsklighetens överlevnads skull, att det är tre – fyra personer som använder sig av en mängd pseudonymer. Så satans mycket hat och dumhet som står här ser man sällan annars. Särskilt när det är frågan om sjukdom och skulder är kommentarerna på Cro Magnon-nivå. Om folk med den här människosynen förökar sig så kommer dom att föra gener och beteende vidare till nästa generation och slutet för Homo Sapiens är då nära förestående. Jag har sagt det här förut, men ibland vill jag upprepa mig. Jag har sagt det här förut, men ibland vill jag upprepa mig.

Det är, har varit och kommer antagligen att fortsätta vara ett intensivt käbblande om sjukförsäkringarna i media och på andra ställen där människor samlas och hatar lite ihop. Det mesta har sagts från alla håll och jag vet inte om jag kan tillföra särskillt mycket. Jag kan dock uppmana er att läsa det här som stod i DN härom dagen.

Givetvis finns det en och annan sjukskriven som skulle kunna arbeta, men... Utred först, och visar det sig att vederbörande är i stånd att gå till gruvan så kan man avsluta sjukskrivningen då. Att sparka ut folk från sjukförsäkringen och sedan utreda huruvida dom är sjuka eller inte tyder ju på att man antingen är korkad, eller att man är dum i huvudet, eller att man gillar att jävlas med folk. Nå... Axén, Husmark Pehrson, Reinfeldt... Vilket är det?

Jag vill be er att gå till namnlistan 50.000 röster, läsa vad som står där och sedan skriva på.

Ni kan även besöka RESURS och få en motvikt till tidningarnas hatkommentarer och mitt svammel.

Idag, Onsdag 3/2, så sägs det att Kronofogden ska presentera statistik om SMS-lån och att det är något nytt dom kommer med. Så jag tar för givet att det inte rör sig om att en mängd människor hamnar hos Kronofogden på grund av SMS-lån, att SMS-lån har höga räntor och avgifter, att flera företag som ägnar sig åt SMS-lån ägs av inkassobolag som genom dessa lån skaffar nya ”kunder”, för inget av detta är någon nyhet.

Jag personligen tror att nyheten består av att Kronofogden kommer att stena dom ansvariga på nästa inkassobolag som kommer och vill ha hjälp med att driva in skulder som dom själva har hjälpt till att skapa. Det här kommer att äga rum på Sergels Torg i huvudstaden Lördag den 24:e April och direktsändas i TV1. Alla gäldenärer i Sverige kommer att få en personlig inbjudan per post i mitten av Mars, sten finns på plats och lämnas ut mot uppvisande av inbjudan. Kaffe och vetebullar kommer att serveras till självkostnadspris. Det är vad jag tror.

Ni kan idag, Onsdag 3/2, lyssna på radioprogrammet Plånboken i P1 med start kl: 10:05, där lär ni få veta om jag har rätt eller inte. Missar ni sändningstiden så går det att lyssna i efterhand, här.

En anställd på Kronofogden pekar och visar.

Här kan ni läsa mer om viktiga saker;

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Läs andra bloggar om , ,

Länk till intressant.se

onsdag 20 januari 2010

Dwight tycker att vissa lyckas med att misslyckas utan att ens ha försökt att lyckas

Om man ska skriva något om regeringens misslyckande med att få till en ny skuldsaneringslag så blir det ganska tunt, ett misslyckande kräver att man åtminstone har gjort ett försök. Jag ser inget som tyder på att det har gjorts något seriöst menat sådant. Riksdagsmannen Jan Ertsborn lägger fram ett förslag på en ny lag, alla partier samtycker, banker och inkassobolag samtycker inte, Moderaterna ändrar sig. Möjligtvis kan det vara så att Moderaterna är rädda för att framstå som mänskliga, Gud förbjude. Och så spelar det möjligtvis in att bara är åtta månader kvar till valet nu och då tycker sig regeringen ha viktigare saker att syssla med; hotet om ett eventuellt maktskifte gör att det är bråttom med att privatisera allt som går, riva ner dom trygghetssystem som finns kvar, återställa den ordning som rådde innan ”vänsterflum” som allmän rösträtt och liknande infördes. Givetvis finns det då inte tid för att ägna sig åt att skapa en möjlighet till en dräglig tillvaro för 500.000 medborgare. OK, jag överdriver lite, men bara ytterst lite.

Det känns i alla fall betryggande att oppositionspartierna har kommit med stark kritik mot regeringens hantering av skuldsaneringsfrågan.... VA? Har dom inte? Inte ett ljud? Nej, givetvis inte, dom har annat för sig än att tänka på vad det här betyder för den halvmiljon svenskar som lever under det ok som kallas överskuldsättning. Det här stärker mig givetvis i min uppfattning att riksdagsmän inte ska röstas utan lottas fram. Varje svensk över 18 år är nominerad, bara att snurra tombolan, dra 349 namn och vi får med all säkerhet en mer representativ sammansättning av styrande än vad vi har i dag.

När jag läser dom artiklar som trots allt skrivits om skuldsaneringslagen som kom av sig, så läser jag också, mot bättre vetande, läsarkommentarerna. Det finns nog inget som driver mig så nära hjärnblödning som läsarkommentarer, ibland undrar jag hur mycket tid vissa har lagt ned för att bli så intolleranta, så ogina och stundtals så totalt dumma i huvudet som dom framställer sig. Dom kan ju inte födas sådana, väl? Det verkar som att en stor del av befolkningen hämtar sin kunskap om överskuldsättning från TV-programmet ”Lyxfällan” och tror att det har något med verkligheten att göra. Det är lite skrämmande...


Så här bor den genomsnittlige evighetsgäldenären...

...och så här bor alla andra, om man ska tro Claes!


Här kan ni läsa mer om livet och andra viktiga saker;

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.


Länk till intressant.se


tisdag 12 januari 2010

Dwight granskar Svenska medier

Jag har fått den uppfattningen att överskuldsattas situation inte uppmärksammas i media, eller uppmärksammas mycket litet. Om det görs så handlar det elva gånger av tio antingen om någon som ägnat sig åt så kallad lyxkonsumtion eller om någon stackars femåring som har dragit på sig trettiosjutusen parkeringsböter a´ 900:-. Inte, absolut inte, om dom som har blivit skuldsatta på grund av skilsmässa, sjukdom eller arbetslöshet. Inte heller handlar det om inkassobolagens maffiametoder eller Kronofogdens torpedjobb åt dessa.

Jag gjorde en vetenskaplig undersökning för att se om det stämmer och samtidigt se vad den Svenska pressen tycker är viktigt. Kvällstidningarnas löpsedlar rapporterar med jämna mellanrum att Laila Bagge, eller någon annan kändis, visat röven för hundratjugonde gången eller att någon lokalpolitiker har varit full och pissat i en rabatt. Det är möjligt att det är viktigt och påverkar många människors liv. Eftersom jag av ren självbevarelsedrift försöker undvika att umgås med 99,9999995% av befolkningen är jag mycket lite insatt i hur allmänheten tänker, resonerar och prioriterar.

Min högst vetenskapliga undersökning gick till så att jag gick in på fyra tidningars hemsidor, sökte på sex ord och skrev upp hur många träffar jag fick. Orden var; överskuldsättning, normalbelopp, gäldenär, nakenchock, sexdans och otrogen. Tidningarna var; Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Antalet träffar blev i stigande ordning:

  • 11 – Normalbelopp
  • 26 – Överskuldsättning
  • 29 – Sexdans
  • 36 – Gäldenär
  • 261 – Nakenchock
  • 2737 – Otrogen

Sedan drog jag till med att söka på Anna Anka och kom fram till 9061 träffar, men det är utanför protokollet. Det går inte att tävla mot ett Kaliforniskt psykfall från Skåne, det säger sig självt.

Den stora överraskningen är att ordet ”gäldenär” får sju träffar mer än ”sexdans”. Annars tycker jag att mina antaganden bekräftas ganska bra; att medierna anser att en kändisröv är tio gånger viktigare än att över 400.000 människor i Sverige är överskuldsatta och har mycket liten, eller ingen, möjlighet att påverka sin situation.


Diverse viktigheter rapporteras.

Är jag orättvis mot Svenska medier nu? Ja givetvis, dom skriver om en massa annan skit också, men det hör inte till dagens ämne, jag ber att få återkomma med vidare granskningar av den inhemska pressen.


Läs om , ,


Besök nu genast följande sidor annars kommer jag antagligen att kasta sten på er:


Noll Koll
Insolvens Sthlm
Skuldsatt
Obestånd
Villerider
Ljuramannen
Affesblogg
Att Göra Rätt För Sig

Johnny Rocker's Blogg

Inspirera



På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.