Ibland måste jag stanna upp och se lite på mig själv från ett annat perspektiv. Jag brukar då ställa lite frågor till mig själv och försöka svara på dom så sanningsenligt som möjligt. Den delen som gäller mitt skrivande här och mina ibland ganska råa angrepp på dom jag anser vara fienden är väl det som möjligtvis kan vara av intresse för er som brukar läsa det jag skriver. Dom frågor som avhandlar stränginstrument, böcker, filmer, disk och städning behåller jag för mig själv. Så...
Du gnäller över kronofogden och inkassobolagen, har du inte dig själv att skylla att dom intresserar sig för dig?
Både jo och nej. Balansen mellan mina inkomster och utgifter var ganska hanterbar tills Försäkringskassan tyckte att jag skulle betala 1200:- i månaden i underhåll när jag hade strax under existensminimum att leva på. Givetvis skapade det en skuld som vidarebefordrades till kronofogdemyndigheten. När jag efter en tids sjukskrivning började arbeta igen så fattades ett beslut om införsel på lön, det jag då fick kvar räckte inte till att betala hyran. Det dröjde tre månader innan jag lyckades få beslutet omprövat och fick behålla så pass att jag hade till både hyra och föda. Problemet var att det nu hade skapats en hyresskuld och jag tvingades säga upp hyreskontraktet för att slippa bli vräkt.
Men du hade införsel på lön, då sjunker ju skulderna. Det är ju bara att leva snålt och jobba hårt några år så är det betalt och klart sedan.
Jag har aldrig varit särskilt högavlönad och då, på det glada 90-talet, var jag det absolut inte. Varje månad när kronofogden tog 700:- så skickade Försäkringskassan ett nytt krav på 1200:-. Med andra ord steg skulden med 500:- per månad samtidigt som jag jobbade heltid och levde på existensminimum. När skulder har börjat stiga så går det fort och det genererar lätt nya skulder, försökte jag täppa igen på ena hållet så ökade det bara på det andra. Jag räknade ut att med dom skulder jag hade 1999, hyresskuld och en del annat som tillkommit inräknat, och den betalningstakt jag hade så skulle jag möjligtvis kunna vara skuldfri när jag fyllde 73.
Nu ljuger du!
Nej!
Men var kommer inkassobolagen in i bilden? Försäkringskassan anlitar inte sådana utan vänder sig direkt till Kronofogden.
Först var det ju hyresskulden som hamnade där och ganska fort tredubblades. Sedan när mina skulder bara steg och jag inte såg något slut på det så blev det så att den betalningsmoral jag tidigare hade haft urholkades allt mer. Det var fullständigt meningslöst att betala räkningar som inte hade med direkt överlevnad att göra. Att betala tågbiljetter kändes som rent slöseri eftersom det enda som hände vid en kontroll var att jag fick böter som senare skickades till fogden. Det här är alltså den del där jag erkänner att jag har mig själv att skylla, när jag fullständigt hade gett upp hoppet om att kunna bli skuldfri under min livstid och jag slutar bry mig om ifall skulden var på 200.000:- eller 200.000.000:-. För mig gjorde det ingen som helst skilnad.
Och det är alltså inkassobolagens fel?
Nej, givetvis inte. Men det är deras fel att skulderna som har sålts till dom har fyr- fem- sexdubblats. Att dom lägger på rena fantasiavgifter och räntor som är i ockerklass underlättar ju inte för någon att kunna betala sina skulder. Det blir lätt som i mitt fall då, när man bara ser skuldhelvetet växa så ger man till sist fullständigt fan i om det tillkommer ett eller tio krav till. På så vis så är inkassobolagen indirekt orsaken till mångas skuldberg. Hade dom, inkassobolagen, vett att tygla sitt vinstbegär så att det fanns en möjlighet att bli skuldfri så är jag övertygad om att många skulle vara betydligt försiktigare med sin ekonomi.
Och Svensk Inkassos ordförande Claes Månsson? Varför dessa stundtals grova angrepp på honom?
Classe är ju som sagt ordförande, eller Gudfader, för det som jag kallar inkassomaffian. Läser man det han skriver i branschtidningen ”Säkra Betalningar” så framstår han som en empatilös skitstövel som det är mycket lätt att tycka väldigt illa om. När jag skriver att han antagligen är släkt med Charles Manson, troligtvis medlem i Ku Klux Klan och ryktesvis ser Satan och Elizabeth Bathory som sina stora förebilder är det det enda sätt jag har att få utlopp för min vrede. Alternativet vore våld och det är jag numer helt främande för... för det mesta.
Du brukar säga att du aldrig handlat på kredit och aldrig lånat pengar. Är det verkligen sant?
Jag får revidera det lite. 1990 köpte jag en gitarr för 6.000:- som jag betalade på tre månader och så har jag ett studielån från åttiotalet.
Så då känner du likadant för CSN som du gör för inkassobolagen då?
Nej, absolut inte. Jag hyser inget agg mot någon av dom som jag ursprungligen har varit skyldig pengar och jag skulle med glädje betala dom varenda krona, plus en normal ränta, som jag är eller har varit skyldig dom. Inkassobolagen däremot förtjänar inte ett öre.
Du verkar inte heller ha särskilt höga tankar om allianspolitikerna?
Det är inte bara allianspolitiker som jag ser som obotliga lögnhalsar. Det gäller alla politiker oberoende av partibok.
Så du påstår alltså att alla politiker ljuger?
Nej, inte i början av karriären, det kommer med tiden. Dom flesta tror jag börjar med politik för att dom vill göra Konungariket Sverige till ett bra land att leva i. Sedan i takt med att dom ökar sitt engagemang och blir ekonomiskt beroende av att bli invalda i kommunstyrelsen eller riksdagen så avtar intresset för att förändra och göra gott. En kommunstyrelse- eller riksdagsplats har plötsligt blivit förutsättningen för att dom ska kunna ha två bilar, segelbåt och en månraket, eller vad det nu är som har blivit viktigt i deras tillvaro.
Det gör att dom framför allt hämtar sina åsikter från det som för tillfället står på löpsedlarna. Står det i bladet att Svenska folket är upprörda över att skatorna är svartvita så kan du ge dig fan på att en drös politiker lovar att samtliga landets skator ska målas lila, röda, blå eller gula efter nästa val under förutsättning att just dom blir valda. Alla ger sig in och slåss om rösterna och all politik samlas i en stor ”mittgröt” där vallöften delas ut som konfetti och har ungefär samma värde.
För att gallra lite i politikerleden så anser jag riksdagsmän ska vara oavlönade. Dom ska ha fri bostad, fri föda, ett måttligt klädkonto och ca: 2.000:- i fickpengar per månad. Skaffar dom sig sidoinkomster så åker dom ur riksdagen med omedelbar verkan och får då betala för dom förmåner dom dittills har fått. Tagande av mutor, i vilken storlek det än är, leder ovillkorligt till fem års fängelse. Givetvis ska det inte heller finnas några riksdagspensioner.
Nu sitter du ju och gör dig dum, vem skulle vilja bli politiker under sådana villkor?
Jag är medveten om att jag nu vräker ur mig saker utan att ha tänkt genom dom ordentligt men politiker är överbetalda och behöver inte ta något ansvar för sina beslut och handlingar. När någon minister har gjort bort sig så skriker hans/hennes politiska motståndare att dom ska ta sitt ansvar och avgå. Vad fan är det för sätt att ta ansvar på? Låta någon annan ordna upp eländet man har ställt till med samtidigt som man själv snyftar lite inför presskåren och sedan drar sig tillbaka med en riksdagspension. Nej, skicka dom till arbetsförmedlingen, låt dom söka ersättning från a-kassan och tvinga dom sedan att gå en halvårskurs i att bygga kartonghus och skriva CV.
Slutligen; Vilka tror du vinner allsvenskan i år?
Är du helt jävla dum i huvudet? Jag skiter fullständigt i sånt där förbannat larv... Idiot.
Nu behöver du inte vara otrevlig, det var bara en fråga.
Nej nu jävlar... skulle jag vara otrevlig? Du ska fan få se på otrevlig.
Hjälp...
__________________________________
OK, jag slutar intervjun där, innan jag ger mig själv stryk, och hoppas att jag har blivit lite klokare av det här. Om ni kära läsare har några frågor så får ni gärna ställa dom här nedan så ska jag försöka att svara på dom i ett inlägg framöver.
Inlägg
