Dwight skriver ännu ett brev till Eva Liedström Adler

För några veckor sedan skrev jag ett brev till Rikskronofogde Eva Liedström Adler och till min stora förvåning fick jag ett svar. Det uppmuntrade mig till den så milda grad att jag fortsätter brevväxlingen. Så, gott folk... Här:

Hej!

Tack för ditt svar på mitt förra brev. Jag har ett par synpunkter som jag inte för allt i världen vill undanhålla dig.

Det är bra att ni är medvetna om överskuldsattas situation och att ni vill förändra den, men vad exakt är det ni vill göra? Det jag läst av ert förslag om schablonisering hoppas jag är menat som ett skämt. Eller har ni tagit fram det för att håna de skuldsatta?

Jag tog mig för att räkna lite med dom procentsatser och belopp som nämnts och kommer fram till att jag, om förslaget går igenom, framöver kommer att betala mer än vad jag gör idag. Det kommer dessutom i fortsättningen inte tas någon hänsyn till att mina levnadsomkostnader, i form av hyra och liknande, ökar. Jag kan ju sänka mina boendekostnader genom att byta till en billigare bostad säger ni då. Ännu ett skämt, eller är det menat som ett hån? Tror ni verkligen att man som evighetskund hos kronofogden kan byta bostad hur som helst? Har jag inte minst två borgenärer så pratar en hyresvärd inte med mig ens en gång. Mitt nuvarande hyreskontrakt fick jag genom att ljuga, stjäla och begå urkundsförfalskning. Jag tror inte att det fungerara en gång till. Att mitt sjukbidrag kommer att höjas något nämnvärt är nog inte heller särskilt troligt. ”En lättnad för dom överskuldsatta”, knappast.

Att inte kunna betala sina räkningar är idag det brott som straffas hårdast och det tas ingen hänsyn till orsaken att brottet begåtts. Om vi jämför med straffen för andra vanliga brott som rattfylleri, stöld, misshandel och mord så måste jag nog påstå att straffet för fattigdom är ganska rejält mycket hårdare. Jag har levt på existensminimum i 18 år och det kommer att fortsätta så i minst 30 år till, under förutsättning att jag lever så länge. Vissa väljer ju rep och pall för att korta av sitt straff men jag är inte riktigt redo för det än. Jag har inte fått någon rättegång, ingen dom. Jag har inte fått framföra några förmildrande omständigheter. Systemet som det är nu gör ingen skillnad på om jag lånar en halv miljon för att köpa en ytterst stor TV och sedan struntar i att betala eller om jag blir arbetslös och helt enkelt inte har pengar till att betala underhåll, CSN och andra räkningar. Jag ska straffas lika hårt ändå. Ett förslag; Kan jag få byta dom 30 åren mot 15 år på Hall? Då skulle jag åtminstone kunna se ett slut på helvetet.

Jag tycker att det är fint att ni arbetar med att utveckla ert bemötande i era kontakter och att ni vill lämna korrekt och begriplig information. I våras var jag på ert kontor i Norrköping och passade då på att fråga hur skuldsannering fungerar. Det svar jag fick var mycket rakt och lättbegripligt; ”Det vill jag inte befatta mig med, sånt får du prata med kommunen om.” Som sagt lättbegripligt, huruvida det var korrekt vet jag inte. Senast idag var jag på Kronofogdeborgen och bad om anstånd en månad för att kunna betala en skatteskuld. "Nej", blev svaret. ”Hur skulle det se ut? Vi vet ju inte vad du ska göra med pengarna. Om du inte betalar den så kommer den ju hit och då blir den ju betald sen ändå” Och då är min fråga till dig; Måste man vara dum i huvudet för att få jobb på Kronofogdemyndigheten? Eller blir man dum och elak med tiden? Mitt förakt växer...

Ha det så bra

DWIGHT

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, idiotier

Länk till intressant.se