söndag 14 mars 2010

Dwight on a Friday night

Jag har tidigare berättat att jag natten till i Lördags planerade en Voodoo-ceremoni för att bringa olycka över några väl valda fiender. Nu när jag har blivit utsläppt från arresten så kan jag berätta vad som hände.

Klockan 23:15 hade jag packat en väska med tillbehör; fjädrar, pinnar, nålar, en helig kniv, surrogatblod och lite annat som krävs för en lyckad seans. En höna, som jag döpt till Marianne, bar jag i frugans kattbur. Väl framme vid Norra Kyrkogården började jag med att tända en liten eld och spela lite bongotrummor medan jag mässade det heliga mantratUgha - BoghaBugha – Ko – Ko –Ko”. När jag efter en stund kommit i rätt stämning så plockade jag fram porträtt på Justitieminister Beatrice Ask och Svensk Inkassos Gudfader; Claes Månsson, jag ställde dom vid sidan av elden, skvätte lite buttericks-blod på dom och bad andarna om vägledning. Jag övergick sedan till att vifta lite med en gummiorm av god kvalitet och åkalla Baron Samedi. Det hände inget speciellt så jag plockade ut Marianne ur kattburen och viftade med henne samtidigt som jag med hög och tydlig röst mässadeUgha - BoghaBugha – Ko – Ko –Ko”. Nu kände jag extasen närma sig och började hoppa upp och ned samtidigt som jag ylade och viftade frenetiskt med hönan som snart stämde in i ylandet genom att gallskrika på det sätt som endast uppspelta hönor kan. Mer blod, mer bongotrummor, Marianne och jag ylade ikapp, elden steg mot skyn och stämningen var tät. Jag såg ljus närma sig och ropade med hög röst; ”Oh Store Samedi, var hälsad oh Baron. Hjälp mig att förgöra mina fiender. Jag ber, jag ber.” Jag föll på knä, grät, skrattade och tackade Baronen för att han lyssnat till mig.

Sedan gick det väldigt fort, jag fick en smäll över ryggen, armarna uppbända på ryggen, handfängsel på och jag började inse att det kanske trots allt inte var den store Baronen som åhört mina böner. Uniformerna och frågan ”Vad fan tror du att du håller på med?” skingrade den sista gnuttan av hopp. Jag började försiktigt att påpeka att det faktiskt råder religionsfrihet i Konungariket och att dom störde en helig och viktig ceremoni. ”Vad har du tagit för något?” och ”Håll käften knarkarjävel!” fick jag till svar. När jag sedan försökte med att hänvisa till Amnesty och FN fick jag ett batongslag över låren. ”Din sjuke fan”, sa en arg polisman och lyfte in mig i baksätet på bilen.

Cellen var cirka två gånger fyra meter och jag fick tillbringa elva timmar där. Jag har fått veta att åtal är att vänta för gravskändning, djurplågeri, störande av allmän ordning, förargelseväckande beteende, våldsamt motstånd, olaga hot samt brott mot knivlagen. På min fråga var dom gjort av Marianne så bad dom mig ovänligt och högljutt att vara så vänlig att hålla käften, dra åt helvete och stanna där. Jag är orolig för Marianne, en stackars höna, ensam bland en massa uniformerade råskinn. Vad gör dom med henne? Kommer jag någonsin att få se henne igen?

Platsen för ceremonin.

fredag 12 mars 2010

Dwight anmäler sig till en tävling

Kollegan Ljuramannen utlyste tidigare idag en "Rondellhundstävling" och eftersom jag är lite av en tävlingsmänniska så anmäler jag mig härmed till den. Här är mitt bidrag;


En hund!

torsdag 11 mars 2010

Dwight undrar vad fan det är frågan om

Jag har aldrig några egna ideer utan jag stjäl dom från andra, så även idag. På Signerat Sthlm kan man idag läsa en mycket fin jämförelse mellan hur Sverige och övriga världen, främst då Finland och Belgien, behandlar problemet med överskuldsättning. Jag ställde mig frågan om Beatrice Ask känner till att Svenska staten är bäst i världen när det gäller att springa ärenden åt bankerna och ockrarna på inkassobolagen? Och visst fan vet hon det, i lokaltidningen stod det 2/3-07 att läsa så här; ”I Finland finns en lag som säger att staten inte verkställer fordringar efter 15 år. En absolut preskription är också på väg att införas. Men Finland har haft ett mycket större problem med överskuldsättning än Sverige, säger Ask.”

Och nu ber jag er att läsa det där citatet en gång till och tänka på vad det var som fru Ask sa den där dagen för tre år sedan. Vi tar sista delen en gång till; ”Men Finland har haft ett mycket större problem med överskuldsättning än Sverige, säger Ask”. Tycker hon alltså att Sveriges halva miljon överskuldsatta är för få för att det ska vara någon mening att åtminstone ge dom en chans, ska vi vänta tills det är en miljon jämt? Överskuldsättningen beräknas kosta samhället runt 50.000.000.000:- om året och det är alltså enligt Ask inget större problem? Jag kan inte låta bli att undra hur fan människan resonerar. Enligt ”Obestånd” har Beatrice Ask läst ekonomi men jag betvivlar att hon fick något slutbetyg. Om hon skötte sina studier med samma hastighet som hon har skött frågan med en ny skuldsaneringslag så kan jag tänka mig att hon hade en hel del böcker kvar att läsa när skolklockan ringde ut för sista gången.

Nu till något helt annat.

Hon må vara en tokdåre men jag måste erkänna att Jihad Jane är ett satans tufft namn.

Skuldfällan i TV3 fortsätter sin kamp för att befästa fördommar. Fint jobbat, jubelidioter.


onsdag 10 mars 2010

Dwight har fått önskelistor

Många har hört av sig och vill vara med på Fredagskvällens Voodoo-seans. Tanken var framför allt att nedkalla Baron Samedis vrede över Beatrice Ask, men det har inkommit önskemål om att även andra missdådare bör få känna av Baronens vrede.

Sju idrottstränare har, samanlagt, lämnat in listor på cirka 12.000 personer som dom anser förtjänar evig fördömmelse. Någon som kallade sig Stefan Sauk ringde och var fly förbannad på någon slags dansjury och en Björn Ranelid ville kasta förbannelser över i princip varenda litteraturkritiker och journalist i Konungariket. I ett mail från Mona Sahlin framförs ett önskemål om att beslå Fredrik Reinfeldt med koppor och Fredrik i sin tur skriver och frågar om jag kan ordna så att Mona drabbas av svårartad lepra.

Claes Månsson på Svensk Inkasso har mailat en lista på hemsökelser han skulle vilja sända över Konungarikets gäldenärer och den är som följer;

  • Gäldenärernas vattnen ska förvandlas till blod
  • Gäldenärerna ska invaderas av grodor
  • Gäldenärerna ska drabbas av löss
  • Mygg-, skalbaggs- och flugsvärmar ska invadera gäldenärernas hem
  • Gäldenärerna ska få bölder av olika slag
  • Gäldenärerna husdjur ska dö eller utmätas
  • Stormar med regn och hagel ska enbart drabba gäldenärer, inte vanliga människor
  • Gräshoppor ska äta upp gäldenärernas krukväxter och eventuella trädgårdsodlingar
  • Gäldenärerna ska framleva i ett evigt mörker, åtminstone tills dom har betalat elräkningen, hittepåavgifterna och ockerräntan
  • Gäldenärerna ska fråntas sina barn och sedan dömas att betala skyhöga underhåll för dessa

Det säger sig självt att jag inte kan tillgodose alla dessa önskemål. Jag nöjer mig med att förbanna Beatrice och hennes kollegor. Ja OK, jag lägger till Classe till listan över de fördömda också.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

tisdag 9 mars 2010

Dwight ska börja med Voodoo

Det har sagts att dagens gemensamma tema ska vara FRS, Fattiga Riddares Syndrom. Jag tänker dock inte skriva om det utan hänvisar till ett alldeles utmärkt inlägg av kollegan ”Projekt på riktigt”, läs det här. Jag tycker att det sammanfattar situationen helt och fullt.

Nu till något annat, eller till samma sak sett från ett annat håll, kanske... Allt hänger samman, allt hör ihop. I ett kosmiskt perspektiv så... nej, nej, nej. Ordning!

Idag, Tisdag, blev jag påmind om den 23 mars av Ulrika Ring på ”Signerat Sthlm”. Då är det dags för Beatrice Ask att presentera ett förslag till förändringar i skuldsaneringslagen och jag är rädd för att Ulrika får rätt i sin förutsägelse; att det inte kommer att bli tal om några förbättringar för de överskuldsatta utan snarare tvärtom. Om två veckor får vi veta och jag måste säga att det känns lite som att vänta på en dom. Tanken snurrar och hjärtat trummar envetet medan solen sakta reser sig över horisonten; "Hur djävligt kommer det att bli?, Blir det Sing Sing nu igen?, Hör jag dom snickra på en galge därute?".

Vad ska man göra åt det här nu då? Jag har under en period skrivit om inkassobolag, jag har skrivit brev till Rikskronofogden, jag har hånat ordföranden för Svensk Inkasso; Claes Månsson och jag har berättat om skrämmande tilldragelser i Konungariket. Inte fan har det gjort saken bättre. Nu har jag som en sista utväg tänkt använda mig av Voodoo.

Jag har skaffat pinnar, fjädrar, en gummiorm, ett kranie i äkta plast och en höna av rasen leghorn som jag tänker offra. Nej, jag tänker inte skada den stackars hönan utan mest bara likt Aron, 3;e Moseboken 8:27, vifta lite med den inför Herrens anlete. Ett viftoffer helt enkelt. Ritualen kommer att äga rum på en av de mer avskilda delarna av Norra Kyrkogården natten till Lördag. Jag kommer att spela bongotrummor, dricka blodsurrogat ur kraniet, vifta med ormen och hönan, tala i tungor och slutligen nedkalla Baron Samedis vrede över den Svenska politikerkåren i allmänhet och Beatrice Ask i synnerhet. Även extatisk dans kommer att framföras.



Baron Samedi
och en smått oroad Beatrice Ask


Ni kommer väl ihåg att stödja Partiet Fattiga Riddare? Skriv ut det här dokumentet, samla in så många namnunderskrifter ni kan och skicka det sedan till;Insolvens Stockholm, Box 761, 12002 ÅRSTA. Gör det nu så blir alla lyckliga. Observera att en underskrift inte innebär något medlemsskap i "Partiet Fattiga Riddare", det innebär inte heller att man avger några som helst löften att rösta eller valarbeta. Det enda man gör med sin namnteckning är att ge sitt bifall till registrering av ”Partiet Fattiga Riddare”.


Nu tycker jag att det är på sin plats att ni läser något vettigt, och det gör ni förslagsvis på följande bloggar:

söndag 7 mars 2010

Dwight tänker på dreglande idioter

Kronofogdens regler är så utformade att det ska vara svårt, helst omöjligt, att betala sina skulder inom en rimlig tid. Räntor och avgifter ska betalas innan kapitalskulden, vilket gör att skulden fortsätter att växa även om du betalar så mycket du kan. För dom flesta överskuldsatta innebär det här att en skuld som skulle kunnat betalas av inom en någorlunda rimlig tid finns kvar i åratal, ibland på livstid. Givetvis så får det enorma konsekvenser på din vardag. Här är en;

Om du har skulder hos Kronofogden så ska du helst inte vara gift eller sambo.

Det sägs klart och tydligt att skulder är personliga och inte kan krävas av en tredje part. Men det kringår myndigheterna genom att hävda att man har försörjningsplikt gentemot varandra. Det innebär alltså att ni båda får leva på existensminimum tills den dag alla dina skulder är betalda, i vissa fall till den dag dom spikar igen kistan och gräver ner dig. Och märk väl att detta gäller alla skulder, även sådana du har haft sedan åratal innan ni ens var medvetna om varandras existens. Kronofogden kan inte ta pengar från din partners lön, men tar då istället så pass mycket från din inkomst att du måste bli helt försörjd av din sambo/make/maka. Får du löneförhöjning så tar fogden mer pengar från dig, får din fru/man löneförhöjning så tar fogden mer pengar av dig. Byt till en billigare bostad så tar fogden mer från dig. Det kvittar vad ni gör, situationen är densamma alltmedan räntan tickar. Vid en eventuell utmätning räknas allt som finns i bostaden som din egendom och kan då utmätas, även servisen din fru/man fick ärva efter den djupt saknade faster Agda.

När Ask och Avsan står i riksdagen och tjatar om att det måste finnas en ”balans” så ska du veta att den balans dom eftersträvar inte kommer att påverka din vågskål i någon positiv riktning. Balans i deras värld innebär att borgenärerna och ockrarna på inkassobolagen ska få det ännu lättare att ta faster Agdas servis samt att indirekt tvinga din make/maka betala dina skulder. Det här får mig att fundera på om det inte är dags att införa någon slags undre gräns för riksdagsmännens IQ, dom borde åtminstone ligga över gränsen för dreglande idiot innan dom hamnar i beslutsställning. Annars kan vi införa ett förbud mot att vara korkad och elak, för det här är frågan om ren djävla dumhet i kombination med ondska.

I filmen ”Den Enfaldige Mördaren” ber en man vid namn Månsson, inte Claes, om anstånd med hyran hos fabrikörn, utmärkt spelad av Hans Alfredsson. Uppskov medges ej och Månsson får låna och tigga ihop pengar till hyran. När han överlämnar sedelbunten till fabrikörn säger denne med ett leende; ”Månsson ska inte tro att jag bryr mig om den här skitsumman, det är inte det. Det är principen”, varpå han slänger pengarna i den öppna spisen. Fabrikörn skulle bli en alldeles utmärkt politiker eller Kronofogde.

Fabrikörn


Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Dwight tänker på bidragsberoendet

Eftersom jag vill vara exakt som alla andra tänkte jag yttra mig om de så kallade ROT & RUT-bidragen. ”Avdrag heter det”, skriker nu vän av ordning. Ja, ja... kalla det vad ni vill, avdrag och bidrag är i vilket fall bara olika ord för samma sak.

Då och då gapar en del politiker om att teater, musik, museer och liknande inte ska ha några statliga subventioner. Det för att den del av det Svenska folket som vill ta del av dessa kulturyttringar ska stå för kostnaden, de som inte är intresserade ska inte tvingas att bidra genom skattsedeln. Det jag tycker är lite märkligt är att samma människor som brukar framföra dessa åsikter nu tycker att det allmänna ska bidra till hemhjälp åt folk som är för lata för att städa själva.

Det är också lite märkligt att de borgerliga politikerna talar sig varma för ett planekonomiskt system som innebär att en mängd företag blir beroende av statliga avdragsbidrag för sin fortlevnad. Går inte det helt emot tanken med marknadsekonomi?

Jag tycker att det är tragiskt att både företag och rikt folk ska bli avdragsberoende. Det måste finnas något vi kan göra för att hjälpa dom ur den här onda spiralen dom har hamnat i.

Läs mer om RUT Samhälle Bidrag

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan