DWIGHT

torsdag 11 mars 2010

Dwight undrar vad fan det är frågan om

Jag har aldrig några egna ideer utan jag stjäl dom från andra, så även idag. På Signerat Sthlm kan man idag läsa en mycket fin jämförelse mellan hur Sverige och övriga världen, främst då Finland och Belgien, behandlar problemet med överskuldsättning. Jag ställde mig frågan om Beatrice Ask känner till att Svenska staten är bäst i världen när det gäller att springa ärenden åt bankerna och ockrarna på inkassobolagen? Och visst fan vet hon det, i lokaltidningen stod det 2/3-07 att läsa så här; ”I Finland finns en lag som säger att staten inte verkställer fordringar efter 15 år. En absolut preskription är också på väg att införas. Men Finland har haft ett mycket större problem med överskuldsättning än Sverige, säger Ask.”

Och nu ber jag er att läsa det där citatet en gång till och tänka på vad det var som fru Ask sa den där dagen för tre år sedan. Vi tar sista delen en gång till; ”Men Finland har haft ett mycket större problem med överskuldsättning än Sverige, säger Ask”. Tycker hon alltså att Sveriges halva miljon överskuldsatta är för få för att det ska vara någon mening att åtminstone ge dom en chans, ska vi vänta tills det är en miljon jämt? Överskuldsättningen beräknas kosta samhället runt 50.000.000.000:- om året och det är alltså enligt Ask inget större problem? Jag kan inte låta bli att undra hur fan människan resonerar. Enligt ”Obestånd” har Beatrice Ask läst ekonomi men jag betvivlar att hon fick något slutbetyg. Om hon skötte sina studier med samma hastighet som hon har skött frågan med en ny skuldsaneringslag så kan jag tänka mig att hon hade en hel del böcker kvar att läsa när skolklockan ringde ut för sista gången.

Nu till något helt annat.

Hon må vara en tokdåre men jag måste erkänna att Jihad Jane är ett satans tufft namn.

Skuldfällan i TV3 fortsätter sin kamp för att befästa fördommar. Fint jobbat, jubelidioter.

Läs mer om Överskuldsättning Samhälle Politik
Lyxfällan Beatrice Ask Jihad Jane

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

onsdag 10 mars 2010

Dwight har fått önskelistor

Många har hört av sig och vill vara med på Fredagskvällens Voodoo-seans. Tanken var framför allt att nedkalla Baron Samedis vrede över Beatrice Ask, men det har inkommit önskemål om att även andra missdådare bör få känna av Baronens vrede.

Sju idrottstränare har, samanlagt, lämnat in listor på cirka 12.000 personer som dom anser förtjänar evig fördömmelse. Någon som kallade sig Stefan Sauk ringde och var fly förbannad på någon slags dansjury och en Björn Ranelid ville kasta förbannelser över i princip varenda litteraturkritiker och journalist i Konungariket. I ett mail från Mona Sahlin framförs ett önskemål om att beslå Fredrik Reinfeldt med koppor och Fredrik i sin tur skriver och frågar om jag kan ordna så att Mona drabbas av svårartad lepra.

Claes Månsson på Svensk Inkasso har mailat en lista på hemsökelser han skulle vilja sända över Konungarikets gäldenärer och den är som följer;

Gäldenärernas vattnen ska förvandlas till blod
Gäldenärerna ska invaderas av grodor
Gäldenärerna ska drabbas av löss
Mygg-, skalbaggs- och flugsvärmar ska invadera gäldenärernas hem
Gäldenärerna ska få bölder av olika slag
Gäldenärerna husdjur ska dö eller utmätas
Stormar med regn och hagel ska enbart drabba gäldenärer, inte vanliga människor
Gräshoppor ska äta upp gäldenärernas krukväxter och eventuella trädgårdsodlingar
Gäldenärerna ska framleva i ett evigt mörker, åtminstone tills dom har betalat elräkningen, hittepåavgifterna och ockerräntan
Gäldenärerna ska fråntas sina barn och sedan dömas att betala skyhöga underhåll för dessa

Det säger sig självt att jag inte kan tillgodose alla dessa önskemål. Jag nöjer mig med att förbanna Beatrice och hennes kollegor. Ja OK, jag lägger till Classe till listan över de fördömda också.

Läs mer om Överskuldsättning Samhälle Politik Björn Ranelid Beatrice Ask

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

tisdag 9 mars 2010

Dwight ska börja med Voodoo

Det har sagts att dagens gemensamma tema ska vara FRS, Fattiga Riddares Syndrom. Jag tänker dock inte skriva om det utan hänvisar till ett alldeles utmärkt inlägg av kollegan ”Projekt på riktigt”, läs det här. Jag tycker att det sammanfattar situationen helt och fullt.

Nu till något annat, eller till samma sak sett från ett annat håll, kanske... Allt hänger samman, allt hör ihop. I ett kosmiskt perspektiv så... nej, nej, nej. Ordning!

Idag, Tisdag, blev jag påmind om den 23 mars av Ulrika Ring på ”Signerat Sthlm”. Då är det dags för Beatrice Ask att presentera ett förslag till förändringar i skuldsaneringslagen och jag är rädd för att Ulrika får rätt i sin förutsägelse; att det inte kommer att bli tal om några förbättringar för de överskuldsatta utan snarare tvärtom. Om två veckor får vi veta och jag måste säga att det känns lite som att vänta på en dom. Tanken snurrar och hjärtat trummar envetet medan solen sakta reser sig över horisonten; "Hur djävligt kommer det att bli?, Blir det Sing Sing nu igen?, Hör jag dom snickra på en galge därute?".

Vad ska man göra åt det här nu då? Jag har under en period skrivit om inkassobolag, jag har skrivit brev till Rikskronofogden, jag har hånat ordföranden för Svensk Inkasso; Claes Månsson och jag har berättat om skrämmande tilldragelser i Konungariket. Inte fan har det gjort saken bättre. Nu har jag som en sista utväg tänkt använda mig av Voodoo.

Jag har skaffat pinnar, fjädrar, en gummiorm, ett kranie i äkta plast och en höna av rasen leghorn som jag tänker offra. Nej, jag tänker inte skada den stackars hönan utan mest bara likt Aron, 3;e Moseboken 8:27, vifta lite med den inför Herrens anlete. Ett viftoffer helt enkelt. Ritualen kommer att äga rum på en av de mer avskilda delarna av Norra Kyrkogården natten till Lördag. Jag kommer att spela bongotrummor, dricka blodsurrogat ur kraniet, vifta med ormen och hönan, tala i tungor och slutligen nedkalla Baron Samedis vrede över den Svenska politikerkåren i allmänhet och Beatrice Ask i synnerhet. Även extatisk dans kommer att framföras.

Baron Samedi

och en smått oroad Beatrice Ask

Ni kommer väl ihåg att stödja Partiet Fattiga Riddare? Skriv ut det här dokumentet, samla in så många namnunderskrifter ni kan och skicka det sedan till;Insolvens Stockholm, Box 761, 12002 ÅRSTA. Gör det nu så blir alla lyckliga. Observera att en underskrift inte innebär något medlemsskap i "Partiet Fattiga Riddare", det innebär inte heller att man avger några som helst löften att rösta eller valarbeta. Det enda man gör med sin namnteckning är att ge sitt bifall till registrering av ”Partiet Fattiga Riddare”.

Nu tycker jag att det är på sin plats att ni läser något vettigt, och det gör ni förslagsvis på följande bloggar:

Att Göra Rätt För Sig

Projekt på Riktigt

På sidan Fattiga Riddare finns ett diskussionsforum, besök det.

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Läs även andra bloggares åsikter om Partiet Fattiga Riddare, Nu är det NOG, utanförskap, Val 2010, Beatrice Ask, Skuldsanering, Fattiga Riddares Syndrom,

söndag 7 mars 2010

Dwight tänker på dreglande idioter

Kronofogdens regler är så utformade att det ska vara svårt, helst omöjligt, att betala sina skulder inom en rimlig tid. Räntor och avgifter ska betalas innan kapitalskulden, vilket gör att skulden fortsätter att växa även om du betalar så mycket du kan. För dom flesta överskuldsatta innebär det här att en skuld som skulle kunnat betalas av inom en någorlunda rimlig tid finns kvar i åratal, ibland på livstid. Givetvis så får det enorma konsekvenser på din vardag. Här är en;

Om du har skulder hos Kronofogden så ska du helst inte vara gift eller sambo.

Det sägs klart och tydligt att skulder är personliga och inte kan krävas av en tredje part. Men det kringår myndigheterna genom att hävda att man har försörjningsplikt gentemot varandra. Det innebär alltså att ni båda får leva på existensminimum tills den dag alla dina skulder är betalda, i vissa fall till den dag dom spikar igen kistan och gräver ner dig. Och märk väl att detta gäller alla skulder, även sådana du har haft sedan åratal innan ni ens var medvetna om varandras existens. Kronofogden kan inte ta pengar från din partners lön, men tar då istället så pass mycket från din inkomst att du måste bli helt försörjd av din sambo/make/maka. Får du löneförhöjning så tar fogden mer pengar från dig, får din fru/man löneförhöjning så tar fogden mer pengar av dig. Byt till en billigare bostad så tar fogden mer från dig. Det kvittar vad ni gör, situationen är densamma alltmedan räntan tickar. Vid en eventuell utmätning räknas allt som finns i bostaden som din egendom och kan då utmätas, även servisen din fru/man fick ärva efter den djupt saknade faster Agda.

När Ask och Avsan står i riksdagen och tjatar om att det måste finnas en ”balans” så ska du veta att den balans dom eftersträvar inte kommer att påverka din vågskål i någon positiv riktning. Balans i deras värld innebär att borgenärerna och ockrarna på inkassobolagen ska få det ännu lättare att ta faster Agdas servis samt att indirekt tvinga din make/maka betala dina skulder. Det här får mig att fundera på om det inte är dags att införa någon slags undre gräns för riksdagsmännens IQ, dom borde åtminstone ligga över gränsen för dreglande idiot innan dom hamnar i beslutsställning. Annars kan vi införa ett förbud mot att vara korkad och elak, för det här är frågan om ren djävla dumhet i kombination med ondska.

I filmen ”Den Enfaldige Mördaren” ber en man vid namn Månsson, inte Claes, om anstånd med hyran hos fabrikörn, utmärkt spelad av Hans Alfredsson. Uppskov medges ej och Månsson får låna och tigga ihop pengar till hyran. När han överlämnar sedelbunten till fabrikörn säger denne med ett leende; ”Månsson ska inte tro att jag bryr mig om den här skitsumman, det är inte det. Det är principen”, varpå han slänger pengarna i den öppna spisen. Fabrikörn skulle bli en alldeles utmärkt politiker eller Kronofogde.

Fabrikörn

Läs mer om Överskuldsättning Samhälle Politik Kronofogden

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

Dwight tänker på bidragsberoendet

Eftersom jag vill vara exakt som alla andra tänkte jag yttra mig om de så kallade ROT & RUT-bidragen. ”Avdrag heter det”, skriker nu vän av ordning. Ja, ja... kalla det vad ni vill, avdrag och bidrag är i vilket fall bara olika ord för samma sak.

Då och då gapar en del politiker om att teater, musik, museer och liknande inte ska ha några statliga subventioner. Det för att den del av det Svenska folket som vill ta del av dessa kulturyttringar ska stå för kostnaden, de som inte är intresserade ska inte tvingas att bidra genom skattsedeln. Det jag tycker är lite märkligt är att samma människor som brukar framföra dessa åsikter nu tycker att det allmänna ska bidra till hemhjälp åt folk som är för lata för att städa själva.

Det är också lite märkligt att de borgerliga politikerna talar sig varma för ett planekonomiskt system som innebär att en mängd företag blir beroende av statliga avdragsbidrag för sin fortlevnad. Går inte det helt emot tanken med marknadsekonomi?

Jag tycker att det är tragiskt att både företag och rikt folk ska bli avdragsberoende. Det måste finnas något vi kan göra för att hjälpa dom ur den här onda spiralen dom har hamnat i.

Läs mer om RUT Samhälle Bidrag

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

fredag 5 mars 2010

Dwight som prostituerad

När jag var sjutton var jag en samvetslös ung man.

Det hela började med att Petter föreslog en tur till huvudstaden för att titta på Siouxsie and the Banshees. Både Lena och jag tyckte att det var en strålande idé. Vår totala avsaknad av kontanter var ett problem som vi antog skulle lösa sig på ett eller annat vis. Lifta var enkelt. Petter och jag lade oss i diket medan Lena ställde sig vid motorvägspåfarten, en klassiker i liftarbranschen som alltid verkar fungera. Det tog säkert tre minuter innan en medelålders man stannade för att förbarma sig över den stackars flickan som stod där helt allena. Lena höll upp dörren, vi reste oss ur diket och hoppade in i baksätet innan bilisten hann reagera. Det blev en tyst resa, mannen bakom ratten sade inte ett ord på hela vägen.

I början på åttiotalet kunde man åka precis var som helst och ordna någonstans att bo på nolltid. Såg man någon som hade någon som helst likhet med en punkare så hälsade man och frågade efter någonstans att sova så var det klart. Så också den här gången. Efter konserten, som jag tyckte var ganska värdelös, frågade vi en grabb med blått hår och ringar i ögonbrynen om logi. Han bjöd med oss hem till sig, öl, vin och mackor.

Dagen efter började vi fundera över hur fan vi skulle ta oss hem. Lifta från Stockholm var inte att tänka på och tågbiljetter kostade pengar vi inte hade. Att stjäla en bil kom upp som förslag men ratades på grund av samtligas bristande kunskaper i bilkörande. Tågpengar då, ordna, fixa, greja. Någon nämnde det politiskt korrekta i att råna en hortorsk. En strålande idé tyckte samtliga. Vi var alltså tre unga män och en ung dam och vem som skulle agera lockbete var så att säga självklart. Lena var dock av en annan åsikt, hon tänkte inte på några villkor stå på Malmskillnadsgatan ensam. Någon av oss andra fick helt enkelt göra henne sällskap om det skulle bli något av. Eftersom jag redan då gjorde saker utan att tänka mig för så sa jag ”visst, jag hänger på”. Lena plockade fram strumpbyxor och en kjol ur sin väska, jag bytte om. Hon sminkade mig med ett tjockt lager av saker jag inte vet vad dom heter och till sist såg jag ut som en 187 cm lång sjuttonårig transvestit. Alla var nöjda och vi gick ut.

Vi ställde oss i ett gathörn och väntade. Ett par gentlemän kom fram men avvek ganska snart efter att ha tittat lite närmare på oss, eller rättare sagt på mig. Efter ca 20 minuter kom en stupfull man fram och frågade med finsk brytning efter priset. Lena sade 600 och mannen frågade om det var för oss båda. ”Givetvis” svarade Lena glatt och vi började gå nedför en tvärgata. Två kvarter bort väntade Petter och den blåhårige. När vi passerade så slet dom in den finske mannen i ett valv, gav honom en smäll och höll fast honom medan jag tog plånboken. Han fick en smäll till så att han skulle sluta att skrika, sedan sprang vi, slet pengarna ur plånboken och släppte den på marken. Han hade 300 riksdaler, hälften av vad Lena hade angett som pris för en stund tillsammans med två unga flickor från landet. Ett tag var vi väldigt upprörda över att han hade tänkt att lura oss.

Pengarna räckte givetvis inte till några tågbiljetter. Vi köpte vin för pengarna och satte oss på toaletten på det södergående tåget. Det fungerade bra tills strax efter Nyköping då konduktören låste upp dörren och med ett elakt flin frågade efter biljetterna. Vi fick böter och blev avslängda i Norrköping.

Den blåhårige ynglingen träffade jag aldrig igen, inte heller den Finske mannen. Petter har jag inte träffat på femton år, han lär föda upp raskatter någonstans i södra Polen. Lena är numera en berömd författarinna vars böcker har filmats, ibland ser jag henne på TV. Jag sitter här, skriver olika saker och undrar hur det kommer sig att jag slutade upp att bete mig på det här viset.

Läs mer om Prostitution Samhälle Ungdom

Länk till intressant.se
Länk till Bloggkartan

tisdag 2 mars 2010

Dwight tänker på får och svagsinta!

Allt jag säger här har sagts förut, av mig och av andra. Allt jag säger här behöver tydligen sägas igen, av mig och av andra...

Det finns mellan 500 & 600-tusen överskuldsatta i Konungariket Sverige och trots vad resterande del av befolkningen tror sig veta är de flesta INTE meriterade för att vara med i TV-shoven Lyxfällan. Med andra ord är det inte frågan om människor som glassar med kreditkortet utan att förstå att det ska betalas också, har en matbudget på 10.000:- i månaden och prompt måste ha tre Ferrari i garaget. Det är frågan om människor som inte har något kort överhuvudtaget, som möjligtvis har en matbudget på en tusenlapp och inte ens har råd med ett busskort. Och kanske viktigast av allt; det är människor som inte KAN betala sina skulder för att den Svenska lagen ser ut som den gör. Människor vars skulder stiger trots att man betalar flera tusen i månaden. Människor som blir ålagda att betala sådana avgifter och räntor, i ockerklass, att det inte går att komma ikapp.

Bankerna tycker att det här är fullt rimligt. Inkassobolagen tycker att det här är ett alldeles underbart system eftersom dom kan köpa en avskriven skuld och sedan ha laglig rätt att driva in den 10, 20, 30 gånger om, ofta med hjälp av Svenska staten. Även riksdagspartierna med Moderaterna och Socialdemokraterna i spetsen är nöjda med rådande regler och bestämelser. Det finns visserligen en och annan riksdagsledamot som försöker prata om överskuldsättning och dessutom besitter en hel del kunskap i frågan, Jan Ertsborn är en och Egon Frid är en annan. Dom blir dock överkörda av ignoranta får som står och yrar om att det måste finnas en balans, ett ord dom gillar att använda men som dom totalt saknar vetskap om betydelsen av.

Nu är ju jag en ödmjuk och vänlig människa, men om jag inte vore det så skulle jag förespråka att ”fåren” skulle få sig ett rejält kok stryk så att dom slutar upp med att stå och orera om saker dom inte begriper. Men nu gör jag alltså inte det... för att jag är ödmjuk... och vänlig... Jag frågar istället, ännu en gång, hur mycket pengar Inkassomaffian ger riksdagspartierna för att ledamöterna ska bete sig just som ignoranta får. För jag kan inte tänka mig att man vill stå i en talarstol och prata som en svagsint utan att få en rejäl ekonomisk ersättning för det.

OBS. Jag är medveten om att det där med får är en dålig liknelse, får är trevliga djur och jag hyser stor respekt för dom. Alltså vill jag be alla Sveriges får om ursäkt i händelse av att dom skulle känna sig kränkta. För att undvika internationella kriser och konflikter så vill jag även, på förhand, be Egyptiska och Nya Zeeländska får om ursäkt. Inte heller får bosatta i Kenya, Ukraina eller någon annanstans i världen ska känna att jag jämställer dom med Avsan och Ask. Jag har givetvis inte heller något emot dom som är svagsinta från födsel eller genom olyckshändelse. Det är dom som arbetat sig till idioti och dumhet med flit som jag känner ett ganska rejält förakt för.

Det här är inte ett Riksdagsmöte, det är en fårskock

Vi återvänder till dessa 500 – 600.000 överskuldsatta en stund. Om vi räknar lågt, mycket lågt, och säger att det för var och en av dessa individer finns en nära anhörig, barn, fru, man, sambo eller liknande. Då blir siffran på människor som är drabbade av Inkassobolagens terror, kronofogdens robotaktiga ”utförande av plikt” och Riksdagens förbannade blind, döv och stumhet över en miljon. Om var fjärde av dessa skulle tycka att det vore rimligt att även dom har en representant i Riksdagen så...

Så ...vill ni ha ett gäng riktiga människor i beslutande ställning, inte några som är uppfostrade på en partiexpedition och mest ägnar sig åt att vänta på Riksdagsmannapensionen? ...vill ni att ett antal personer som vet vad överskuldsättning innebär ska kunna tala för er? Ett gäng ”Fattiga Riddare”? Svara ja och skriv ut det här dokumentet, samla in så många namnunderskrifter ni kan och skicka det sedan till;Insolvens Stockholm, Box 761, 12002 ÅRSTA. Gör det nu så blir alla lyckliga. Observera att en underskrift inte innebär något medlemsskap i "Partiet Fattiga Riddare", det innebär inte heller att man avger några som helst löften att rösta eller valarbeta. Det enda man gör med sin namnteckning är att ge sitt bifall till registrering av ”Partiet Fattiga Riddare”.

Här kan ni läsa mer om viktiga saker;